Sommartid är glidartid

På mitt jobb har vi något så finurligt som sommartid och vintertid. Detta innebär att man under sommaren, som i det här fallet räknas från15 juni till 15 september, jobbar en timme mindre per dag. För mig som ju redan "bara" jobbar 80% innebär det att jag alltså från och med idag knappt hinner gå till jobbet innan det är dags att gå hem igen. En ovärderlig lyx för alla människor som älskar sommaren och solen och gillar att spendera en extra timme i solstolen, men också en lycka för oss som tacksamt använder den där extra timmen till att se till att träna lite extra och bli en bättre löpare.

Just idag inföll olyckligt nog denna första sommartidsdag en dag när mitt träningsschema gapar tomt. Hade sedan länge tillbaka planer på att ställa upp i Apladalens löparklubbs mästerskap över 5000m på bana, men efter att ha varit fullkomligt förstörd i benen efter förra veckans banpass kändes det inte längre aktuellt om mina ben ska vara något sånär fräscha på lördagens marahonlopp, så istället blev helgen full av kvalitetspass på härlig asfalt som måste följas av en vilodag idag. 

Tyvärr kolliderade denna lucka i träningsschemat med att även mitt jobbschema idag gapade tomt varför inte heller någon övertid var att tänka på då ingen i hela världen verkade intresserad av bokföring och sugen på att ringa sin redovisningskonsult för lite konsultationer såhär första dagen på mångas sommarlov. Jag fann därför ingen annan råd än att vilsen koppla ur datorn och lomma hemåt när klockan slog 15,00.

Vad sjutton skulle jag göra med all tid som plötsligt blev över? 

Strosade sakta hemåt och funderade på om jag skulle shoppa något,  men insåg snart att det inte var aktuellt eftersom shoppingutbudet här är begränsat till att typ uppgå till ett Apotek och ett Systembolag. Även om läkemedel och alkohol i kombination kanske hade erbjudit lite spänning till min annars så händelsefattiga eftermiddag var det inte ett så lockade alternativ, så jag fortsatte hemåt med både pengar och livhanken i behåll.

Satte mig och käkade mellis på altanen och funderade istället på om det fanns något vettigt jag kunde göra med all min tid men hur jag än funderade kom jag inte på en endaste liten sak. Tvätten tvättades igår, huset städades i förrgår, återvinningsstationen tömdes så sent som förra veckan, frysen är full av lunchlådor och allt är helt enkelt förberett och färdigt för att jag som vanligt ska kunna starta veckan på måndagen utan att ha ett enda "måste" som ska hinnas med utöver träningen och jobbet. 

Så jag sitter kvar här i solen, 1,5 timme senare, helt handlingsförlamad och paralyserad över att plötsligt en dag i livet ha en hel tunna av tid att ödsla med. 

Jag tänker att jag borde njuta och ta vara på denna dag för möjligheten att sitta i solen och läsa en bok är precis vad jag längtar efter alla de där dagar när tiden inte räcker till och livet är som allra mest hektiskt. Men just idag har jag inte ro att läsa.

Jag tänker att jag borde ta den där tuppluren som jag så ofta både behöver och är sugen på framåt eftermiddagen men så sällan hinner med. Men just idag är jag inte trött.

Jag tänker att jag borde käka den där glassen jag så ofta vill käka till eftermiddagskaffet men måste avstå då det inte lämpar sig strax innan ett träningspass. Men just idag är jag inte sugen.

Jag tänker att jag borde njuta av att jag kan lägga mina ben i högläge och ge dem den totala vila de så innerligt skrek efter på den där sista tusingen igår där jag kunde pressa det lilla extra just för att min coach ropade att när den var avklarad väntade en hel dags härlig vila. Men just idag vill mina ben hellre springa.

Så istället för att ta vara på lyxen att ha möjlighet att bara koppla av kryper paniken i mig för det känns som att jag slösar bort denna mycket unika dag dels på att inte göra någonting alls men framförallt får jag panik över att jag inte ens passar på att njuta.

Jag borde skämmas, jag är verkligen en otacksam jäkel.

Förlåt.