Jul, jul strålande jul

Julafton börjar närma sig sitt slut och som vanligt förundras man över hur fort denna dag försvinner förbi. Efter alla förberedelser skulle man vilja pausa tiden en stund för att dra ut på det hela, men då det ju är en omöjlighet får jag nöja mig med att summera dagen och vara glad att jag fått lägga min tjugonionde lyckade julafton till handlingarna.

Dagen har varit fantastiskt mysig. Inleddes med en julfrukost tillsammans med min storebror och familj, dock utan min fina J som traditionsenligt gav sig iväg i arla morgonstund för rådjursjakt med sina kompisar.
Jag ägnade morgonen åt att göra vad jag kunde för att trissa upp lilla brorsonen Hugo att förstå hur spännande det är med julklappar och att tomten ska komma. Men trots att jag både skakade och petade på paketen ville han hellre leka med sitt gosedjur och titta på fåglar genom fönstret och förstod inte alls varför faster var så uppspelt och konstig.

Efter en stunds busande var det dags för mig att ta på löparskorna och bege mig iväg mot jullunchen hos Jonnes mormor och morfar. För att spara tid var det bestämt att jag skulle springa dit och Jonne ansluta direkt från jakten. Då det hade snöat ungefär 15cm under natten och vägarna på den redan tunga, backiga vägen till jullunchen var dåligt skottade blev det ett ganska tufft pass. Som tur var visade sig min kropp från sin allra bästa sida så trots detta blev det en fin runda där jag njöt hela vägen och som grädde på moset efter 20km avslutades med att svärmorfar mötte mig i dörren och informerade mig om att bastun var precis lagom uppvärmd för frusen löperska. Det kallar jag lyx.

Sedan följde det traditionsenliga firandet med dopp i grytan och tupplur framför Kalle Anka innan det var dags att återvända hem (i bil den här gången) för att fortsätta firandet tillsammans med mina syskon, svägerska, syskonbarn och pappa.
För första gången på många år hade vi en tomte som delade ut klapparna då vi tyckte att det var dags för Hugo att stifta bekantskap med den röda, skäggiga gubben.
Lillebror fick äran att gå ut och "köpa tidningen" och det var en något konfunderad och reserverad, dock inte särskilt rädd, Hugo som välkomnade tomten och hans paket.
Som vuxen bryr man sig ju inte särskilt mycket om vad som finns i paketen (även om jag såklart är grymt tacksam för de fina hårprodukter, böcker och rosa Sony- hörlurar som fanns i mina paket) så höjdpunkten var helt klart när Hugge öppnade paketet med en Barbaskön i modell större. Oslagbart när han blir helt till sig och inte vet hur han ska bete sig och ömsom skrattar, ömsom viftar okontrollerat med armarna, hoppar och tjuter av glädje innan han efter en stund spontant går fram och kramar Barbaskön.
Äkta glädje, julen är verkligen barnens högtid!

Efter ett par omgångar sällskapsspel och några knäck för mycket i magen är det nu dax för sängen så man kan ladda om inför ännu en julafton imorgon - fördelen för oss med skilda föräldrar som får dubbelt av det roliga.

Hoppas ni alla har en fin jul!