Fettisdagen

Såg idag hur den lokala bagerikoncernen med fyra bagerier/fik i Gislaved och grannkommunen Gnosjö annonserade om att de siktade på att baka en miljon semlor i år. En miljon.
En miljon semlor är ganska många semlor. Tar man i beaktning att det sammanlagt bor knappt 40 000 invånare i dessa två kommuner känns det plötsligt som enormt många semlor. Väger man sedan in att det bland dessa 40 000 invånare finns ett antal barn i åldern noll till fem år som förmodligen inte orkar äta en hel semla, att det finns ett okänt antal laktosintolleranta som inte kan äta semla och ett visst antal personer som faktiskt inte tycker om detta bakverk (jodå, sådana människor finns) känns det plötsligt som vansinnigt, sinnessjukt och obegripligt många semlor.

Må hända att jag som jobbar på revisionsbyrå är en aning skadad men jag kunde inte låta bli att genast börja räkna på hur många semlor per näsa det skulle kunna tänkas bli. Låt oss säga att en fjärdedel av befolkningen avstår sin beskärda del av dessa semlor, då skulle alltså 30 000 personer dela på dessa en miljon gräddiga bakelser. Rätta mig om jag har fel men då ska dessa 30 000 personer alltså glufsa i sig 33 st semlor var. Betänk då också att semmelsäsongen är något begränsad, det äts ju inte särskilt många semlor varken på julafton eller midsommarafton, varför invånarna i vår och vår grannkommun således torde ha det ganska stressigt såhär runt fettisdagen om de ska hinna få i sig sin ranson.
Nu var det i och för sig oklart om bageriets mål var att dessa en miljon semlor skulle ätas upp, det stod ju bara att de skulle bakas, men även om det låter orimligt att den semmelälskande delen av vår kommuns befolkning skulle klämma i sig 33 semlor per säsong låter det ännu mer orimligt att ett vinstdrivande företag skulle ha som sin affärsidé att baka något med målet att det ska slängas.

I lördags var jag själv på väg att att dras med i denna semmelhysteri så när jag planerade en riktig hemmafixardag fick jag plötsligt ett infall att jag skulle vara lite husmoderlig och baka semlor. Jag letade fram ett recept och skrev en inköpslista men när jag berättade om mina planer för min bästa kompis utbrast hon förvånat att "det var otippat, du gillar väl inte semlor?".
När jag tänkte efter kom jag på att hon hade ju faktiskt rätt, det gör jag verkligen inte. När jag tänkte ytterligare ett steg kom jag på att inte heller min man Jonne är särskilt förtjust i semlor.
Så vem sjutton ska då äta mina hembakade semlor?
Lär ju vara hyfsat svårt att ge bort dem till någon annan man känner då de redan torde ha fullt upp med att äta sin ranson om 33 semlor från bageriet och knappast skulle jubla om jag kom och drygade ut den ranson semlor som de redan kämpar så hårt för att få i sig.

Så inköpslistan och receptet hamnade i papperskorgen och likt övriga 365 dagar på året vart jag ingen hembakande husfru den här dagen heller.
Men välkommen hit när det är gräddglassdagen, Lidt-pralindagen eller Marabou premium dagen.
Då jäklar ska jag bidra och äta min del av min kommuns ranson av godsaker. Med råge.