Efter att de senaste dagarna känt mig extremt trött och i ett stort behov av sömn får jag erkänna att det kändes helt overkligt att jag skulle tävla i helgen. Efter gårdagens pass frågade min make om jag såg fram emot tävlingen, jag svarade automatiskt "ja", men efter att ha funderat en stund insåg jag att det inte var helt sant. Jag såg såklart fram emot tävlingen men jag såg nog ännu mer fram emot måndagen då min rehabvecka ska börja. Inte en bra inställning om man ska kunna springa fort men tyvärr sanningen när tävlingen var planerad på sista dagen av träningsperioden.
Efter att igår ha stått vid sidan om Växjö marathon och med stolthet sett min storebror ta sig runt på 3.14.30 ökade inspirationen dock rejält! När jag dessutom fick sova tre timmar i bilen till Stockholm och 9 timmar till inatt hade en del av min vanliga energi återvänt i morse och det kändes trots allt riktigt kul att det var tävlingsdags!
Men skulle min kropp orka prestera?
Startskottet gick och jag hamnade riktigt dåligt till i starten. Trängd och knuffad åt alla håll ägnades första 500m åt att i första hand hålla mig på benen. När den värsta trängseln lagt sig började dock löpningen flyta bättre och första 5 km kändes riktigt bra, utan att egentligen ta i klockades dessa på 17,37, vilket var en bra öppning.
Men sedan var det som att jag mentalt inte hade det lilla extra som behövs för att springa fort. Inte ens vetskapen att jag var nära att slå pers var motivation nog till att ta i det lilla extra utan det var mer som att jag bara "löpte igenom" loppet, om ni förstår vad jag menar. Det var självklart kul att springa när det kändes bättre än förväntat och kroppen kunde nog ha levererat en bättre tid, men det räcker tyvärr inte om man ska springa fort. Då måste man vara taggad, fokuserad och ha lite jävlar anamma och det hade jag inte skalle till idag.
36,36 och en åttonde plats får väl anses vara okej och godkänt, men inte mer.
Roligast idag var dock att efter loppet visas runt på anläggningen och prova ut mina nya tävlingskläder. Det här var nämligen min sista tävling för Villstad GIF, från och med nu representerar jag istället Hässelby SK!
Ser klubbytet som en enorm möjlighet för mig att kunna fortsätta utvecklas och satsa ännu hårdare på min idrott. Det känns superinspirerande och motiverande att få springa för samma klubb som flera löpare som länge varit mina förebilder och inspirationskällor och att få vara med i en förening full av duktiga långlöpare.
Jag är verkligen enormt tacksam att jag har fått chansen och hoppas att jag ska kunna förvalta den på bästa sätt!
Grattis till ny klubbadress och tack igen för en superintressant blogg! Den ger enorm inspiration för oss vanliga "dödliga"! Lycka till med allt!
SvaraRadera/ långe Jonas vid dagens målgång
Hej Jonas!
SvaraRaderaDu anar inte hur glad jag blev när du kom fram och pratade efter tävlingen idag! Det är sådant som ger mig motivation att vilja skriva, så tack för positiv feedback!
Och du förresten, "oss vanliga dödliga"? Om jag inte minns helt fel var det väl du som var först av oss över mållinjen... ;)
Hej! Bra sprunget verkligen! Jag hade en liknande upplevelse som dig, saknade pannben, mod och vilja att verkligen ta i utan löpte mest igenom som i halvmaraintensitet ungefär, ibland fortare. Jag tror själv att jag varit lite nöjd efter en lyckad halvmara i Stockholm för en månad sedan, 1:23. Nåja i mål i alla fall på 37:54 och sub38 var målet, men efter halvmaran fick jag nog lite hybris och trodde jag var bättre än så här. Nåja, 52s snabbare än förra året och inte så pjåkigt av en snart fyrtioårig fyrabarnsfarsa som kommer ut i löpardojjorna ett par tre gånger i veckan!!
SvaraRaderaFortsätt blogga om din satsning, det inspirerar! Jag började själv löparblogga för ett par år sedan och nu har jag svårt att vara utan det! Jag har lärt känna mängder med människor och blivit en duktigare löpare på kuppen!
Mvh
Staffan