Kärlek i luften

Det där med kärlek är så himla underbart. Den finns i så många olika sorter, i så många olika former men vilken sort man än väljer så är den så underbar, så vacker och så full av värme.
Min lördag var en dag i kärlekens tecken.
Min allra bästa vän som jag älskar som en syster skulle gifta sig men en man som jag ”fått på köpet” men ändå älskar som vore även han en del av min familj. Två personer som har varit ett par sedan tolv år tillbaka där jag och min Jonne har varit med sedan dag ett. Som par har vi firat i princip alla midsomrar, nyårsaftnar och påskaftnar tillsammans sedan dess, vi har varit på semestrar i Thailand, London, Bohuslän, Danmark och många mer och mindre exotiska platser. Vi har varit på fester, på hundratals fotbollsmatcher och oräkneliga är de myskvällar vi avklarat i hemmets lugna vrå med god mat och soffhäng.
Jag och Nettan har delat alla saker man delar med en bästis, mest roligheter som tur är, men även stöttat varandra de gånger livet inte visat sin ljusaste sida och även Pelle och jag har våra egna gemensamma minnen; vi tog tex körkort samma dag och ingen utför ”höja pokalen dansen” lika bra som han och jag tillsammans.
När deras dotter föddes fick jag äran att prata med de stolta föräldrarna innan barnet knappt hunnit ut och fick genom luren även höra bebben ”prata” bara någon timme gammal.
När det var dags för mig och min fina J att gå altargången fram och säga JA till varandra var det självklart att de skulle vara våra toastmasters som hjälpte oss i planeringen och delade denna dag med oss på ett så nära sätt man kan utan att faktiskt ha blodsband.
Som ni förstår var lördagen en stor dag, i första hand för brudparet såklart, men även för oss. Nu var det ombytta roller, de var brudparet och vi var toastmasters. Ett ansvar och en ära som vi axlade med glädje!

Om förberedelserna, vigseln och den efterföljande festen finns givetvis hur mycket som helst att säga och att ens försöka beskriva det vackra brudparet och följet med barn och syskonbarn vore bortkastat då det omöjligt går att återge hur fint det var.

Jag nöjer mig därför med att säga att det var en helt fantastisk dag där både vädret (efter en regnig morgon) visade sig från sin bästa sida och där allt klaffade från första steget in i kyrkan till sista fyrverkerismällen på natten.
Istället fokuserar jag på en tanke som slog mig flera gånger under dagen om just hur många olika former av kärlek det fanns på en och samma plats på en och samma dag.
Där fanns givetvis, och i första hand, kärleken mellan två personer som bestämt sig för att vara tillsammans livet ut. Det strålade om brudparet och alla runtomkring kände och visste att det inte kunde vara mer rätt än så här. Kanske är det den här kärleken man tänker på i första hand när man hör ordet kärlek?
Men där fanns också kärleken mellan förälder och barn genom föräldrar som nästan sprack av stolthet av att se sina barn i kyrkan och som svämmade över av känslor när de insåg att deras små barn blivit vuxna.
Där fanns syskonkärleken från en storebror som med humor och ironi på ett härligt sätt i ett fantastiskt tal förde fram sin kärlek till sin ”irriterande” lillebror, kärleken från en syster som troligen är den som känner bruden allra bäst och från en storbror som lagt både tid och energi på att ta fram tal med tillhörande rekvisita. Det var kärleken från alla vänner som så tydligt gjorde allt de kunde för att göra festen och dagen till något minnesvärt för alla och bjöd lite extra på sig själva denna dag.
Alla 72 personer på plats älskar verkligen brudparet på sitt eget lilla vis, allas kärlek är unik och alla känner brudparet på sitt sätt och har sin historia och speciella relation till dem.
Just i lördags samlades all denna kärlek på en och samma plats och fyllde hela kyrkan och festlokalen med värme, och det kändes i luften. Inget var jobbigt eller svårt.

Om vi var nervösa i rollen som toastmasters?

Innan festen var vi fruktansvärt nervösa, det kändes som om hela dagen skulle vara förstörd om vi gjorde en miss och att det var vårt ansvar att dagen blev precis som brudparet ville. Hur många gånger kan man korrekturläsa ett festprogram utan att bli ordblind, och hur många gånger kan man dubbelkolla med serveringspersonalen att man är överens om hur serveringen ska gå till utan att uppfattas som hysterisk? Tro mig, vi testade gränserna i vår oro att förstöra den viktiga dagen.
Men väl på plats insåg vi hur onödig denna oro varit och hur oväsentlig en liten miss från vår sida i form av en felstavning i ett festprogram, en felsägning i något tal, ett fyrverkeri i baklås eller en försenad bröllopstårta skulle ha varit i det stora sammanhanget och kunde med den insikten slappna av göra vad vi skulle utan oro och nervositet.
För vi var bara lull-lull, det vi arrangerade var bara bonus, det som alla ville se och alla ville ha var ett brudpar som sa ja och en fest full av kärlek.

Och det fick vi.

Brudparet på väg ut ur kyrkan!

Trött liten Stella iklädd pyamas fick gosa lite med
mamma framåt natten.