High five!

Börjar med att ge en stor high five till sportdrycken "high 5 zero" som ger namn till detta inlägg. Min första laddning "high 5 zero" inhandlades för någon vecka sedan och sedan dess har den varit en ständig följeslagare i min vattenflaska.

Under passen har den dock inte fått vara med, jag kör nämligen utan vätska om det är ett så kort pass att jag inte anser mig behöva dricka och när jag väl kör med vätska är det alltid på så långa pass att jag föredrar sportdryck som även tillför socker och energi.

Efter och inför passen är jag dock alltid noga med att se till att få i mig vätska och här passar "high 5 zero" perfekt då den inte bara tillför viktiga mineraler, vitaminer och salter utan samtidigt är fri från socker och dessutom smakar riktigt, riktigt bra! En brustablett i en normalstor vattenflaska ger bara en lätt smak av citron och drycken känns fräsch och god. Try it!

Ett bra köp!

En High five! får också det faktum att jag numera jobbar 70% och därmed får en ledig dag i veckan. Detta är i och för sig inte något nytt, har jobbat deltid sedan min utmattning i början av året, men igår var en av de första dagarna jag verkligen insåg hur väl jag vissa veckor behöver min lediga dag.

När min kropp börjar bli sliten är steg 1 att jag kan sova och äta precis hur mycket som helst - det spelar ingen roll om jag tagit sovmorgon, ätit dubbla portioner till lunch och vilat middag för hunger och sömnbehovet är helt omättligt. I det här läget blir jag inte orolig, bara uppmärksam, då jag ändå tycker att det är ganska normalt att vara trött och hungrig om man tränar mycket (till en viss gräns of course). Men bromsar jag inte här kommer jag efter några dagar till steg 2 i min slitenhet då min kropp brukar göra en kovändning och plötsligt kan jag inte sova alls och matlusten är som bortblåst. Här börjar oftast även träningen kännas pissig och passen bli rätt kass, och det är dags att bli lite orolig och framförallt verkligen hög tid att bromsa träningen. 

Sedan helgen har steg 2 känslan börjat krypa sig på varför det kom väldigt lägligt med min lediga onsdag. Min lediga onsdag ska på pappret innebära tid till att bara äta, träna och vila upp mig men verkligheten brukar vara att jag självklart äter och tränar men att jag  även klämmer in en massa andra saker som jag vill passa på att göra när jag ändå är ledig. Naprapatbesök, massage, optiker, bilbesiktning, frissan, storhandla, städa, tvätta - you name it, allt som man inte hinner på veckans andra fullspikade dagar ska göras denna heliga dag.

Med tanke på känslan i kroppen såg jag dock till att denna veckas onsdag fick vara precis så som tanken är, en dag till träning/mat/återhämtning, så jag inledde dagen med tidig frulle följt av 14km distans inkluderande 8 ryck i backe följt av en timme med min PT där vi dels körde igenom mina styrkeövningar för bål/bäcken men även gjorde tester för att se om jag utvecklats något sedan senaste testtillfället för två månader sedan.(visade klar förbättring = askul, mer om det i ett senare inlägg!) Vid lunchtid var jag hemma igen och spenderade sedan precis hela eftermiddagen med att inte göra någonting mer än att ligga och vila, lyssna på radio, läsa och äta. På kvällen var det dags för nästa pass, 16km härlig traillöpning på Isaberg innan jag återvände till soffan för att avsluta dagen med en film och att krypa i säng tidigt.

Idag när jag vaknade var min energi återställd. Min kropp är pigg, matlusten har återvänt, jag har sovit gott inatt, är inte kinkig och lättirriterad och har inte gått hela dagen och längtat efter att få sova.

High five! till min lediga onsdag och high five! till mig själv som lyssnade på kroppen och gav mig tid och tillåtelse att vila.

När jag befinner mig i steg 1 funkar en bräckt fjällröding med smörstekta kantareller
och färskpotatis likt den jag käkade på restaurang Prinsen i helgen utmärkt för att fylla på energidepåerna.

 

High five! också till min jumpsuit som ni såg i ett tidigare inlägg och som idag för första gången fått vara min outfit en heldag på jobbet. Äntligen ett plagg som är bekvämt som en mysdress men ändå är representabelt nog ut att funka på revisionsbyrå. Dock inget high five! till bökigheten när man ska gå på toa och måste plocka av sig hela dräkten. Fattar plötsligt varför bröderna daltons fängelsekläder i Lucky Luke hade en lucka att knäppa upp i rumpan vid nödsituationer. Bara ett tips till alla kläddesigners där ute.

High five! till underbar klar och krispig höstluft även om det kräver lite tankeverksamhet att välja kläder när det är 7 grader på morgonpasset och 25 på kvällspasset. Hade gärna spenderat hela kvällen på Isaberg igår för jag vet inte hur många gånger jag ville stanna till under trailpasset där på berget och bara titta på den fantastiska utsikten, trädens vackra färger och dra in den friska luften genom lungorna långt ner i fötterna. Ville verkligen aldrig åka hem.

Stanna tiden någon, please!!!

Morgonpass i långärmat, buff och vantar...

 

Kvällspass i shorts, linne och solbrillor.

Ett sista icke high five! får dock den förkylning som kulminerade i en febertopp i lördags natt. Kanske borde jag egentligen göra high five! och vara glad över att det slutade med bara en natts sjukdom med tanke på att jag delat hotellrum i tre dygn med en person med 40 graders feber och halsfluss, men att få feber är aldrig bra och att jag fortfarande känner en viss tjockhet i halsen och en något förhöjd ansträngning på vissa pass irriterar mig och jag ser hellre att något bryter ut på riktigt och sedan försvinner än ligger och stör sådär lite lagom i bakgrunden.

Nähä, nu snörar vi väl på oss löpardojjorna och ger oss ut och njuter lite av solen va?