Jösses vad lite återhämtning kan göra för kropp och knopp!!
Från att ha varit så trött att jag börjat gråta för minsta småsak har jag nu så mycket energi att det nästan kokar över. Det är som om jag har fått en liten släng av någon sådan där bokstavskombination, jag kan liksom inte sitta still och kan inte få nog av varken träning eller andra projekt och roliga aktiviteter som jag tar tag i till höger och vänster.
Jag är helt enkelt mig själv igen!
Det är så underbart att ge sig ut på träning efter att ha längtat hela dagen.
Det är så underbart att känna att man har kontroll över kroppen och att den svarar positivt när man ber den trycka på lite extra.
Det är så underbart att hånskratta åt ösregnet och mörkret och dra på sig mössa, vantar och pannlampa utan att det rubbar det minsta på löpglädjen och motivationen.
Det är så underbart att känna hur man inte kan hejda sig själv utan bara måste tillåta sig en fartökning i slutet av distanspasset, trots att man vet att Mr Coach kommer att ge en bannor.
Det är så underbart att känna glädjen och endorfinerna vandra i kroppen och att njuta av varje sekund man får pressa sin kropp.
Det är så underbart att känna sig ledsen när passet lider mot sitt slut och sörja över att underbart är kort och man inte får plöja några ytterliggare kilometer.
Det är så underbart när tankarna skenar iväg under passet och man inte ens behöver koncentrera sig för att få kroppen att fungera utan istället kan drömma sig bort mot nya personliga rekord, fina placeringar och roliga tävlingar och ändå rusa på i så hög fart att man blir förvånad när man tittar på klockan.
Det är så underbart att känna att man orkar göra ”det lilla extra” genom att köra en extra stretchövning efter passet, en extra repetition på styrketräningen, en extra tuff intervall i simhallen och en extra kilometer på löprundan istället för att bara göra sitt jobb och följa planen.
Det är så underbart när det första man gör efter avslutat pass är att kasta sig över träningsplaneringen för att kolla upp vilken utmaning som väntar härnäst.
Det är så underbart att känna att benen är stumma från senaste passet och kunna vara trygg i att det är en trötthet som kommer lossna bara man får upp värmen.
Det är så underbart att ha ork att vara trevlig och social mot vänner och familj, att med glädje tacka ja till så många aktiviteter man bara hinner, att inte bli arg för småsaker och att inte vakna mitt i natten av hunger och krypande känsla i benen.
Det är så underbart att gå och lägga sig på kvällen och med glädje se fram emot att klockan ska ringa för det där härliga morgonpasset och det är ännu mer underbart när man vaknar fem minuter innan klockan ringer och känner sig rastlös och löpsugen.
Det är så underbart att vara löpare!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar