Jag älskar 9 pass av 10 som genomförs i mina löparskor. Tusingar på bana hör normalt sett till det där 1 passet av 10 och är något som jag inte älskar mer än möjligen för känslan efteråt när man är nöjd att man har överlevt. Dagens tusingar var inget undantag. Eller jo det var det, för idag var det värre än någonsin:
1. Jag var trött i benen efter ett tufft, kuperat, progressivt 25km pass igår.
2. Jag var trött och okoncentrerad efter att ha jobbat första dagen efter fyra veckors semester.
3. Min kropp var i chock efter att ha morgonjoggat 5,30 istället för 8.00 som den blivit bortskämd med under ledigheten och bidrog till än mer trötthet.
4. Det regnade, var kallt och blåste löjligt mycket motvind på upploppsrakan och jag sprang dessutom hela passet ensam utan draghjälp.
5. Jag brände mig på första tusingen genom att trots ovanstående ogynnsamma förhållanden tvinga mig att springa i samma fart som vanligt. Inte superkul när det skiljer 10sek på första och sista intervallen.
Det värsta är att jag inte ens njuter nu efteråt då jag bara är förbannad för att jag inte sprang bra.
Nu är dock denna skitdag äntligen över så RIP tisdag den 7 augusti 2012. Skönt att du aldrig kommer åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar