Psykbryt

Psykbryt nummer ett:
Tar ledigt från jobbet hela förmiddagen enbart för att springa veckans långpass. Vaknar klockan 06.00 och tittar på termometern som visar -20 grader.
Får psykbryt och börjar fundera på alternativ som kan rädda mig från detta öde. Kan man köra halva passet på band? Kan jag flytta passet till en annan dag? Kan jag eventuellt till och med förflytta mig själv till ett annat land?
Börjar även fundera på om det verkligen kan vara nyttigt att vara ute i den här skiten och hur sjutton jag ska skydda mitt ansikte från förfrysning?
Efter att ha låtit frukosten smälta tittar jag hoppfullt på termometern ytterligare en gång i tron att ett under ska ha skett, men konstaterar att den fortfarande hånskrattar oss marathonlöpande nordbor i ansiktet. Klockan 8.00 är det inte en grad varmare än kl 6.00, löpning i -20 grader är således ett oundvikligt faktum.
Bylsar på mig alla kläder jag äger, och tillämpar alla tips jag googlat fram angående hur man bäst skyddar sig mot kyla och beger mig sedan ut i istiden med inställningen att jag ska ge det ett försök och lovar att jag ska avbryta om det blir för hemskt.
Alla som känner mig vet dock att det där med att "försöka" och "eventuellt avbryta" är bullshit som jag säger till mig själv innan jag ger mig ut som en mental tröst och att så klok och förnuftig är jag då rakt inte. Så självklart återkom jag 38km senare likt farbror frost med is och snö över hela mig, stelfrusna fingrar och rödsvullet ansikte.
Bevisade dock ännu en gång för mig själv att om man bara vill något tillräckligt mycket, så går det.

Psykbryt nummer två:
Redan i mellandagarna började vi packa flyttlådor och sedan dess har buden om inflyttningsdag varit många och vänner, familj, släpkärra och vi själva har stått redo att flytta gång på gång. Nu är det så det skriker med tid, på måndag morgon klockan 8.00 ska lägenheten vara tom.
Familj och övrig flytthjälp har därför (återigen) avsatt lördagen för flytthjälp, släpkärran är fixad, långpasset avklarat på fredagen (se ovan) och halva bohaget redan på plats. Allt är således redo för vår slutliga flytt till vårt nya hem.
Vad händer då? Jo, 17.00 meddelar hantverkaren att de inte är klara och nu tänker ta helg.
Psykbryt igen, tårarna rinner och jag blir så arg att jag kokar. Nu finns inte annat att göra än att bo i röran till hantverkaren behagar göra klart. Kul.

Psykbryt nummer tre:
Klockan är 20.00, ett långpass i kyla (se ovan) är avklarat, direkt följt av en snabblunch och en halvdag på jobbet, sedan beskedet om den halvfärdiga lägenheten (se ovan) följt av en vända till den halvfärdiga lägenheten för att lasta av några flyttlådor och röja undan usla hantverkarens prylar så att vi ska kunna flytta in. Lägg till en sväng förbi ICA med alla stressade fredagsshoppande människor och betänk att mitt mellis på jobbet i eftermiddags var kass så kan ni kanske föreställa er mitt fysiska tillstånd när jag påbörjade kvällens middag. Just det, blodsockernivå i källaren, hunger så magen värker, trött som en mört och duktigt irriterad.
Hemlagad pizza ska det bli (för Gud nej, smart nog att beställa hämtmat är man ju inte. Allt måste lagas från grunden) toppad med tacofärs. Degen har fått snabbjäsa och tomatsåsen knappt kokat färdigt men ändå kavlar jag ut pizzabottnar (med en flaska som kavel eftersom kaveln redan flyttat) och breder ut såsen. När jag nästan är klar säger min fina J, som ansvarar för att steka köttfärsen, att färsen ser konstig ut och luktar illa. Å ena handen vill jag ignorera det han säger, lägga på färsen på pizzan, lita på bäst före datumet som inte är passerat och därmed ha mat i magen inom 15min. Å andra handen vill jag inte riskera magsjuka, men att slänga färsen innebär en ny tur till Ica och en fördröjning av matintag med typ 45min - överlever jag verkligen det?
Svårt val, men alternativ två känns klokast så efter ytterligare ett psykbryt innehållande lite tårar och många svordomar räddar min handlingskraftige make situationen, handlar ny färs och färdigställer pizzan medan jag i blodsockerkoma mest irrar runt och är allmänt hysterisk.

Fredagsmys it is.