Bra start

Allt började egentligen redan igår kväll.

Efter ett mycket väl genomfört sprint/löpstyrke pass tillsammans med Villstads friidrottare staplade jag på trötta ben in genom lägenhetsdörren med siktet inställt på att snarast möjligt få igång grytorna med kvällens middag helst redan innan jag ens hoppar in i duschen. Allt för att spara tid, värdefull tid när blodsockret är på väg ner i botten och ta med sig humöret ner i djupet.
Upptäcker att Jonne inte är hemma vilket inte bådar gott då han lovat att handla hem ingredienser till kvällens måltid. Tar ett djupt andetag innan jag öppnar kylen och hoppas att han handlat innan han lämnat lägenheten. Så var inte fallet, en viss irritation (som förstärktes av det i snabb takt sjunkande blodsockret) spred sig inom mig. Hinner dock inte bli riktigt arg förrän ytterdörren öppnas och Jonne anländer med matkassar i högsta hugg. Kastar mig över maten och trettio sekunder senare skalar jag frenetiskt potatis samtidigt som laxfilen redan är i ugnen. Jonne berättar då att han tröttnat på att vänta på soffleveransen från Mio, tagit saken i egna händer och hämtat soffan med jobbets lastbil. "Gött" hinner jag jubla innan jag erinrar mig att jag inte minns att jag såg någon soffa när jag nyss passerade tv-rummet. Tittar en gång till för säkerhets skull innan jag inser att han just bett mig om bärhjälp.
Okej, lågt blodsocker, darriga ben efter tvåtusen utfallssteg och tusen grodhopp - hur gärna även jag ville ha in soffan innan Sverige-Tyskland skulle spela fotboll på tv kunde jag bara inte tycka att det var kul, men när jag såg förväntan i min Jonnes ögon kunde jag bara inte säga nej.
Så vi slet och släpade den efterlängtade soffan, som såklart inte gick in i hissen utan fick bäras tre våningar, medan mina ben skrek av den extra styrketräningen.

Till slut var dock både maten klar och soffan färdigmonterad, det var dags för fotboll. Denna fotboll man sett fram emot var ju spännande i ungefär 6minuter innan Tyskland började förnedra oss. Vid ställningen 4-0 var jag trött på skiten och gick och la mig istället. Snopet att vakna, titta på nyheterna och inse att man missat årets största sporthändelse där Sverige vänt underläget till 4-4.

Hur som helst, jag fick ju därmed någon extra timmes sömn inför dagens morgonpass som skulle inledas redan 05,15 för att hinnas med innan dagens resa till Stockholm. Distanslöpte 90min i ösregn på stela ben från gårdagens styrkepass, skyndade i mig frullen och började köra mot Alvesta där jag skulle hoppa på tåget mot huvudstaden.
Fastnar i ett vägarbete och inser att tiden rinner iväg, gasar på lite extra och passerar plötsligt en 30 skylt och därefter ett gäng med poliser som, såklart, vinkar in mig. Säker på att körkortet ryker har jag här en puls som om jag körde intervaller, ber en bön om att få behålla körkortet innan polisen knackar på rutan och "bara" ber mig visa körkort och göra en nykterhetskontroll. Sedan får jag köra vidare, ytterligare försenad såklart men nu lite mer försiktig med gaspedalen...

Väl framme i Alvesta är det tio minuter till tåget går, då finns det såklart ingen parkeringsplats. Får åka lååååångt bort från stationen för att hitta en plats att dumpa min bil där man såklart inte kan betala med kort utan bara via mobilen. Min mobil, som egentligen är jobbets mobil, är spärrad för liknande tjänster varför jag därmed har valet att gå till Stationen och köpa p-biljett vilket inte var ett alternativ om jag skulle hinna med tåget. Alternativ två var att ringa EasyPark och bli medlem och därmed få chansen att betala avgiften via deras app och mitt visakort men samtidigt bli lurad på en serviceavgift om 100kr.
I brist på alternativ var det bara att betala och se glad ut (eller se glad ut behövde jag ju inte om jag inte ville, och det ville jag inte just då) och småspringa mot tåget.
Med andan i halsen rusar jag upp på perrongen med biljetten i högsta hugg, bara för att bli informerad om att tåget har gått sönder vid Älmhult och är kraftigt försenat.
All stress i onödan och belöningen för att ha utsatt mig själv för detta blev att frysa i 40min i väntan på tåget. Är inte förvånad över tågförseningen men börjar fundera på om det är allmänt vedertaget att lägga på minst en akademisk kvart på tågtidtabellen men att jag har missat informationen om detta? Suck.

Nu är jag i alla fall på väg och i all stress verkar jag ha fått med mig både dator och träningsväska vilket torde räcka för att kunna genomföra kvällens föreläsning åt Running Sweden och den efterföljande träningen.
Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken...