Tävlingsdags!

Sitter och slöar i solen på altanen och tänkte passa på att uppdatera er på statusen inför morgondagens tävling, 10km stadslopp i Falkenberg.
Detta är ett lopp jag har sprungit tre gånger tidigare i mitt liv men där jag har aldrig riktigt lyckats prestera bra. Första gången sprang jag som motionär och det var bara en rolig grej att springa ett litet lopp. Tror jag kom typ på sjunde eller åttonde plats och sprang väl gissningsvis någonstans runt 45min.
Andra gången hade jag börjat satsa hårdare på löpningen men det var fortfarande nytt för mig att springa 10 km (brukade bara springa halvmarathon och marathon) men bestämde mig för att gå ut hårt och se hur länge det höll. Underskattade dock distansen och överskattade min förmåga och gick ut lite väl hårt genom att ta rygg på Malin Ewerlöf (som till slut vann loppet på typ 35min...). Snacka om att jag tog mig vatten över huvudet, hängde på bra i ca 2-3 km sedan fick jag krypa i mål. Sluttiden 38.10 var dock personligt rekord vid det läget så jag var ändå nöjd, placerade mig på fjärde eller femte plats. (vilken dålig koll jag har!!)
Förra årets lopp var verkligen en total katastrof!! Sommarens träning hade känts tung, jag var andfådd och trött på alla pass men trodde att det berodde på för mycket träning eller ev pollenallergi och tvingade därför mig själv att träna på som vanligt hela semestern. Bestämde mig ändå springa stadsloppet i Falkenberg den sista Juli och trots att jag tog ut mig fullständigt presterade jag den mycket svaga tiden 39.33 (tredje plats) vilket blev ett kvitto på att allt inte var som det skulle i kroppen. Gick till doktorn dagen efter loppet och det visade sig att jag hade blödningar i tarmen och ett blodvärde på 90, enligt läkaren ett värde då man har problem att typ cykla till och från jobbet, så inte konstigt att mina 15-20 mil löpning/vecka hade känts lite tunga! Åtgärdade problemet med medicin och två månader senare sprang jag 10km i Hässelby 3 minuter och 13 sekunder snabbare. Tänk vad lite bra blod kan göra för formen... ;)

Så vad hoppas jag på inför morgondagen?
Ja, det kan ju omöjligt bli sämre än förra året i alla fall, så länge jag inte bryter benen eller blir dålig i magen så att jag behöver bryta förstås. (ingen järntablett imorgon bitti alltså, haha)
Banan är flack men ganska knixig så det är inte helt lätt att göra kanontider. Hässelbyloppets bana (där jag ju har mitt pers på 36.20) är betydligt snabbare men samtidigt vet jag att jag har visat bättre form i vår än någonsin tidigare och persat på alla distanser så förhoppningen är att i alla fall kunna närma mig det personliga rekordet. En tid under 37 min känns som ett rimligt mål och sedan får vi se om det finns ännu mer att ge.
Har haft en liten känning i högra låret sedan någon vecka tillbaka varför jag ersatt en del kvalitetspass med lugn distans men igår körde jag 8*200m på bana iklädd tävlingsskorna utan någon som helst känning så det bör inte vara något problem till morgondagens tävling. Möjligen ett minus för att jag känner att jag är lite rostig vad gäller bra fartträning efter en veckas lugn distans.
Blodvärdena hade dalat något senast jag kollade (125 i början av juli) men har sedan dess käkat järntabletter, blutsaft och jordgubbar till förbannelse så inte heller det borde ställa till något problem.

Fit for fight alltså, och hoppas på att få göra ett bra lopp på "hemmaplan" med stora delar av släkten, min bästis Nettan och min lilla favoritmaskot Stella som för första (men långt ifrån sista) gången ska titta på löpning!

Håll gärna en liten tumme eller två för mig, så ska jag försöka att inte göra er besvikna!