Just idag är jag lycklig...

...För att det är en ledig dag där jag helt fritt disponerar dygnets alla timmar. Har inlett med en morgonjogg i solskenet iklädd shorts där ett skojsigt inslag var den blåsorkester som var ute och firade 1a maj i arla morgonstund. Sände en medlidande tanke till alla lediga människor som planerat sovmorgon men istället blev brutalt väckta av tromboner och trumpeter utanför dörren, själv njöt jag och fick en känsla av att vara ute och springa lopp där orkestrar utmed banan brukar vara ett stående inslag. Kom hem och fixade mig en god och rejäl frukost med kesella/nötter/färska bär och hembakt bröd med god ost som jag fraktade med mig till sängen där jag sedan fastnade med en bra bok, Sverigeresan på radio P4 och en rejäl kanna kaffe. (Ja, jag är 30år, inte 75år...)

Blev kvar i sängen alltför länge men vad gör det när dagen är helt oplanerad sånär som på ett lättare fartpass och ett styrkepass framåt eftermiddagen? Njuter av att ha tid att ta det lugnt.

...För att jag är härligt trött i benen efter flera dagars bra träning. Trött på ett skönt och bra sätt då jag är öm i musklerna men inte öm och ond i knän, höft och rygg som varit fallet det senaste halvåret. Började springa med mina formgjutna inlägg häromdagen och med risk för att vara alltför optimistisk var det ett så kallat "hallelujah moment". Hela mitt löpsteg förändrades och jag kunde plötsligt springa avslappnat, med ett härligt flyt i steget, bättre hållning och framförallt utan smärta i knän och höfter och utan att hela mitt bäckenparti domnade bort mot slutet av passet. Känner att nya muskler (rätt muskler?) får jobba och det är så mycket lättare att trycka på när man känner just att det biter i musklerna för att man tar i (postiv smärta!) istället för att det gör konstigt ont i hela kroppen. (negativ smärta). Efter samtliga tre pass med dessa magiska sulor i skorna har jag kunnat utföra stretchövningar som tidigare varit helt uteslutna i samband med löpning då de smärtat alltför mycket och då jag varit alltför stel. Jag vet att det efter bara tre pass är för tidigt att ropa hej för ännu är jag inte över bäcken, men för första gången på mycket länge känner jag en framtidstro och har i alla fall under ett par pass fått minnas hur den vanliga Jossans kropp känns är den springer. Jäklar vad mycket roligare löpningen blev plötsligt!

...För att jag sedan ett par veckor tillbaka tack vare en hjälpsam arbetsgivare, stöttande sponsorer och världens bästa Hässelby SK har kunnat gå ner i arbetstid och numera hinner både träna, jobba och vila men ändå någon gång ibland ha tid och ork över till annat. I veckan hann och orkade jag trots hård träning för första gången på flera år titta på syskonbarnet Ammys fotbollsmatch en helt vanlig tisdagskväll och igår hann jag utan stress och trots dubbla träningspass med att vara med på en lång tidningsintervju, fixa med inläggen och göra ny löpanalys hos fotterapeuten samt unna mig en liten tupplur på eftermiddagen vilket gav mig ork att grilla på altanen och till och med hålla mig vaken en hel långfilm på kvällen. Den extra lediga tiden och minskade stressen ger mig kraft, tid och ork som höjer min livskvalitet och ger mig energi att vara en bättre löpare/fru/kollega/syster/dotter/vän.

...För att våren är här så att man slipper frysa, slipper halka runt på blöta och snöiga vägar, för att man slipper mörkret och därmed kan välja vilka löprundor man vill utan hänsyn till var det finns gatlyktor eller där någon behagat skotta undan snön. Är först är våren kommer som jag verkligen inser hur mycket jag hatar vinter. Att kunna sitta på altanen och känna doften från kvällens middag på grillen, att kunna kasta sig på gräset och pusta ut efter träningen och att kunna stanna ute en stund extra efter passet för stretch och styrka utan att frysa är oslagbart.

Idag är en bra dag.