Jodå, jag är vid liv, även om bloggen inte direkt har uppdaterats särskilt frekvent på sistone. Jag lider av en viss tidsbrist för tillfället, det är inte världens lättaste att få tiden att räcka till när man är mitt uppe i en distansvecka där massor med mil ska avklaras samtidigt som man drar flyttlasset till nya lägenheten, jobbar och dessutom ska försöka äta och vila lite emellanåt för att orka med allt som ska göras. Den lilla stund till återhämtning som erbjuds när kvällsmaten dukats från bordet har de senaste dagarna ägnats åt ett komaliknande tillstånd i soffan där jag helt ärligt inte ens orkat lyfta fram paddan för att blogga, än mindre fundera ut vad jag ska skriva. Någon som har lite tid att sälja? Jag betalar bra!
Träningen flyter fortsatt på riktigt, riktigt bra! Medicinerna verkar verkligen göra under för min kropp och jag levererar dag efter dag trots att mitt träningsschema för tillfället är riktigt tufft, precis som det ska vara vid den här tiden på året.
Många dagar känns det overkligt att kroppen ska orka ännu ett pass, men när jag väl startar är det som om någon oväntad energi dyker upp, kroppen överraskar gång på gång och jag kan både trycka på riktigt hårt och samtidigt njuta av löpningen. Det går riktigt bra nu!
Vad som inte går riktigt lika bra är vår flytt.
Planen var givetvis inte att flyttlasset skulle dras mitt
i en mängdvecka där både kroppen och knoppen är trött och tiden begränsad och
den lilla tid för återhämtning man har knappast bör ägnas åt att släpa möbler
trappa upp och trappa ner. Tyvärr har dock inte våra anlitade hantverkare samma
planeringsförmåga som jag och är uppenbart inte lika angelägna om att min
balans mellan träning och återhämtning ska funka optimalt. (märkligt!)Trodde i min enfald att vi skulle flyttat redan första helgen i januari och började glada i hågen flytta förråd och liknande redan i mellandagarna för att slippa stå här med panik i slutet av månaden. Men inflyttningsdagen har flyttats fram gång på gång, för är det inte golven som är försenade så är det någon trappa som inte är slipad eller ett badrum som inte riktigt är klart.
Så nu står vi här med en vecka kvar till vi måste lämna vår nuvarande lägenhet samtidigt som i princip alla prylar vi äger står i den nya lägenheten. Möblerna har vi såklart kvar och även det allra nödvändigaste för att klara vardagen men köksskåpen ekar tomma innehållande ungefär varsin kaffekopp och tallrik innebärande att så fort det ska lagas mat är det något jag behöver som redan har flyttat. (testa att skala potatis med osthyvel och göra potatismos utan elvisp eller press, inte så väldigt tidseffektivt). Vi har i princip inga lampor kvar utan eldar upp en förpackning värmeljus varje kväll och dessutom är det fruktansvärt ostädat eftersom djupgående städinsatser har känts onödiga de senaste två veckorna då vi hela tiden trott att städfirman snart kan komma och flyttstäda.
Men igår såg det i alla fall ut som om hantverkarna hade förberett för att kunna slipa den trappa som återstår så på lördag flyttar vi in, oavsett om det innebär att vi får andas flyttdamm till vi får whiskeyröst och sniffa golvlim till vi blir yra i huvudet.
För övrigt har de senaste veckorna inte bjudit på
särskilt mycket andra aktiviteter än träning och flyttfix då tiden har varit
minst sagt begränsad. I helgen tog vi dock ett litet andhål i allt fixande och
lyxade lite genom att i fredags åka till Växjö för att fira lillebror som blev
färdig socionom (kan bara inte fatta att lillebror är vuxen) och efter avklarat
långpass i -18 grader i lördags kom världens bästa Malin förbi och värmde mig med
te och räkmacka och en mysig eftermiddag som egentligen skulle ägnats åt att
packa flyttlådor men varför slösa värdefull tid tillsammans med en god vän med
sånt tjafs? Nej, fjorton koppar te och tjejsnack kändes betydligt väsentligare,
men självklart kastade vi i panik ihop ett par flyttlådor precis innan Jonne
kom hem för att dämpa vårt samvete och kunna visa upp hur duktiga vi varit…
Kvällen fortsatte sedan i lyxens tecken då vi var
bortbjudna till bästa vännerna på middag och bjöds där på en helkväll med god
mat, mycket prat och massa lek med de andra två parens barn. Okej att det är
jobbigt med löpträning på elitnivå men att leka med en 2 åring och en 3 åring
tar musten ur en likt värsta intervallpasset. Gillar dock min makes
konstaterande när det var dags att gå hem och han tittar in i tv rummet där så
mycket leksaker är utspridda att det knappt går att stå på golvet ”ja, vad jag
vet har inte vi några barn som bidragit till denna röra”, varför vi utan dåligt
samvete över att smita undan städning istället kunde gå hem och sova. Annat var
det för några år sedan när timmar av diskning av diverse tallrikar och glas stod
på agendan innan man rumlade hem vid 2-tiden, nu är det leksaker som ska
plockas och popcorn som ska sopas upp från golven när man trött konstaterar vid
23-tiden att det ju faktiskt är en dag imorgon också och börjar fundera på att
bryta upp.
Tiderna förändras. |
| Finaste lillebror får ta hur mycket examen han vill, och tro att han har blivit vuxen. Men mig lurar han inte, i mina ögon är han för alltid en liten plutt... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar