Barcelona

Nu är jag hemma igen efter en intensiv jobbvecka i min favoritstad Barcelona.

Dagarna har varit fullspäckade med utbildning fram till klockan 17 och kvällarna har därefter varit fulla av roliga aktiviteter tillsammans med kollegorna.

Lördag och söndag var helt lediga dagar och på lördagen passade jag därför på att delta i en utflykt till vindistriktet Penedes där vi fick titta på odlingen av druvor, framställningen av vin och cava samt genomföra en vinprovning tillsammans med vingårdens ägare.

En fantastiskt rolig (och god!) upplevelse och helt klart resans höjdpunkt! Fick smaka det bästa rosévin jag någonsin druckit, Radix, ett väldigt mörkt rosévin som för ovanlighetens skull lutade mer åt rödvinshållet än vitvinshållet vilket passade mig perfekt.

Dagens vintips har därmed levererats, tyvärr säljs det inte på Systembolaget men kan importeras via dem – kan definitivt vara värt en extra peng!

Provsmakning av Cabernet Savignon.

För övrigt var det ju femte gången jag var i Barcelona varför de stora sevärdheterna har klarats av flera gånger om vilket var ganska skönt – när de andra turistade kunde jag på ett smidigt sätt klämma in mina träningspass och därefter ansluta lagom till det var dags att käka middag på någon trevlig restaurang, shoppa eller ta sig ett dopp i havet.

Då det var ganska många mil som skulle avklaras fick jag chansen uppleva Barcelona på ett annat sätt än tidigare gånger jag varit där.

Jag sprang i Parc de Cituadella och tittade på mammutstatyn, fontänerna och de semesterlediga spanjorerna, jag körde backträning vid Olympiastadion och tillät mig samtidigt att njuta av utsikten var gång jag var på toppen av Montjuic och jag fick uppleva den annorlunda känslan av att på mina morgonpass vid 05,30 möta fler människor som var på väg hem från krogen än folk på väg till jobbet. Lite skillnad på svensk och spansk dygnsrytm… J

Självklart tog jag mig även tid att springa förbi platsen för målgång i Barcelona Maraton som ligger vid Placa D’Espana och jag får ärligt erkänna att en rysning gick genom kroppen och att det pirrade till i magen när alla härliga minnen från min målgång i våras kom tillbaka.

Temperaturen har legat stadigt runt 35 grader på dagarna och 26-28 grader på kvällarna och mitt inne i staden där luften står helt stilla var det oerhört varmt och därmed tufft att få kvalitet på träningen varför jag genomfört mestadels lugnare distanspass, några pass styrkeintervaller/fartlek för att få lite fart i benen utan att dö av värmeslag samt ett ”idiotpass” innebärande 22km backig distans – upp och ner för berget Montjuic 5 gånger i 38 gradig värme kändes ordentligt i kroppen…

Totalt lyckades jag klämma in ca 13mil löpning och två styrkepass under veckan vilket jag är nöjd med då det alltid är svårare att få tiden att räcka till när man är på resande fot och dessutom har kollegor, möten och middagar att ta hänsyn till och inte styr över sin tid själv.

Nu ska jag ägna kommande vecka åt att försöka få lite fart på benen genom diverse kvalitetspass inför Tjejmilen på lördag samt att låta kroppen få ny energi i form av bra löparmat (inte tapas...), många timmars sömn och härligt svenskt augustiväder, d v s ösregn och 11 grader…

På fredagskvällen avslutades utbildningen med en stor gemensam middag för samtliga 140 anställda som var med på resan vilket blev en ganska speciell upplevelse.

Middagen ägde rum på en restaurang precis vid havet vid Port Olimpico och inleddes med lite traditionella spanska tapas. Eller lite tapas kanske var fel ordval. Först anlände en stor omgång klassiska tomatbröd tillsammans med varsin rejäl tallrik med spansk skinka. Knappt hade man hunnit smaska i sig detta innan kyparen kom med en stor sallad med lax, tonfisk och oliver och sedan följde en stril ström av nya tapas; musslor i saffransås, vitlöksmarinerade räkor, friterad bläckfisk, fiskkroketter mm.

Efter denna orgie i spanska tapas var det dags för huvudrätt (som om det behövdes).

Jag hade valt fisken och fick in en stor tallrik med typ 1kg fisk på, dock utan några vidare tillbehör eller smak så det var tyvärr en ganska tråkig rätt, vilket i och för sig inte gjorde något, man hade ju inte supermycket plats kvar i lilla magen efter alla tapas…

För dem som valt köttet blev det en chockartad upplevelse när ungefär en halv gris lades upp på varje tallrik och vi höll på att smälla av i skratt när tallrikarna bars in.

Okej,  jag är en hungrig marathonlöpare och brukar kunna äta rejält med mat och uppskattar framförallt när man får så mycket mat att man blir mätt men ärligt talat, när man häver på som de gjorde ser det inte aptitligt ut. Synd när man lägger krutet på kvantiteten istället för kvaliteten.

Efter att alla hade gjort en gemensam insats för att undvika matsvinn så gott det gick, vilket tyvärr troligen inte räckte långt utan restaurangen fick slänga både tapas, kött och fisk i en så stor mängd att de hade kunnat försörja en mindre afrikansk by i ungefär en vecka fortsatte den vansinniga matserveringen med att efterätten levererades.

Varsin stor portion Crema Catalana serverades, inte heller den var tyvärr någon höjdare för smaklökarna utan bara stor, varför ytterliggare några kilo mat hamnade bland soporna.

När det efter detta även serverades kaffe och någon torr kaka passerades gränsen och vid det laget var det nog ingen som längre var intresserad av att ens försöka äta utan istället minglades det bland kollegor och nya bekantskaper stiftades med anställda på våra andra kontor runt om i landet. Det är verkligen trevligt att lära känna nya människor!

Vid klockan 24 gavs två alternativ, ett för de partysugna som fick erbjudandet att svänga sina lurviga och stuffa på en trendig nattklubb fram till småtimmarna och ett mer passande alternativ för tråkiga, seriösa löpare som innebar transfer tillbaka till hotellet och en god natts sömn.

Trots att hon jobbade hårt misslyckade Kollega K med att få i sig den där biffen efter typ 10 tapas. Bör sägas att vi blev serverade lunchbiffen (restaurangens minsta stek) middagsbiffen vägde 750gram...

På söndagen var det dags för hemfärd igen och precis som man brukar säga så är ju borta bra men hemma bäst så det var fantastiskt skönt att krypa ner i min egen säng, somna bredvid min make istället för mol allena på ett hotellrum och vakna till min vanliga svenska frukost.

Men Barcelona, Barcelona underbara stad, snart kommer jag tillbaka igen. Jag kan bara inte få nog…

Kollegorna C*2 botaniserar bland skinkor (lammkött??) i Saluhallen på Ramblan.