Fachinerande vilken skillnad det är på att springa i 35 grader och sol i Grekland mot 21 grader och duggregn i Sverige.
På plussidan för Grekland finner vi givetvis möjligheten att fixa en najsig solbränna samt det vackra landskapet med nya, för mig obeprövade löpvägar. Men rent träningsmässigt är nog den svenska sommaren att föredra, dagens 35km pass kändes lekande lätt jämfört med distanspassen i värmen. Även om granskogen och myggen inte direkt livade upp stämningen.
Sommarträningen flyter på bra., fokus ligger på teknik och snabbhet snarare än distans även om långpasset finns där varje vecka som ett nyckelpass. Det är fantastiskt skönt att ha tid att träna massor samtidigt som man kan hinna med att sova på morgonen och hitta på en massa andra roligheter under dagen. Tänk om man kunde fått träna löpning på heltid!!
Har i en släng av någon form av solsting tagit mig lite vatten över huvudet och anmält mig till tre tävlingar som är lite "outside my box". Just nu känns det som en bra idé, men jag vet att jag kommer att ha ont i magen av nervositet dagarna innan det är dags för tävling, undra hur sjutton jag tänkte när jag anmälde mig och önska att jag slapp undan...
Ska börja med att debutera på 3000m på Karlstad GP den 3 augusti. Känns väl sådär smart att debutera på en ny distans i ett fantastiskt startfält med folk med årsbästa runt 9.15, hoppas på att få springa i ett B-Heat så att man kanske slipper att bli varvad...
Utöver det har jag även utmanat mig själv genom att anmäla mig till 5000m och 10 000m på SM i Gävle. Har ju skyllt mina dåliga tider på 5000m på att jag aldrig fått någon draghjälp men det lär jag ju inte kunna skylla på den här gången. Där lär nog snarare handla om att kämpa för att inte komma sist... Men, man måste våga lite och utmana sig själv. Alltid lär man sig något!!
Innan dessa utmaningar ska jag dock göra något jag känner mig trygg med genom att springa Falkenbergs Stadslopp (10km) för fjärde gången och hoppas på att få springa riktigt, riktigt bra. Har gått lite knackigt för mig på den banan tidigare och det vore så kul att få springa bra när det nästan är hemmaplan. (spenderar stora delar av semestern i svärmormor och svärmorfars sommarstuga i Falkenberg varje år.)
För övrigt har jag roat mig med att fixa nya gardiner till sovrummet hemma. Tyvärr blir jag varje gång jag ska hemmafixa pinsamt påmind om att jag har tummen mitt i handen. Bild och slöjd har alltid varit mina sämsta ämnen och mina föräldrar ska verkligen ha en eloge för sina skådespelartalanger som alltid har lyckats verka glada för de fula dukar jag har släpat hem, de sneda fågelholkarna och de fula teckningarna.
Men jag glömmer mellan gångerna och tror alltid att jag är bättre än jag faktiskt är. Handlade därför glad i hågen fina mörkläggningsgardiner och säljaren i butiken menade att det var så himla enkelt att stryka upp dem med någon form av tape. Kanon tyckte jag också, att sy är ju alldeles för avancerat, och att tejpa upp gardinen lät som något på min nivå.
Men tji fick jag, snett och vint blev det och det tog väl ungefär en halv dag och hela mitt register av svordomar innan jag fick upp gardinerna.
Nu ska det dröja till nästa gång jag försöker piffa till det hemma, får nog ringa RUT istället....
Ring Lotta ist....=) Mvh en snuvig B.
SvaraRadera