Hej Stockholm. Igen.

Efter att återigen avklarat den 45 mil långa bilresan med sedvanlig matpaus på halvsunkig vägkrog och ett par avklarade dokumentärer på radion har vi just installerat oss på Choice hotel Tapto i Stockholm och gått igenom vår vanliga incheckningsrutin. Varje gång vi kommer till ett nytt hotell (vilket ju är rätt ofta, räknade häromdagen ut att jag bodde 67 nätter på hotell förra året) följer vårt beteende exakt samma mönster. Min fina J börjar med att lära sig tv:ns alla funktioner och letar därefter fram alla kuddar han kan hitta. Jag ser till att packa upp precis ALL min packning och hänga kläderna på galge, rada upp toalettartiklarna i badrummet och stoppa undan resväskan även om det så bara är för en natt jag ska bo i rummet. Gillar liksom känslan av att vara hemmastadd och komma ifrån känslan av att bo i resväska. Med ett ständigt kajkande från hotell till hotell skapar man sig sina rutiner...

Förra helgen var vi i Stockholm för att vara funkisar inför tjejmilen. I fyra timmar på lördagen och fyra timmar på söndagen packade vi de goodiebags som alla löpare får när de kommer till mässan för att hämta sin nummerlapp. Rätt kul det där med att vara funkis, plötsligt inser man hur mycket jobb det ligger bakom ett så stort arrangemang som Tjejmilen. Den där påsen har man ju liksom alltid bara tagit emot utan att reflektera över att någon givetvis måste ha stoppar i den där tidningen, russinpaketet, chokladbiten och vattenflaskan. I 33000 påsar. Det kräver en del funktionärer och då tillkommer ju dessutom även allt folk som sen ska dela ut nummerlappar, sköta tidtagning, vätskelangning, vara flaggvakter, sjukvårdare osv. Rätt häftigt!

I normalfallet brukar vi dela ut nummerlappar i samband med loppet när jag ändå ska springa för att bespara oss en resa till Stockholm men i år när jag varit skadad hela sommaren passade vi på att anmäla oss till påspackningen istället eftersom jag ändå inte skulle vara med på loppet och det då vore skoj att prova på något annat.

Men för någon vecka sedan kom jag på att jag nog trots usel tävlingsform ändå ville springa den fina och roliga Tjejmilen så därför är vi här nu igen, bara fem dagar efter att vi senast lämnade den kungliga hufvufstaden.

Efter en sommar med nästan 8 veckors rehabträning, följt av en månad med uppstart av löpningen genom lugn distanslöpning finns jag alltså där på startlistan för mitt första race sedan Stockholm marathon med bara ett fåtal fartpass i benen utförda de senaste två veckorna.

Det kommer således inte att gå fort, det kommer att var sjukligt jobbigt och med tanke på att Tjejmilen i år mönstrar det bästa startfältet i loppets historia kommer det mest troligt att bli min sämsta Tjejmilen-placering någonsin.

Men det ska bli SÅ JÄKLA KUL!!!