Den sista dagen i paradiset börjar nu gå mot sitt slut. Väskan står packad i hörnet på hotellrummet, en sista kvällste tillsammans med tjejerna har just intagits på sportbaren och endast en uppsättning träningskläder ligger kvar framme inför det avslutande passet tidigt imorgon bitti innan hemfärd.
Dagen idag har sett ut som de flesta andra dagar här med en morgondistans, en långfrukost i solen och en massa slappande för att ladda om inför eftermiddagens pass. Möjligen att det där slappandet mellan passen idag var extra lugnt då det kändes som om alla gick och laddade med lite skräckblandad förtjusning inför kvällens hatpass, tusingar. Det var som om alla såg dagen som en enda lång transportsträcka mot vad som komma skulle och bröt upp tidigare än vanligt efter lunchen för att verkligen hinna bli av med "solsegheten" innan det var dags för kraftmätningen.
Vi ville använda en perfekt 1000m slinga på golfbanan till passet men då det (såklart) inte är tillåtet att springa där var vi tvungna att vänta ut dagens sista golfare för att inte störa spelet men framförallt för att slippa dö av en golfboll i huvudet. Det blev lite av en kamp mot klockan då vi visste att vi var tvungna att vara klara med uppvärmning och att sista golfare måste gått av banan senast 18.00, annars skulle vi inte hinna hela passet innan mörkret faller kl 18,40.
Just när vi stod redo uppradade för tusing nummer ett i tron att vi just sett sista man lämna banan, dyker det upp en golfbil med en eftersläntrare som absolut skulle spela ett hål till. Hänsynslösa och egoistiska struntade vi i det och startade ändå, hur skulle han kunna stoppa 15 löpare i full fart liksom?
Då tusingar egentligen inte stod på mitt program för veckan och då jag hade långpass med tröskel så sent som igår var ordern från min tränare att inte gå på för fullt. Började därför lite trevande den första intervallen och la mig i rygg på ett par av de andra tjejerna och det kändes riktigt lätt och fint. Körde samma upplägg på intervall nummer två och även den flög iväg utan större problem så när det sen var dags för mig att stå över en intervall var jag duktigt sugen på att strunta i tränarens order om att bara köra 3*2*1000m med 1min vila + två längre serievilor eftersom min kropp kändes så bra, men jag höll mig i skinnet och bestämde mig istället för att dra på lite hårdare på nästkommande två tusingar. Höjde farten med ca 5sek och det kändes fortfarande läskigt lätt varför jag på de sista två intervallerna höjde farten med ytterligare 5sek.
Fantastiskt skönt att känna hur kroppen svarade och underbart när benen liksom rullar av sig själva och man hittar det där flytet, det var så länge sedan jag fick ha den känslan så den var väldigt välkommen och efterlängtad.
Efter den planerade distansen imorgon bitti kan jag summera en vecka på Fuerteventura där jag fått det kvitto jag sökte på att min kropp är på väg tillbaka och återigen kan gå på för fullt med träningen.
Jag har lyckats få ihop 21 löpmil på en vecka innehållande fyra kvalitetspass (backintervall, 400-ingar på bana, långpass med tröskel och tusingar) samt tre rörlighetspass och tre pass på gymmet. Ett riktigt bra facit för att vara mig och med den bra känsla som har följt mig hela veckan åker jag hem full av motivation att köra stenhårt på kommande försäsongsträning hemma i vintersverige.
Men först ska jag ha några återhämtande dagar i hemmets lugna vrå tillsammans med min fina J och mina vanliga vardagsrutiner.
Borta är bra, men konstigt nog är hemma alltid bäst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar