Social löpning

Den allra mesta av min träning bedriver jag i min ensamhet. Bara jag, skorna, asfalten, tystnaden och kilometer efter kilometer som tillryggaläggs och samlas i min löpardagbok. Härligt och ibland avkopplande efter en stressig dag på jobbet men stundtals också ensamt.
Därför var det stora kontraster och ett roligt inslag i min just nu tunga träningsperiod när jag idag fick genomföra kvällspasset tillsammans med inte en, inte två utan hela sex personer i mitt sällskap!

Jag är nämligen hedersmedlem i LGR-Gänget, ett gäng flitiga löpare i Gnosjö som tränar tillsammans flera gånger i veckan. Att jag är hedersmedlem innebär att jag ett par gånger om året hedras med äran bli inbjuden att vara med och leka med grabbarna på deras distanspass.
Idag var en sådan dag, och vilken perfekt dag det var för löpning! Luften var frisk, temperaturen perfekt och solen började precis kika fram igen efter en rejäl regnskur.
I behaglig fart som inbjöd till social löpning med mycket prat och skratt trampade vi iväg genom skogarna utanför Gnosjö på för mig tidigare outforskade vägar. Vi passerade hembygdsgårdar, fotbollsmatcher, mängder av små industrier i sann Gnosjöanda men höjdpunkten var ändå när vi från toppen av en backe fick beskåda solnedgången över en spegelblank Töllstorpssjön. Det var så vackert att man var tvungen att dra i bromsen och bara njuta av utsikten några sekunder.
Löpning när den är som allra, allra bäst!

Hela gänget samlade innan start. Ensam tjej bland alla grabbarna, dags att värva tjejer till LGR-gänget?!

Återhämtning på Daniels veranda efter passet.