Dagen till ära var jag idag, tillsammans med bruden, och fixade naglarna på salong. Har bara gjort detta en gång tidigare (vid mitt eget bröllop) men om jag inte levt större delar av mitt liv i träningslokaler, simhallar och på leriga skogsvägar hade detta varit något jag gjort regelbundet för shit vad glammig man känner sig!
Med helt nygjorda naglar var jag givetvis tvungen att testa livet som sprinter, vilka brukar ha en betydligt glamorösare framtoning än oss marathonlöpare, och det passade därmed utmärkt att 200ingar på bana stod på schemat ikväll.
Naglarna var långa och välmålade och
i den strålande solen och värmen lekte jag en stund att jag var Shania Richards Ross eller någon av de andra snygga, fixade brudarna jag nyss sett på OS. Kände mig både ruggigt snygg och ruggigt snabb.
Synd bara att klockan inte direkt visade sprintertider utan istället snabbt väckte mig ur drömmen för att påminna om att jag bara är en tanig, ganska vanlig tjej med ett sittande marathonsteg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar