Torsdagsmorgonen är helig tid för mig.
Varje torsdag erbjuder Gislaveds simhall morgonsimning vilket innebär att de öppnar redan klockan 06.00. Det är lugnt och stilla i bassängen; inga barn som hoppar trampolin, inga simskolor eller träningar för simklubben utan bara vuxna människor som motionssimmar. Belysningen är släckt och ersatt av levande ljus och det serveras frukost på bassängkanten.
Mitt träningsupplägg varierar från vecka till vecka men just det här träningspasset flyttar jag ogärna på. Eller träningspass förresten, jag ser det knappt som ett sådant utan snarare som en stund på veckan där jag tar hand om mig själv, skonar min kropp från det slitage det innebär att springa och unnar mig en avkopplande stund i bassängen och en ännu behagligare stund i bastun efteråt.
Vi är alltid samma skara människor som hänger på låset klockan 06.00 varje vecka och vi har lärt känna varandra lite sådär lagom mycket, sådär lagom svenskt ni vet så att man utbyter några ytliga, trevliga fraser om väder och vind, temperaturen i bassängen och stundande händelser i bygden - men inga mer ingående samtal än så och inga krav på att man ska vara social.
Rutinen är alltid densamma.
Alla väljer samma skåp varje vecka i omklädningsrummet och alla simmar alltid på samma bana. Personligen delar jag alltid "simma snabbt banan" med en man som simmar i exakt samma fart som jag. Jag behöver inte ens titta på klockan för att veta vad den är utan jag vet att vid 06.30 stiger de två väninnorna som gemensamt simmar 1km upp för att därefter äta frukost tillsammans. Vid 06.45 kommer damen som dyker så fint ner i vattnet och klockan 07.00 stiger min "bankollega" upp.
5 minuter senare brukar mina 3km vara avklarade och då väntar det bästa med hela ritualen - mina 20min i bastun.
Jag sitter där ensam och tyst och blundar, slappnar av och känner hur värmen letar sig in under min hud och slumrar nästan till en stund medan musklerna återhämtar sig. Jag låter en inpackning verka i mitt slitna hår och jag sippar i lugn och ro på en återhämtningsdryck och riktigt känner hur min kropp tackar mig för denna snälla och skonsamma behandling.
Men, klockan 07.25 kommer de två unga tjejkompisarna med prickiga bikinis in i bastun och då vet jag att det är dags för mig att gå därifrån om jag ska hinna till jobbet. Dags att återvända till verkligheten, med fulladdade batterier, full av energi att ta tag i dagens alla utmaningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar