Stå upp!

Varför är det så många saker som vi gör som vi inte vågar stå för inför andra?

Jag tänker till exempel på vissa tv-program som man bara inte får följa. Man vill helst inte erkänna att man älskar Bonde Söker Fru, Ensam mamma söker eller någon annan lättsmält dokusåpa utan det låter bättre att säga att man gillar program med lite mer djup, typ dokumentärer eller nyheterna, eller ännu hellre svara att man ”inte har tid att se på tv” när någon frågar om man såg senaste avsnittet av något liknande program.

Ändå har dessa program miljonpublik varje vecka enligt statistiken. Mycket märkligt.

Eller musik. Man är ju inte särskilt häftig om man erkänner att man lyssnar på schlager, dansband eller boybands men ändå kan varenda människa sjunga med i dessa låtar när DJ:n drar igång på discot. Men inte kan det väl vara så att alla människor är så lättlärda att de få gånger man är på krogen räcker för att man ska lära sig en hel låttext utantill?

Skvallertidningar och andra glättiga veckotidningar har också en ganska hög skämsfaktor.

Alla älskar att gå till frisören för att ”då får man passa på att läsa Se&Hör och Svensk Damtidning, det gör man ju aldrig annars”. Att hela Se&Hörs omsättning bygger på Sveriges samtliga frisörer och tandläkares väntrum låter föga troligt i mina öron, någon måste ju ha en egen prenumeration hem i brevlådan, eller?

På tal om läsning så läser väl alla varje vecka den ena tunga, samhällskritiska författarens verk efter det andra och förkunnar högt och tydligt att det var på tiden att Tranströmer fick nobelpriset då alla hans dikter är fantastiska. Ingen erkänner här att man inte har en aning eftersom man allra helst läser Denise Rudberg, Marian Keys eller Sidney Sheldon istället för flummigt poesitjafs. Men de har ju allihop gjort storkovan på sitt författarskap, så vem äger deras böcker?

Det är ju också otroligt bra att alla människor älskar matlagning och tycker att det är fantastiskt viktigt att hela familjen äter hälsosamt och nyttigt. Särskilt för barnens skull, inte skulle man väl få för sig att servera hämtmat annat än vid festliga tillfällen eller halvfabrikat en vardag? Nehej, storkok blir det, och helst odlar man grönsakerna själv och föder upp sin egen kossa så att allt är närproducerat.

Lustigt då att utbudet av halvfabrikat och färdiglagade frysta rätter växer i frys- och kyldiskarna, att Ica numera har ett utbud av färdiga maträtter större än en medelstor restaurang i sin chark och att ett litet samhälle likt Gislaved med ca 10 000 invånare kan hålla inte mindre än sex pizzerior, en Thai-take away och två gatukök vid liv – trots att alla lagar sin mat från grunden hemma i köket.

Lika roligt är det att höra att alla människor motionerar så himla mycket. Ja de gör ju nästan inget annat än är ute och promenerar eller hänger på gymmet. Springer en massa gör folk också, och simhallen är man ju i var och varannan dag. För att inte tala om det där träningskortet man köpte för flera tusen efter julmaten i januari.

Men den där skenande fetman vi ser i Sverige då, får man den i löparspåret eller på gymmet? Å vad jag önskar att någon kunde tala om det för mig så jag vet vilken träningsform jag ska välja bort för att undvika att drabbas av detta.

Nej, ärligt talat.

Varför kan vi inte bara vara lite mer oss själva och stå för vad vi gör och tycker utan att oroa oss för vad alla andra ska säga?

Den dagen jag träffar någon som står för att den hatar att motionera, prioriterar att se på tv så mycket att den inte hinner/orkar/vill laga mat utan käkar Findus frysta rätter i tv-soffan samtidigt som man kör schlagerspellistan i Spotify och bläddrar i en Se&Hör, ska jag jubla och ge personen dagens ros och därefter själv utlämna alla mina skämshemligheter.

Jag vill bara inte vara först med att komma ut ur skämsgarderoben…