Semester

Nu är jag tillbaka efter en hel veckas bloggtystnad. Att jag har varit på semester på den lilla grekiska ön Samos är väl egentligen inte en anledning till att låta bli att uppdatera bloggen, nog för att de har många problem i Grekland just nu men såvitt jag vet har de i alla fall fortfarande internet. Jag får helt enkelt förklara min frånvaro med att jag och maken tog ett gemensamt beslut om att ta semester från cyberspace och därmed undvika allt vad Iphone, bloggar, facebook, e-mail heter under vår resa och det har varit oväntat skönt att slippa undan den s k "it-stressen".

Vi har alltså varit på Samos en vecka. Vi reser flera gånger per år men brukar alltid skräddarsy våra resor och fixa bokning av hotell, flyg och övriga reseingredienser själva men den här gången vet jag inte vad som hände. Helt plötsligt var det i slutet av maj och sommarens semester var fortfarande inte bokad och alla våra tänkta alternativ var fullbokade eller strulade på annat sätt så vi beslutade oss helt enkelt för att prova på det där med charter. En vecka på 5 stjärniga Doryssa Seaside Resort på Samos bokades och i onsdags morse bar det av.
Nägra saker har verkligen fachinerat mig under veckan:
1. Paxandet av solstolar. När jag har gått upp tidigt på morgonen för att köra morgonpass innan den värsta värmen slår till har jag mött folk på väg till eller ifrån stranden för att reservera den bästa solstolen inför dagen. Hur går det till egentligen? Har man ett rullande schema i familjen som säger att på måndag morgon går mamma upp i svinottan och paxar solstolar åt resten av familjen. På tisdagen får mamma sovmorgon för då är det pappas tur att irra upp för att paxa stolen och så vidare. För det verkar ju vara otroligt viktigt att man har den bästa och herregud vad semestern vore förstörd om man blev tvungen att parkera lite längre ifrån stranden.
2. Att vi svenskar är lite småsnåla är nog ett rykte som trots allt är ganska sant. Vi bodde alltså på en 5-stjärnig resort med en egen privat del av stranden. Vid varje solstol fanns det en knapp man kunde trycka på som tillkallade en servitör som levererade mat och dryck så att man inte behövde lyfta sin semestertrötta bakdel från solstolen ens för att handla glass. Handdukar levererades dagligen till din stol och stranden var oklandereligt städad, inte ett glasspapper så långt ögat nådde. För denna service betalade man 3EUR per solstol/dag. Trots att samtliga boende på hotellet uppenbarligen haft råd att betala 8 000-10 000 kr/näsa för en veckas boende och inte tvekar en sekund för att lägga många pengar på att köpa Gin och Tonic i solstolen ska det ändå gnällas högt och tydligt över dessa ca 30kr. Fantastiskt.
3. Det verkar vara oerhört viktigt för en lyckad semester att beställa tax-free varor redan på utresan från Sverige så tala om tumult på planet när det hade blivit fel på leveransen och inte allas varor väntade på flygstolen när de klev på planet. Kan inte riktigt förstå meningen med detta, varför ska man ta med sig alkohol på semestern - det finns väl att köpa även i Grekland? Och klarar man sig inte utan just svensk vodka en vecka kanske man skulle förlägga nästa års resa till ett behandlingshem istället?

Jaja, alla är vi olika... Hur har då vår vecka varit?!
Jag får väl börja med att beskriva träningen, eftersom detta trots allt ska vara en löparblogg i första hand.
Jag hade givetvis fått med mig träningsschema från tränaren som har följts slaviskt till punkt och pricka även om en del pass fick förläggas till hotellets löparband då värmen ibland var mig övermäktig. De långa passen genomfördes dock utomhus på fina vägar på den bergiga och vackert grönskande ön med min make vid sidan om på cykel agerande vägvisare och vattenbärare. Även om värmen (30-35 grader) gjorde kroppen ganska seg och passen ganska tunga var det ändå en härlig upplevelse att springa i nya omgivningar.

Löpning i grekiskt landskap.

Eftersom min make lider av samma rastlöshet som jag och har fullt av myror i brallan var ju även han tvungen att aktiveras mellan mina träningspass så i tre dagar hyrde vi MTB och cyklade runt ön och tittade på diverse sevärdheter, besökte mysiga små byar och fina små stränder. Tanken med MTB var inte att vi skulle få träning utan bara ett mysigt sätt att se ön, och det var det verkligen även om jag får erkänna att mina klena löparben var ganska trötta efter att ha kombinerat löpträningen med ca 10mil cykling runt den bergiga ön... Sedan var vi ju såklart tvugna att utnyttja resortens alla trevliga aktivitetsmöjligheter så tennisbanan hyrdes, minigolfbanan testades, poolen provsimmades och gymmet besöktes åtskilliga gånger.

Ett stopp i MTB turen för att titta på utsikten.

Men när man är ledig så har man ju så fantastiskt mycket tid så utöver alla dessa roliga aktiviteter har vi även hunnit med att sola och bada lite grann (även om vi inte fick de bästa solstolarna närmast havet när vi dök upp framåt eftermiddagen efter alla våra aktiviteter), vi har läst böcker (lyckades plöja mina två medhavda böcker och när dessa var slut fick jag som sista alternativ även läsa Jonnes Offside bok med fotbollsreportage), vi har spelat sällskapsspel på vår fina ballkong, ätit god mat på mysiga tavernor utmed den fina hamnpromenaden, sovit länge och helt enkelt haft det fantastiskt skönt!

Slappande i solen.

Den grekiska maten bör ju givetvis utvärderas.Vi har kört stenhårt på den inhemska maten och käkat Stifado, Moussaka, grekisk sallad, Souvlaki, gyros, kalimares och såklart tzatsiki, tzatsiki och ytterliggare tzatsiki. Allt vi har ätit har varit väldigt bra tillagat, haft mycket fina smaker och portionerna är alltid väl tilltagna vilket uppskattas av hungriga marathonlöperskor.
Ett stort minus får de dock för att maten aldrig är särskilt snygg och att man aldrig verkar engagera sig i att lägga upp maten snyggt på tallriken; souvlaki med en hög pommes och två tomatskivor eller en grå moussaka i en brun keramikskål är väl inte direkt en fröjd för ögat...

Till sist måste jag givetvis nämna att jag under veckan tagit min största idrottsliga seger i karriären.
I 12 års tid har jag och maken haft en intern minigolfturnering som innebär att vi så fort vi råkar komma i närheten av en minigolfbana måste ta en match och i dealen ingår att förloraren bjuder på Päronsplitt. Man kan väl säga att jag har stått för en ganska stor del av GBs intäkter de senaste åren, jag har aldrig ens varit i närheten av en seger.
Men, precis som med Triss, plötsligt händer det! På en 11 håls minigolfbana i Grekland rullade plötsligt bollen min väg och den första segern var ett faktum. Min man skakade på huvudet och utbrast chockad "jag som inte ens spelade dåligt" och fick bittert inse sig besegrad.
Tyvärr fanns inte några Päron Splitt att tillgå men jag kände inte att jag behövde någon sötsliskig glass, segerns sötma var fullt tillräcklig för att stilla mitt sötsug...

Vad är väl en seger i Barcelona marathon mot en minigolfseger efter 12 års slit?!