lördag 22 december 2012

Dan, före dan, före dopparedan...

En dag som inleddes med distanspass tillsammans med lillebror i vackert vinterväder. Vi valde en vacker, om än backig runda, ute på landet och det var som alltid lika underbart när man kommer utanför stan och får springa utan en bil, utan en människa i sikte. Man får verkligen total lugn, ro och tid att tänka eller som idag, tid att prata ikapp med en lillebror man inte träffar alltför ofta.
Efter två backiga, kalla men trevliga mil valde lillebror att vända hemåt. Själv valde jag att ge mina obefintliga rump- och lårmuskler en liten julklapp och sprang därför de avslutande 12km på en ännu backigare runda - har man bestämt sig för att bygga muskler så har man. När 32km hade gått och jag var lagom mör i benen, självklart efter backarna men kanske framförallt för att jag var totalt stelfrusen efter att inte ha klätt mig ordentligt, fick det vara nog även för mig och jag vände hemåt. Väl hemma belönade jag mig själv med en 30min lång och varm dusch och för att höja julstämningen bytte jag återhämtningsmellisen mot en näve knäck och en varm mugg glögg. Julmys på hög nivå.

Därefter var det dags att ge sig ut i butikerna för att inhandla julmaten till julaftonens kalas. Trodde jag var smart som väntat in i det sista med förhoppningen att den värsta hysterin med folk på Ica skulle lagt sig. Jag hade rätt, det var ganska glest i butiken denna dag. Tyvärr inte bara glest på folk utan även glest på mat.
Jag höll mig lugn när den färska brysselkålen fick bytas mot fryst, när svagdrickan kommer att få ransoneras då det endast fanns fem 33cl flaskor att tillgå och när det fina julgransglittret fick ersättas med sådant där fult glitter man fick ha i håret på dagis när man var tärna
Men när jag insåg att det inte fanns en enda julskinka i butiken började det bli jobbigt, riktigt jobbigt, för inte blir det väl jul utan julskinka?! Paniken började sprida sig och jag såg framför mig en eftermiddag jagandes skinka runt halva Småland, alternativt en eftermiddag där jag själv skulle behöva hitta lämplig gris att stympa.
Går fram till charken för att handla pate när jag kommer på att i charken säljer de ju även färdigskivad skinka. Färdigskivad julskinka torde ju komma från en hel julskinka och min fantastiska skutledningsförmåga leder då alltså fram till att någonstans där bakom disken måste alltså en hel julskinka ligga och lura. Så jag frågar helt enkelt om man istället för skivad skinka per hekto kan få köpa deras hela skinka? Det får man såklart, även om jag av blicken att döma troligen var den första för dagen som kommit på den iden. Medan de väger upp skinkan hör jag hur de börjar diskutera om de ska ge någon rabatt om man köper så mycket. Först då slår det mig att det kanske hade varit smart att fråga om priset först, inser att en färdigkokt, färdiggriljerad skinka som är avsedd att säljas i skivor per hekto förmodligen har ett rätt saftigt kilopris.
Men ärligt talat, två dagar innan julafton, med det sista i butiken som liknar en grisrumpa hade de ett rätt bra förhandlingsläge, de visste att jag skulle betala vad som helst.
Så i år äts vår julskinka, förmodligen Sveriges dyraste sådan, med andakt. Den som planerar att lämna svålen, peta bort griljeringen eller skära bort kanten göra sig icke besvär att ens komma hit.

Med kylen full av (dyr) julmat, for vi sedan vidare i jakten på julstämning och avnjöt den årliga julkonserten i Båraryds kyrka som alltid är lika bra och alltid avslutas med alla tiders bästa julsång, O Helga natt. Precis som det ska vara på julen, man ska inte ändra på något, allt ska följa traditionen.
Så när vi väl kommit in i stämningen kunde vi ju inte annat än att avsluta kvällen med att klä granen, hugga in på julskinkan, äta lite julgröt (som egentligen ingen av oss gillar, men ska man ha julstämning får man bita ihop), slå in lite julklappar och lyssna på julmusik.

Jodå, det blir nog jul i år också.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar