En stillsam lördagsmorgon

I arla morgonstund smög jag mig upp ur sängen, gnuggade gruset ur ögonen och snörade på mig löpardojjorna för ett lugnt, stillsamt distanspass. Mörkret låg över staden, det duggregnade lite lätt men då temperaturen visade nästan tio grader fick både vantarna och mössan stanna i byrålådan denna morgon.

Kanske låter det knäppt att tycka att det är mysigt att låta klockan ringa 06,00 en lördagsmorgon men det är något visst det där med att vara uppe före alla andra och liksom få staden för sig själv.
Just idag utnyttjade jag detta till fullo genom att rata mina vanliga vackra rundor i skogen och istället välja en runda rakt igenom stadens centrum.
Mäktig känsla att springa genom ett sovande, nästan dött, centrum och känna sig lite busig när man chockar vägens kullerstenar genom att låta dem möta löparskons mjuka gummisula istället för de spetsiga klackarna från shoppingsugna kvinnors fötter.
Jag fönstershoppar en snygg jacka, jag andas in doften av nybakat bröd vid konditoriet och drömmer om en fest på slottet när jag passerar balklänningarna i festbutiken.
Inte en bil möter jag, inte en människa, staden är bara min och jag kan till och med kosta på mig att fräsa snor mitt på Storgatan utan att någon ser mig.
Jag passerar min kompis Hannas hus och tänker på hur alla ännu sover men att hemmet snart ska fyllas av lek och barnskratt, jag passerar Ica som ännu ej har öppnat men snart ska fyllas av storhandlandes familjer.
Men ännu är allt stilla, ännu är allt tyst. Jag är alldeles ensam och staden är bara, bara min.

När jag någon timme senare är hemma kan jag utan konstiga blickar från förbipasserande köra rörlighetsövningar på parkeringen utanför huset och därefter gå in och utan stress ge mina stela lår en rejäl omgång med min masserande skumrulle och en efterföljande isbehandling. Allt i en mörk lägenhet som fortfarande andas natt och stillhet vilket också ger mig ro att njuta av stretchen samtidigt som jag sippar på den oslagbara drycken resorb blandat med cola. (rätt äcklig, men bra)

Att sedan ånga kroppen i rykande hett vatten, sätta en inpackning i håret, vira in sig i morgonrocken och äta frulle i lugn och ro med maken, morgontidningen och Nyhetsmorgon som sällskap summerar väl ihop vad man med all rätt kan kalla en stillsam lördagsmorgon när den är som allra, allra bäst.

Det var dock inte bara lyxen över att få ha staden för mig själv som motiverade mig att stiga upp i svinottan, den upplevelsen var bara en bonus.
Planen för dagen är nämligen att vara åskådare på Växjö Marathon och att ställa sig vid sidan om ett marathon utan att själv ha sprungit är uteslutet för en kvinna med så mycket myror i brallan som jag. Därför var jag helt enkelt tvungen att hinna med en löprunda innan jag med ro kan avnjuta synen av andra som springer utan att bli alltför sugen på att själv delta.
När nu min egen löpning är avklarad på bästa tänkbara sätt är jag redo att peppa och hejja mig hes när lillebror ska krossa det pers jag harade fram honom till på Jubileumsmaran i somras.
Go Mini, go!!

Syskonskaran inför jubileumsmaran i somras. Lillebror (till vänster)
ska idag krossa sitt pers på 3,25,00 från det loppet.