Jobbigt...

Huga.
Har idag avklarat det sista riktigt tuffa passet på en ca 4 veckor lång, tuff nerträningsperiod och det blev ett riktigt bra pass och ett fint styrkebesked! Men när jag nu sitter här illamående efter 37km i stegrande fart (15+15+7) där de sista 7km skulle vara riktigt snabba måste jag erkänna att det känns skönt att man nu ska få lätta lite på träningen för att toppa formen inför Stockholm Marathon.
Har efter avlutat pass inte gjort mycket vettigt; tryckt i mig en hel del mat, druckit ett par liter vatten samt sovit lite men framförallt mest mått dåligt och varit gnällig.
Har dock nu äntligen tagit mig samman och slängt ihop ett par potatissallader (en med soltorkad tomat, feta och oliver + en "klassisk" med gräddfil, senap och gräslök) som ska tas med till kvällens grillning hos svägerskan med familj.

Min fina, underbara make har varit på mässa i veckan. Han har efter 11år tillsammans med mig förstått att det är mycket viktigt att man har en present med sig hem när man har varit bortrest och han har uppenbarligen också förstått precis vad jag behöver och uppskattar.
Vissa uppvaktas med blommor och choklad, jag fick ett par nya kompressionsskydd till mina vader.
Väry romäääntic...

Mycket fin present som förgyllde dagens träning!