Utskälld

Jag gör gärna en insats för min klubb genom att ställa upp som funktionär när jag har möjlighet för att ge något tillbaka som tack för det stöd jag får i min löparsatsning. Jag gör det också gärna för att bidra till att den fina löparsporten ska kunna bedrivas på våra gator, vill ju själv kunna åka på lopp runt om i Sverige och inser ju att det bygger på att andra människor då engagerar sig på liknande sätt för att det ska vara möjligt.
Därför rustade sig idag både jag och Jonne i dubbla underställ och rejäla regnkläder för att bidra till att göra Hässelbyloppet till ett bra och roligt arrangemang för alla inblandade. Vi hade blivit tilldelade uppgiften att rädda löparna från att bli överkörda av bilister genom att vara trafikvakter i en korsning där löparna passerade vid 9km. Perfekt uppgift tyckte vi, då får man ju både se loppets slutskede och kan dessutom heja fram löparna den sista allra jobbigaste biten mot mål.

Som funktionärer blev vi otroligt väl omhändertagna både från arrangörens sida som delade ut små kit med mat och dryck, bra info om vår uppgift och många tack för att man ställer upp men även från publik och löpare som var otroligt glada, trevliga och positiva och visade stor tacksamhet för att man fanns till hands. Så roligt att se med vilken glädje både motionär och elit genomför loppet. Dagens hjärta till alla er underbara löpare och era hejjande familjer och vänner!

Tyvärr finns det ändå alltid vissa människor som måste förpesta dagen och förstöra den annars så fina stämningen. Så många fula ord och utskällningar som jag under dessa timmar fick mottaga av de bilister som stoppades har jag nog inte sammanlagt mottagit under hela min livstid. Man undrar på allvar vad som är problemet med folk?
Många, givetvis inte alla, visar ingen som helst förståelse utan ska bara fram och förbi och bryr sig inte det minsta om att de riskerar både min och löparnas säkerhet. De tutar, de skäller, de hetsar, stressar och hur tydligt man än markerar att de måste stanna ska de på eget bevåg smita emellan och i full fart korsa banan med en meters marginal till närmaste löpare.
På allvar, hur mycket lika stora händelser finns det i lilla Hässelby på ett år? Hur svårt kan det vara att antingen låta bli att ta bilen denna dag eller åtminstone läsa på hur banan går för att välja en annan väg? Och om man nu råkar hamna i denna kön i alla fall, hur svårt är det att visa lite förstående och tålamod för detta arrangemang som äger rum EN gång om året? Är det så viktigt att komma fram att det är värt att riskera att köra på en annan människa?

Jag är chockad, förvånad och ledsen över vad man ska behöva uthärda för att få genomföra en löpartävling och hade aldrig kunnat föreställa mig att ett så roligt evenemang kan frambringa så mycket ilska och irritation.
Beklämmande att så många är så stressade att de en söndagseftermiddag inte hinner vänta fem-tio minuter utan att bli vansinniga.
Dagens största risiga taggbuske till er, hoppas ni har vett att skämmas.