Livet leker?

Fredag kväll och fredagsmys på hög nivå, tackar bästis Nettan som glömt kvar ett paket lakritspuck i min frys som just krönt denna vecka. Vill dock minnas att lakritspuck var godare när jag var typ 10år och valde den i glasskiosken vid badplatsen? Men glass är ju glass liksom, jag är inte särskilt svårflörtad.

Rätt soft också med en ledig dag mitt i veckan som gjorde att det igår kändes som måndag och sen idag var det plötsligt fredag. Skulle inte ha några problem att vänja mig vid sådana veckor, inga problem alls faktiskt.
Skulle heller inte ha några problem med att vänja mig vid dagens 16 grader och solsken som på kvällspasset gjorde att det kändes som om jag aldrig ville vända hem igen. Det är sådana här dagar man längtar efter hela långa vintern och nu var den här, dagen där man kunde springa med shorts, sina lätta skor och där solglasögonen faktiskt fyllde en annan funktion än bara vind/regn/snöskydd. Äntligen vår!

Den lediga 1 maj onsdagen var också en fin historia och jag har kommit fram till att 1 maj nog är min favorithelg. För oss som inte är det minsta politiskt aktiva är det ju en helg helt utan mening, helt utan krav, inget att fira, inga traditioner utan helt enkelt bara en extra ledig dag som man kan göra precis vad man vill med. Vi valde att använda dagen till sovmorgon, långpass, trädgårdsfix i vår mycket lagom stora (lilla) trädgård och att sitta på vår altan och dricka kaffe i solen. Kan bara inte sluta njuta av vårt nya hem, så underbart att kunna vara ute men ändå vara hemma, om ni förstår hur jag menar.

Och den där måndagen igår, som egentligen var en torsdag, hade även den rejält med guldkant. Fick först besök av min fina vän Marta som jag inte träffat på länge och sedan spenderade jag kvällen tillsammans med födelsedagsfirande Malin på restaurang med god mat och flera timmar tid att prata om allt mellan himmel och jord.

Som ni hör skulle man egentligen kunna säga att livet leker, att allt är riktigt fint just nu men det finns ett litet moln på den i övrigt så blå himlen. För även om jag nu mår som vanligt igen måste träningen begränsas till lugna/halvlugna distanspass då mitt besök hos magspecialisten i Göteborg i tisdags har resulterat i ett förbud mot att pressa mig i maxfart (eller göra något annat som utlöser kramperna i magen) eftersom han kände en rejäl svullnad under mina reven. En misstänkt svullen lever ska man tydligen ta på allvar så mest troligt ska detta utredas vidare med röntgen/ultraljud på Sahlgrenska sjukhuset nästa vecka.
Inget tävlande och inga kvalitetspass förrän vi vet vad det är som orsakar svullnaden och värken, men jag försöker vara glad och tacksam för att jag i alla fall kan springa obegränsat med lugn distans. Planen är därför att i någon vecka framöver sikta på att återgå till grundträning med fokus på distans och med målet att snitta 30km/dag. Förhoppningsvis gör det att när läkaren ger mig klartecken att köra för fullt ska jag direkt gå över på att snabba upp farten i benen och då ha kvar min fina grund att stå på. Lever på hoppet att detta klartecken ges direkt efter nästa veckas undersökning tillsammans med en mirakelsnabb bot mot problemen och tror fortfarande att jag står på startlinjen i Stockholm den 1 juni.
Hoppet är det sista som överger en människa...