Kretsloppet Borås - DNS, men likväl en bra dag!

Taggad till tusen efter tävlingspremiären på Tjejmilen var jag snabb att anmäla mig till 10km på Kretsloppet i Borås som gick av stapeln idag. Känner att det fanns så mycket mer i kroppen där på tjejmilen och vill så himla gärna försöka jaga en bättre miltid i höst.

Efter att förra veckan, som ni vet, var lite väl tuff både träningsmässigt och jobbmässigt hoppades jag att med lite lugnare träning och bättre vård av mig själv skulle kropp och knopp vara på topp och redo att prestera idag.

Men även den här veckans träning har varit blytung och jag har känt mig både trött och hängig så när jag i onsdags plötsligt fjällade bort skinnet i munnen fick jag nog och ringde Vårdis som efter en snabb titt i min hals kunde konstatera att jag har en halsinfektion. Den var dock redan till 85% läkt vilket tyder på att den varit med ett tag och vips hade jag en förklaring till varför allt har varit så vansinnigt segt senaste tiden. 

Att springa tävling med en infektion i kroppen var ju givetvis inte aktuellt utan istället ordinerade den ena läkaren totalvila några dagar då hon ansåg att det ska vara nolltolerans på träning med infektion. När hon lämnade rummet slätade dock den andra läkaren, som vid sidan om läkaryrket även var elitvolleybollspelare, över det hela lite med att vila rekommenderas men att hon som idrottskvinna förstår att det är svårt och gav klartecken till lättare träning under förutsättning att jag inte anstränger mig. Men hon poängterade även att ju mer vila desto snabbare tillfrisknande så planen är att försöka hålla mig i skinnet så att infektionen förhoppningsvis försvinner på ett par dagar och jag har hunnit bli fit for fight i god tid till äventyret i Österrike om två veckor.

Lite trist var det ju såklart att vakna en tilltänkt race-day och inte få vara med men det utvecklade sig till en riktigt, riktigt fin dag i alla fall.

Började med en härlig sovmorgon och en lyxig långfrukost med min fina J, morgontidningen och Nyhetsmorgon som sällskap. Min fina J, mountainbikefantasten, som har lånat en racer var sedan sugen på att testa den en sväng och då även han har fått samma infektion som jag bestämde vi oss för att ta ut våra hojjar på ett väldigt lugnt och stillsamt cykelpass i det härliga höstvädret och det blev verkligen en höjdare! I lugn och stilla pratfart trampade vi oss runt 60km och för mig som har kört hela sommaren ensam på min hoj var det helt klart ett lyft att få sällskap - aldrig har tiden på den där järnhästen flugit iväg så fort!

Tror att vi idag hittade en träningsform som lämpar sig för oss att utföra tillsammans då det visade sig att vi är ganska jämnbra (dåliga) och då vi båda uppskattar långa pass, utomhus, med sällskap.

Det här kommer definitivt att bli ett återkommande inslag i våra respektive träningsdagböcker!

Efter en lunch och gemensamt lösande av Melodikrysset (första gången, aldrig mer - så segt!) följt av en välbehövlig tupplur för två halvsjuka sportfånar är nu frågan om vi ska fortsätta dagen pensionärs-style med en hemmakväll eller om man ska svida upp sig för en utekväll med restaurang och bio.

Oavsett vad valet faller på kommer det bli en fin avslutning på dagen och jag kan konstatera att ett inställt lopp inte nödvändigtvis behöver betyda en förstörd dag.

Men på hässelbyloppets 10km, då jäklar...