Vart tog veckan vägen??

Hur gick egentligen detta till? Det känns som om det nyss var söndag och jag satt och njöt i solen på vår balkong, sedan blinkade jag en gång och nu helt plötsligt är det fredag igen. Jag måste ge mig ut och leta efter livets bromsknapp, så här snabbt får bara inte veckorna passera - då kommer ju snart den långa, härliga semesterna vara slut innan den ens har hunnit börja! Och ännu värre, hela livet kommer att ha passerat och jag har blivit gammal innan jag ens hunnit med hälften av allt kul jag vill göra!

När jag funderar tillbaka på veckan har den varit väldigt innehållsrik och förmodligen är det väl just därför tiden har försvunnit så fort.
Utöver den vanliga tränings- och jobbdosen har jag hunnit med både promenad och picknick med bästis Malin och sommarfest med 3 rätters middag på herrgård med jobbet.
En perfekt kombination av god mat med tillhörande väl utvalda viner är verkligen en lyx jag älskar men sällan kan unna mig då mitt vinintresse ofta hämmas av att det är mot mina principer att dricka alkohol när hård träning väntar dagen efter (och det gör det ju nästan alltid...). Men att smutta lite för att känna smaksensationen tycker jag nog att man kan få unna sig någon gång då och då, vilket jag gjorde igår!
Menyn var super och bestod av oxfilécarpaccio till förrätt, hälleflundra till huvudrätt och hallonsoppa med vaniljparfait till dessert. Även om inte carpaccio är någon favorit och även om potatiscrasén var lite vattnig var helheten kanon, de är så fantastiskt bra på att lägga upp maten snyggt och för det får de ett stort plus - blir så mycket roligare att äta när maten ser vacker ut.
Har ni vägarna förbi är Hestravikens Wärdshus verkligen värt ett besök!

Kvällens meny och ett glas skumpa...

Träningsmässigt har veckan också bjudit på ett par höjdpunkter i form av ett kanonpass tillsammans med superfokuserade och duktiga träningskompisar i Villstad i tisdags som resulterade i nytt träningspers på 200m för min del. Att vädret dessutom var perfekt med strålande sol och 25 gradig värme gjorde ju inte saken sämre. Vi lät fåfängan segra och kastade våra tishor för att springa i bara sport BH för att bättra på solbrännan - även om den officiella anledningen såklart är att vi skulle få mer tävlingskänsla och springa snabbare utan klumpiga kläder...
Även onsdagens distanspass över 25km var en höjdpunkt, även om benen var onödigt sega efter tisdagens intervaller eftersom återhämtningen var i kortaste laget då jag körde passet tidigt på morgonen. När jag gav mig ut vid 6-tiden visade termometern härliga 13 grader med en skönt värmande sol, på kvällen var dock temperaturen hela 28 grader och värmen tryckande så det visade sig vara ett bra val att träna på morgonen.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, lugna distanspass är verkligen guld om man vill ha en bra naturupplevelse. När jag i lugn och ro kutade fram i den tätbevuxna skogen prasslade det plötsligt till bredvid mig och jag skymtade något grått mellan buskarna. Jag förväntade mig att en liten hare skulle skutta ut framför mig så döm om min förvåning när en grävling modell större störtar ut i 1090 km/h. Jösses vilka kolosser de är, verkligen kompakta och det dunsade tungt i marken när han sprang fram - ingen lätt framfotalöpning här inte! Lite läskig var han allt så det kändes skönt att han sprang ifrån mig och inte emot mig! Det var faktiskt första gången jag såg en levande grävling, det vanligaste är ju tyvärr att man ser dem överkörda i diket...

För övrigt har det där riktiga skitpasset jag nämnde att jag väntar på i måndagens inlägg ännu inte dykt upp trots att jag har nästan två veckor av hård träning och tävling utan vila i kroppen. Nu återstår bara morgondagens 18km styrkeintervall samt bålstyrkepass innan den här träningsperioden är slut och jag får en vilodag. Hoppas kroppen får kännas bra hela vägen ut!

Söndagens vilodag ska användas till att nära mina kulturella sinnen så jag, min man och två av hans hårdrocksälskande vänner med respektive ska se "The big four", alltså Metallica och tre andra för mig helt okända band, som spelar i Göteborg.
Jag har just plöjt igenom garderoben och försökt leta reda på en lämplig hårdrocks-outfit för att känna mig hemma och passa in bland hårdrocksfansen, lyckades inte. Känns dock mycket bra att vi kommer att befinna oss på en friidrottsarena (Ullevi) så om jag känner mig alltför vilsen och osäker bland alla långhåriga, svartklädda människor kan jag ta en tur ner på innerplan och känna lite på tartanen för att inhämta lite lugn...

Trevlig helg på er kära läsare!