Snabbrapport från Karlstad GP

Jag och lagkamraten Amelie och hennes pappa/coach Magnus begav oss igår till Karlstad för att för min del testa på distansen 3000m för första gången och för Amelies del förhoppningsvis sänka perset på samma distans.

Min plan var att försöka hålla 80sek/varv och sikta på en sluttid SUB10.00, d v s ca 3.20 min/km. Jag och Amelie blev båda placerade i B-finalen, vilket jag var glad för då det hade varit lite förnedrande att bli varvad i A-finalen (segraren gjorde typ 9.07). Det var också skönt att vara i samma heat som Amelie som är rutinerad banlöpare och vet hur allt fungerar runtomkring loppet med avprickning, upprop mm. Själv visste jag ju knappt var på banan vi skulle starta...

Jag hamnade lite fel redan i starten och det märktes rätt tydligt att jag inte är van att kriga mig till en bra position i fältet utan var lite mesig och försiktig vilket innebar att jag hamnade längst bak och längst ut i första kurvan. Sprang dock på i mitt planerade tempo och passerade 200m på exakt 40sek och placerade mig på tredje plats i klungan.
Fortsatte hålla farten enligt plan hela första kilometern och kroppen kändes väldigt lätt och stark och det kändes inte alls som att jag behövde pressa mig. Hamnade sedan på tredje plats och låg kvar i rygg på tvåan. Var lite klumpig och höll dålig koll på tiden och förutsatte att det var en bra fart då jag trodde att alla i fältet var betydligt bättre än jag och jag var förvånad att jag låg så långt fram i gruppen. När jag passerade 2000m insåg jag dock att jag hade lurats med i ett något för lågt tempo och att jag hade tappat en hel del fart. Insåg samtidigt att loppet snart var slut - hur är det möjligt, vi hade ju just börjat???
Dags att höja tempot alltså och inse att det faktiskt var tävling, typiskt en trögstartad marathonlöpare att behöva låta 2000m gå innan man tar tag i sitt liv och börja springa på allvar...
Drog upp tempot igen och började ta in på ledarinnan som hela tiden varit långt före och efter en mycket bra avslutande kilometer var jag nästan förbi när mållinjen passerades, skiljde bara en sekund mellan mig och segraren. Officiell tid blev 10.14.10.

Inte särskilt nöjd med mitt lopp då jag kände att jag "flummade" bort en kilometer mitt i loppet och framförallt för att jag kände att det fanns så otroligt mycket mer att ge när jag gick i mål. Jag hatar verkligen att ha krafter kvar efter målgång, när tävlingen är avslutad ska man känna att man har gett allt och fullständigt tagit ut sig. Så var inte fallet igår.

Men jag ser det som en bra erfarenhet, ett bra träningspass och framförallt som ett formbesked att få springa bra i Falkenberg i lördags följt av ett hyfsat 3000m lopp utan att känna mig det minsta sliten.
Som seg och trögstartad marathonlöpare kan jag bara konstatera att det nog är tur att det är 17 varv till som ska avklaras på SM nästa vecka, då kanske även min kropp hinner vakna innan loppet är slut... ;)