Roligaste passet på länge!

Att jag älskar långpass vet ni ju alla vid det här laget och jag vaknar därför alltid med glädje när jag vet att dagen ska förgyllas av ett sådant pass.
Idag var jag dock extra uppspelt och förväntansfull när klockan väckte mig vid 7,30 snåret för idag skulle jag för första gången få sällskap av de rutinerade marathonrävarna Elisabeth och Adam. Vi har länge pratat om att försöka få till något gemensamt pass men av olika anledningar har det inte blivit av. Men idag, äntligen!

Inledde med att springa 11km innan jag mötte upp de båda i "grannbyn" Anderstorp där de båda anslöt för att ta mig med ut på okänd mark. Ut i skogar och byar jag aldrig tidigare sett och jag tänkte flera gånger att det är i såna lägen man inte vill bli trött eftersom man inte skulle hitta hem om man blev avhängd. Vid 22km passerade vi Elisabeths föräldrahem där vi fick den fantastiska servicen med vätska och muggar placerade i postlådan redo att avnjutas av törstiga löpare innan vi fortsatte färden genom skogen.
Solen sken, tempot var behagligt och sällskapet så otroligt trevligt att jag knappt tänkte på att jag faktiskt sprang. Tiden gick så fort och plötsligt var det roliga slut, vi kom ut på cykelvägen som binder samman Gislaved och Anderstorp och det var dags att springa åt varsitt håll. Min plan hade varit att springa 32km vilket skulle räcka exakt för att få ihop denna veckans planerade 20mil men full av inspiration av allt löparsnack, det trevliga sällskapet och med vetskapen att Adam minsann skulle springa 40km var även jag tvungen att förlänga.
De första trevliga 30km hade ju passerat utan att jag knappt märkt dem så det kändes som om det nu började ett nytt pass. Eftersom det nya passet endast skulle sträcka sig över den blygsamma distansen 10km kändes det lägligt att festa till det lite och fira denna lyckade dag med en fartökning och kunde därför 40min senare klocka av det roligaste passet på länge och summera 40,3km på klockan, strax över 3 timmar. Känslan var fantastiskt härlig när jag pustade ut på altanen, inte bara över tillfredställelsen av en bra träningsvecka, utan i första hand med en glad och upprymd känsla efter en trevlig förmiddag med goda vänner i solskenet. Att träna med sällskap är "the shit", dels för att det är så mycket roligare men också för att det ofta får en att göra det där lilla extra med passet. För inte hade jag förlängt med 8km fartökning om jag varit ensam hela vägen.
Mer sånt!

Efter att ha kastat mig in i duschen och hastat ihop en hallonpaj kom sedan släkten för att fira Jonnes födelsedag. Mycket trevligt som vanligt, med syskonbarnet Arvid somh partyhöjare. Djupt försjunken i sin egen värld tillsammans med min iPhone och mina hörlurar levererade han en show man sällan skådat då han högljutt skrålade Michael Telos "ai se eu te pego"...