I morse på min morgonpassfria dag satt jag och åt frulle i godan ro samtidigt som jag tittade på nyhetsmorgon. Plötsligt hör jag hur det,som vanligt, börjar pratas om vädret igen. Normalt sett hade jag bara lyssnat med ett halvt öra för förlåt mina kära Stockholmsvänner, men för oss här ute i landet är det inte superintressant att dag ut och dag in höra om hur hemskt det är för alla stackars Stockholmare som är fullständigt lamslagna i snökaoset.Det kommer faktiskt snö även i andra delar av landet och även utanför Stockholms län finns det faktiskt bilar, tåg och människor som då har svårt attta sig fram varför det kanske inte direkt är som att man kastar sig på fjärrkontrollen och skruvar upp volymen när man för tusende gången får höra om ett inställt pendeltåg i Solna eller en bilkö i Södertälje. Men den här gången höjde jag volymen för dra på trissor, de pratade om Småland! Jag citerar: ”det har varit väldigt kallt på sina håll i landet, i GISLAVED i Småland har man i natt mätt upp temperaturer på -26 grader.”
Jag sneglar lite mot mitt fönster och tittar ut, jodå det såg onekligen ganska kallt ut. Sneglar även lite på termometern och konstaterar att nyhetsuppläsaren inte ljög, -23 grader.
Tackade Gud (eller tränaren) för att jag inte hade morgonpass på schemat och bad en stilla bön om att temperaturen skulle stiga under dagen så att dagens löpning skulle kunna bedrivas utan köldskador på snoken och igenfrostade ögonfransar likt Wassberg.
På tal om det hemska snöandet i Stockholm valde jag förresten kanske inte världens bästa dag när jag i onsdags satte mig i bilen för att köra 35mil till Trosa för att träffa en naprapat som min fantastiska klubb Hässelby fixat åt mig. Det är tydligen svårt att få en tid hos denna eftertraktade person så när klubben har löst att man får komma med två dagars framförhållning får det vara vilket väder det vill, kan min rygg/mage bli fixad är det värt att puttra till Trosa i 35km/h i snöstormen.
Så för att göra en lång historia (resa) kort startade jag hemifrån klockan 09,00, körde i snöstormen nonstop till Trosa, hann efter en lång resa där ungefär 4liter spolarvätska och tre par vindrutetorkare förbrukats nätt och jämnt med att käka en snabb lunch innan en timme undersökning och behandling väntade innan jag direkt vände hem och körde tillbaka samma sträcka. Knallade in genom min ytterdörr klockan 21,20 efter ungefär 10 timmars bilkörning på en sträcka som i normalfallet borde tagit ungefär 7 timmar och där jag troligen riskerat mitt liv både en och två gånger på de oskottade vägarna. Vansinnigt egentligen, men om man får tro naprapaten så var det värt det. Han tror sig nämligen ha fixat alla mina problem och om jag nu bara är duktig och gör hans styrke- och rörlighetsövningar varannan dag framöver ska felet inte behöva återkomma utan jag ska kunna springa utan problem forever and ever. Som bonus hittade han dessutom låsningar i min rygg som i många år begränsat mitt löpsteg och gjort att jag inte kunnat springa på ett optimalt sätt och inte haft möjlighet att koppla in alla muskelgrupper som behövs för att springa effektivt. Han var övertygad om att med hans hjälp ska jag, utan att egentligen förändra min löpträning, kunna förbättra mig med flera minuter på maran. Låter kanske lite väl optimistiskt, men det vore såklart grymt om han har rätt. Tills vidare nöjer jag mig gott med att han lyckats fixa så att jag den senaste natten för första gången på länge kunnat sova som en stock utan att vakna med smärta, att min aptit plötsligt har återvänt och att jag inte en enda gång idag har drabbats av yrsel och illamående.
Det räcker långt, jag hade nästan glömt hur det känns att inte må dåligt och ha värk hela tiden!
Förutom snökaoset bjöd onsdagen även på en riktig julklapssflopp.
I vår familj och släkt har vi bestämt oss för att dra ner på julklapparna och inte ens jag och min fina Jonne brukar köpa något till varandra om man inte av en händelse råkar stöta på något som synes vara den perfekta klappen. I år hade jag gjort just det, stött på den perfekta julklappen, och fixat en keps från Borussia Dortmunds officiella web-shop som jag visste att Jonne ångrade att han inte köpt när han var på plats i Dortmund senast.
Jag kommer ALLTID hem före Jonne från jobbet, ALLTID utom de dagar när jag åker tur och retur till Trosa i snöstorm. Just denna dag ankom såklart paketet och låt oss säga såhär, det var liksom ingen tvekan var det kom ifrån. En stor gulsvart låda med lagets emblem på stod utanför vår dörr och väntade när Jonne kom hem från jobbet varpå han ringer mig och frågar om jag har köpt en julklapp till honom? Även om jag anar ugglor i mossen svarar jag såklart att ”nej det har jag inte” varpå han säger att han i så fall undrar vem som har beställt ett paket från Dortmund till vår lägenhet, i mitt namn.
”Jaha, god jul då” är det enda jag ilsket får ur mig innan jag knäpper av luren. Vad fasen hände med den klassiska avin där man får hämta sitt paket på posten? Där fick man för att man gjort sig till. Scheisse.
Nähepp, dags att börja packa väskan. Imorgon ska vi visst bli bjudna på en resa till Göteborg med boende på Gothia Towers, femrätters italiensk avsmakningsmeny, shopping och massa tid tillsammans med våra underbaraste vänner.
Välkommen helgen! |
| Lite för kallt för min smak... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar