Nya skor och nybakat bröd

Nu när våren är kommen (i alla fall för stunden) var det väldigt roligt att hämta ut ett paket med nya skor på posten. Distansskorna var som vanligt de väl beprövade Nike Lunarglide 5, varför ändra på ett vinnande koncept? Säkert tionde paret i min ägo.

I lådan väntade också ett par Nike Flyknit Lunar 2. Version ett var den absolut skönaste lite lättare snabbdistanssko jag testat, nu har tvåan kommit och jag kan knappt vänta till nästa kvalitetspass då den nya versionen ska testas! Min förhoppning är att de ska ha gjort något åt snörningen, som är det enda jag har irriterat mig på. De är nämligen extremt svårknutna, vill man att de ska sitta riktigt hårt behöver man någon som hjälper till att hålla lite grann när man ska dra åt knuten vilket väl troligen beror på det otroligt spänstiga, mjuka och strumpliknande materialet på skons ovansida (som jag älskar) men som är så elastiskt att det liksom släpper lite runt foten om man inte håller emot ordentligt när man knyter.

Är extremt kräsen med löparskor och byter vädligt ofta - det är
verkligen något visst med nya dojjs på fötterna.

Sedan några månader tillbaka äter jag glutenfritt efter att en fantastisk naprapat som hjälpt mig mycket (Joakim Bergkvist, Medic Rehab) tipsade mig om lite olika kostförändringar som skulle passa just min kropp, få mig att må bättre och framförallt hjälpa mig att prestera på mitt max. För mig som äter mycket pasta och bröd gick det ganska fort att käka igenom ortens samtliga matbutikers glutenfria utbud, och ganska snart tröttnade jag på de brödsorter som finns. Har länge funderat på att börja baka lite igen, matlagning och bakning är något jag verkligen gillar, men energin till att baka har inte riktigt infunnit sig. Men så nu i helgen var jag plötsligt supersugen på att baka och passade därför på att göra ett fantastiskt gott morotsbröd i långpanna utan både gluten och jäst. 

Fullproppat med superenergi från mandelmjöl, kokosmjöl, chiafrön och sesamfrön blev det ett riktigt näringsrikt och energitätt bröd vilket uppskattas av oss marathonlöpare som behöver så mycket energi att det ibland är svårt att få plats med all mat i magen. Energitäta livsmedel gillas därför starkt!

Mumsigaste brödet på länge!

 

Träningen då?

Har haft ett par sådana där dagar där kroppen gör lite som den vill. Igår var en bra dag där både morgonjoggen över 12km och eftermiddagspasset med kvalitet på band kändes grymt lätt. Körde 5*1min i 3,45 min/km, 1-2-3-4-5-4-3-2-1min i 3,28 fart och avslutade med 5*1min i 3.20 fart. Allt med 1min vila mellan intervallerna. Totalt 18km i hyfsat bra fart, och sammanlagt 30km löpning för dagen. Kändes nästan som den vanliga Jossan. 

Sedan vaknade jag idag, gav mig ut på distanspass och kroppen var plötsligt som förbytt där jag med helt onormalt trött kropp fick släpa mig runt de planerade 22km. Men solen och snödropparna i diket gav mig ändå så mycket glädje och energi att det inte gjorde mig något att farten var medioker. Den gamla Jossan hade pressat sig till den planerade farten trots att allt kändes skit, den nya Jossan lyssnar på kroppen och struntade därför istället i klockan och bestämde sig för att bara njuta av det vårlika vädret och av att kunna göra det jag gillar allra bäst. Springa.

Men det är konstigt det där, hur jag plötsligt inte kan lita på min kropp på det sätt som jag alltid har kunnat göra. Har alltid vetat redan när jag sätter schemat ungefär hur det kommer att kännas på mina pass, men nu kan kroppen överraska både positivt och negativt.

Idag skrällde kroppen på det negativa sättet men jag har lärt mig att acceptera att det är så min kropp mår och fungerar just nu, det är inget jag kan göra något åt mer än att ge det tid, vara lyhörd och invänta dagen då min kropp blir sig själv igen. Jag väljer ändå att se det positiva, för det är ett stort framsteg att jag på en riktigt tung dag ändå lyckads genomföra passet med en viss njutning, för mindre än två månader sedan innebar en tung dag ett avbrutet pass med tårar i ögonen eller en kväll utmattat sovande utan ork till träning överhuvudtaget. 

Jag är på väg uppåt.
 

När man inte lyckas springa fort hinner man likt Ferdinand ta
sig tid att titta lite på blommorna. Rätt trevligt det också.