Tack RUT!

Ofta undrar jag hur min fantastiska mamma hann och orkade med livet när jag och mina två bröder var små. Vi bodde i ett stort hus på landet med tillhörande jätteträdgård, hon jobbade heltid, mor till tre överaktiva barn som höll på med diverse sporter samt scouting och musikskola och som dessutom behövde skjuts till samtliga aktiviteter då vi bodde 1 mil utanför samhället. Hon var engagerad i idrottsföreningen, hem och skola, hade symöten med väninnorna och sprang på föräldramöten...
Trots detta var vår frys alltid full av hembakat (jag tyckte det var superlyxigt och festligt om vi någon gång åt "köpebröd"!), allltid vällagad mat från grunden, alltid storstädning på helgen (minns doften av nyskurat golv) och alltid var alla trädgårdslanden renrensade från ogräs.
Hur i hela fridens namn hann hon med?? Hade dygnet fler timmar på 80-talet?

På något sätt har min uppväxt satt en viss standard, jag har liksom en viss idealbild över hur hemmet ska skötas. Jag vill baka mitt eget bröd, jag vill hålla borta dammråttorna så gott det går och disken får inte stå många minuter innan den måste tas om hand. Det är liksom bara minimikraven över vad en ordentlig kvinna ska ordna, men vi bor på 88m2 och jag tycker ändå att det är omöjligt att få tiden att räcka till!! Hur gör man??

Måste säga att jag lite hånfullt har skrattat år RUT-avdraget. Jag kan till och med någon gång ha sagt att det är lite löjligt; ska verkligen statliga medel hjälpa de stackars förslappade själar som inte orkar ta hand om sin egen smuts? Nej, nån måtta får det väl vara!
I mer än en månads tid har jag varje vecka lovat mig själv att "till helgen ska fönsterna putsas", i en månads tid har jag varje söndag bittert konstaterat att jag även denna helg hittat 250 olika bortförklaringar till att slippa undan.
Så idag har jag gjort det. Jag har anlitat fönsterputsare, jag har nyttjat RUT-avdraget - and I liked it!!!
Två fönsterputsar-män (varför finns det bara manliga sådana förresten? Hur många av era män, kära läsare, putsar fönsterna hemma?) dök upp hos oss i förmiddags. De klev in i vår lägenhet 09.17, de gick loss på våra fönster med diverse skrapor, trasor och rengöringsmedel och klev ut genom dörren igen 09.34. 17min???
17min är nog ungefär den tid det skulle ta för mig att leta reda på fönsterskrapan och putsmedlet i förrådet!

Nu ligger jag här i soffan efter avslutad träning; förkyld, hängig, trött och har ont i hela kroppen och tänker inte lyfta ett finger för att göra någon nytta här hemma. Men ändå har vi husets finaste fönster och jag har faktiskt inte ett uns dåligt samvete över att ha köpt mig fri från detta jobb.

Så tack RUT, jag tar tillbaka alla onda ord och hyllar dig härmed som den vardagshjälte du är!