För mig är en viktig del av återhämtningen att göra något helt annat som gör att jag släpper tankarna på löpningen och därmed inte bara vilar från träning rent fysiskt utan även mentalt. Därför funkar det traditionella "elitlöparvilandet" med att bara ligga och vila, lyssna på musik och läsa böcker naturligtvis bra för att vila upp kroppen men dock ganska dåligt för mig mentalt eftersom jag då funderar alldeles för mycket på träningen; hur kroppen känns, hur det ska gå på nästa pass, analyserar genomförda pass in i minsta detalj och får svårt att slappna av helt enkelt.
Därför har det under detta läger passat mig perfekt att ha min fina J med mig som på min lediga tid mer än gärna upptäcker omgivningarna och hittar på skojigheter med mig samtidigt som även han hela tiden är inställd på att min träning ska få gå i första hand. Vi har varit både på hockey, basket, bio, ätit trevliga middagar, varit på outlet och min helvilodag spenderades på fantastiska universal studios. Hela tiden görs dessa skojigheter självklart med hänsyn till att jag måste komma i säng tidigt på kvällarna, att jag ska få bra mat i lämplig tid inför träningspassen och att jag ska slippa slita på kroppen med långa promenader på våra aktiviteter. (Vilket i och för sig inte är ett problem här i USA där man förväntas åka bil överallt). Men ändå med tillräckligt avslappnat sinne för att kunna njuta, ha skoj, slappna av och få lite ledighetskänsla mellan passen.
Det här funkar kanon för mig, men kanske inte alls för någon annan.
God dessert på gårdagens
avskedsmiddag för Mari som skulle
åka hem till Sverige idag.
av för hackor!
Såhär när lägret börjar närma sig sitt slut och kroppen börjar bli stel och trött av all träning så måste man dock ändå ibland tvinga sig till den där tråkiga vilan. Den där vilan när man faktiskt tar all tid mellan passen till att bara ligga och vila och göra ingenting.
Efter att ha vaknat inatt av och varit så hungrig att jag var tvungen att gå upp och äta, (ska man ju inte behöva, tydligt tecken på att energireserven är tom) med svårigheter att sova, krypande i benen och då jag kände mig seg på morgondistansen kände jag att det var dags för just en sådan dag.
Tur då att min fina J, som ju faktiskt är här på sin semester och inte på träningsläger, är en väldigt förstående äkta man som inte gav mig minsta lilla dåligt samvete för att jag valde att ligga på hotellrummet och sova istället för att följa med på vår planerade upptäcksfärd till Tampas kust och hamnar. Han tog istället med sig en av de andra ledarna och jag spenderade istället hela dagen med att först sova en och en halv timme, lyssna på lite poddar, käka lunch, ta en lätt promenad och sova någon timme till innan det var dags för dagens andra pass framåt eftermiddagen. Och med vilken energi jag kunde genomföra passet, kroppen var plötsligt något helt annat än på morgonpasset och jag är glad att jag lyssnade på mig själv och gav kroppen just vad den behövde för dagen. När nu även kvällen ska få fortsätta i slappandets tecken med att kolla lite film och läsa bok hoppas jag att jag ska vara återhämtad nog att ta mig igenom lägrets fyra sista dagar med lika bra kvalitet på träningen som under resten av lägret (alla pass har fortsatt gå långt över förväntan!) och med energi nog att kunna få återhämta mig med skojigheter istället för långtråkig, ensam tid på hotellet...
Ser ut som en väldigt trevlig tid! Heja!
SvaraRadera