Intervall

Synd att det är så himla bra och viktigt att springa intervaller. Synd att det är just intervaller som kan ge mig den snabbhet jag saknar. Synd att det är den sortens träning jag är i störst behov av. För det är verkligen löpning när den är som värst.

Inledde dagen med underbara 13km morgonjogg. Visserligen i höstmörker och visserligen i ösregn men det är ändå härligt att lugnt och stilla få utöva sin underbara sport och samtidigt kunna njuta av omgivningar och frisk luft som piggar upp efter en natt i ett instängt sovrum.
Kvällspasset var raka motsatsen. 22km styrkeintervall med 6*1500m i 3,30 fart stod på schemat. Inte särskilt behagligt. Inte särskilt trevligt. Inte särskilt underbart. Bara ont, ont och ont överallt, men ack så bra träning...

Men när det värker i hela kroppen på den sista intervallen, och när man nu ligger här i soffan och inte ens orkar gå till sängen för att sova är det inte utan att man undrar varför man utsätter sin kropp för denna behandling gång på gång?

Men, man glömmer fort. Imorgon väntar lång lugn distans igen och då återfår löpningen sin glans å sin självklara plats som nummer ett i mitt liv.

God natt.