Vi dök upp på Vasaloppsmässans tävlingsexpedition en kvart innan stängning igår kväll med målet att fixa en startplats i måndagens öppet spår åt Jonas som sedan tidigare var anmäld till halvvasan men under veckan ångrat sig och bestämt sig för att åka alla nio milen.
Vi utgick ifrån att vi skulle behöva köpa en helt ny startplats till full avgift, 1100kr, då erfarenheten sa oss att flera av de stora motionsloppen i första hand vilja suga ut så mycket pengar som möjligt av sina deltagare snarare än att måna om sina deltagare.
Men vi tänkte ändå försöka se om man kanske, kanske kunde få byta startbevisen om vi såg riktigt snälla ut och fjäskade ordentligt.
När vi kliver fram till tjejen i kassan och framför vårt ärende tittar hon chockat på Jonne och utbrister "har du kommit på det NU? Det var inte bra" och börjar klia sig i huvudet och febrilt bläddra i sina papper. Efter en stunds förvirring visar det sig att hon trodde att Jonne insett klockan 18,45 på lördagskvällen att han är anmäld till fel lopp och ville starta i öppet spår om ca 12 timmar. Ett öppet spår (söndag) som dessutom var fullt. Kan förstå att det framstod som en omöjlig uppgift för administratören på andra sidan disken, men det härliga är att hon faktiskt verkade fullt beredd att göra vad hon kunde för att lösa detta problem. När hon sedan insåg att Jonne helt enkelt bara ångrat sig och alltså var fullt medveten om att han var anmäld till Halvvasan och bara ville undersöka möjligheten att få åka dubbelt så långt på måndagen (där det fanns gott om startplatser) var det tydligen en baggis. Hon registrerade om startbeviset på en minut, fixade en nummerlapp utan att vi ens behövde köa i nummerlappskön och dessutom behövde vi bara betala mellanskillnaden på startavgiften vi redan betalat för Halvvasan och anmälningsavgiften till Öppet spår utan extra avgifter förbesväret. DET kallar jag service!
Sämre service stötte vi däremot på när vi en halvtimme senare ankom till det hotell som på bilderna verkat ganska fancy men tyvärr lämnade ganska mycket övrigt att önska när man såg det i verkligheten. i receptionen möts vi av en oerhört butter och otrevlig anställd som meddelar att vårt rum inte är färdigt. Inte färdigt? Klockan 20,00 när vi har rätt till inteckning från kl 15,00? I det läget kan man ju tro att hon kanske skulle vara lite övertrevlig för att ursäkta detta missöde men icke sa nicke, vi var visst bara till besvär och hänvisades till att sätta oss och vänta, alternativt köpa en middag för 500kr i restaurangen där vi kanske kunde få bord. Om vi hade tur. För det var tydligen vääääääldigt populärt. Och väääääldigt besvärligt.
Tack men nej tack, svarade vi, och bestämde oss för att åka ner till Rättvik centrum och jaga rätt på kvällsmat i väntan på vårt rum.
Hoppar in på första "bästa" (sämsta) ställe, en restaurang med en härlig meny som ni kan se på bild nedan. Som ni kan förstå var det inte direkt den bästa matupplevelse man har haft. Restaurang Star får en kebabrulle av fem möjliga i betyg och den kebabrullen delas endast ut på grund av att priset på maten motsvarade vad vi fick serverat. För 80 pix per näsa ska man väl kanske inte förvänta sig att det ska vara ätbart?
Men, melodifestivalen på storbildsskärm förhöjde upplevelsen, även om just Jean Pierre Barda i kalsonger kanske mest bidrog till att aptiten minskade ytterligare.
Vi har dock vägt upp för den dåliga restaurangupplevelsen idag då vi käkade lunch på Sjövillan, en restaurang vid Siljans strand med flertalet klistermärken och diplom som vittnade om omnämnanden i bl.a. White guide. Vid den sprakande brasan och med en fantastisk utsikt över den soldränkta isen och snötäckta stranden serverades vi en kanongod helgmeny med både välfyllt salladsbord, kalla förrätter, en kött och en fisk att välja på till huvudrätt och kaffe med hembakad småkaka som avslutning.
Fem köttbullar av fem!
För övrigt har dagen varit ovanligt lugn och avslappnad. Tio timmars sömn inatt följdes av en lugn frukost med en lång stunds tidningsläsande och kaffedrickande innan vi lämnade Jonnes skidor på vallning där service som leverans av skidorna till hotellet ingick. Tog sedan en lång promenad i Rättviks centrum och promenerade ut på långa bryggan som är stadens mesta sevärdhet. Tittade sedan ivrigt på skid Vm och skrek oss hesa när Sverige tog medalj i både herr- och damtävlingen och sedan vilade vi ytterligare en stund innan jag gav mig ut på ett 20km löppass varav 15 lugna kilometer avklarades på en vacker vandringsled utmed Siljan där jag bla fick se Vasastenen och avslutades med 5 snabba kilometer i tröskelfart.
Ett tips är dock att aldrig boka boende på ställen som ligger på adresser som innehåller ord som "höjd", "ås","berg" eller liknande då det oftast resulterar i att löpningen blir något jobbigare än planerat. Boende på Lerdalshöjden innebär därmed att varje pass avslutas med 650m rakt uppför för att komma tillbaka till hotellet. Borde jag kunnat räknat ut när det på hotellbeskrivningen stod att vi skulle bli granne med slalombacken...
Nu gäller packning av skidgrejor för Jonne samtidigt som jag ska packa en väska med energi som ska langas utmed banan innan vi ska försöka komma till ro och sova några timmar innan det är dags för resa mot starten klockan 04,30 i natt.
Jag är superspänd och supertaggad, ändå är det inte ens jag som ska prestera men att stå vid sidan om känns minst lika nervöst som att själv deltaga. Vill så gärna att min älskade ska få en härlig och fin färd i fädernes spår och att han ska få korsa mållinjen nöjd, glad och välmående.
Hjälp mig ge honom styrka genom att skicka en tanke och hålla en tumme för nu kör vi, Team Ambjörnsson mot Mora!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar