Världens bästa

I fredags lämnade världens bästa make mig ensam hemma för att byta förra helgens tysklandsvistelse med fokus på löpning tillsammans med frugan, mot en ny tysklandsvistelse med fokus på fotboll och öl tillsammans med polarna. Det unnar jag honom verkligen, denna världens bästa man som följer med mig som stöd, vätskelangare, hejjarklack och framförallt sällskap på alla tävlingar. Självklart ska han ha en egen helg med polarna ibland!

Varje gång detta händer inbillar jag mig innan han åker att jag tycker att det ska bli supermysigt att vara ensam hemma och bara rå om mig själv, och varje gång inser jag ganska snart att det tycker jag faktiskt inte alls.

Jag blir alltid lite som ett barn som är ensam hemma utan mamma och pappa och får för mig att jag ska göra allt som jag inte ”får” göra annars. Rivstartade således denna helg med att:

1.    Eter avslutat morgonpass i lördags ta på mig nattlinnet igen och krypa tillbaka ner i sängen med målet att ligga där minst ett par timmar till. (Jonne hatar att gå och lägga sig igen efter att ha stigit upp, är man uppe så är man uppe liksom)

2.    Ta med mig en stor kanna kaffe, min frukost och morgontidningen för att avnjuta denna måltid i sängen. (jonne avskyr att äta i sängen)

3.    Mackorna jag hade med mig var toppade med rejäla skivor rökt lax. (jonne hatar rökt lax)

Men hur jag än kände efter, hur jag än försökte njuta och lura mig själv kom jag ändå fram till att det ändå är mysigare att käka långfrukost tillsammans med världens bästa Jonne – även om det måste ske vid köksbordet. Kände mig plötsligt full av ensamhet och jag började fundera på hur jag skulle förvalta denna helg som nyss hade tett sig så mysig men nu plötsligt kändes ganska trist.

Det är då man tackar sin lyckliga stjärna att man är lyckligt lottad med familj och vänner som vet redan på förhand att jag inte kommer att tycka att det är kul att vara ensam och därmed planerat in att offra sig som sällskap.

Först var det världens bästa träningskompis Biggan som i helgen vallade mig på både distanslöpning i strålande fint höstväder och på ett styrkepass i det svettiga gymmet. En lyx att få så bra träningssällskap och tillgång till världens bästa bollplank gällande löpning som med sin mångåriga rutin har mycket att bidra med till en rookie som mig!

Sedan kom världens bästa lillebror förbi med världens bästa pappa i släptåg och skruvade ihop vårt nya köksbord som jag ju tjatade mig till från Mio förra veckan. Det kom ju tyvärr levererat omonterat och då Jonne inte varit hemma och jag har tummen mitt i handen har lådorna blivit stående och köket ekat lika tomt som tidigare. Brorsan och pappan rådde bot på detta genom att skruva till svetten lackade och efter ett par timmars slit, ett par urdruckna öl som jag såg som min uppgift att förse dem med, hade jag en komplett köksgrupp med 6 sittplatser. Tyvärr var det ju sedan dax för Arsenalmatch på tv varpå de pep iväg med eld i baken och lämnade mig ensam med alla dessa sittplatser. Kände mig plötsligt ännu mer ensam än tidigare när alla dessa tomma stolar väntade och ingen fanns att sitta på dem.

Men då dyker världens bästa mamma upp och lagar middag och inviger köksbordet tillsammans med mig. Hela lördagskvällen blir vi sittande på dessa sprillans nya stolar vid det superfina bordet och äter god mat, pratar och har det riktigt mor- och dotter mysigt.

När jag efter en god natts sömn vaknade igen var det väl mysigt i ungefär fem minuter att kunna sträcka ut sig på tvären i sängen innan det plötsligt kändes ensamt och trist igen.

Hur sjutton får man en hel söndag att gå alldeles ensam?

Jo, då tar världens bästa Malin med en till Jönköping för brunch på det nya kulturhuset och efterföljande shopping i stan. Inte för att det blev så mycket shoppat men maten var god och sällskapet ypperligt och räddade definitivt min söndag.

På måndagen var det världens bästa pappas tur att återigen erbjuda sitt sällskap och kvällen spenderades på Finnvedsvallen där vi avnjöt (?) mötet mellan IFK Värnamo och Jönköping Södra i fotbollens superetta. Är väl inte superintresserad av fotboll, men med sponsorbiljetter där det ingår mat innan match i en varm klubbstuga med tillhörande genomgång inför matchen av tränaren, en påse Ahlgrens bilar som tilltugg under matchen och kaffe och kaka i paus blev faktiskt fotboll en kall oktobermåndag till något riktigt trevligt.

Extra trevligt också att få en hel kväll tillsammans med sin gamle far, händer inte så särskilt ofta.

Som avslutning på min ”ensamhet” var det igår kväll dags för avskedsmiddag för en av mina kollegor varpå världens bästa jobbarkompisar samlades på Bredaryds Wärdshus för god mat och mycket prat. Det blev en riktigt trevlig kväll där vi fick tillfälle att umgås som vänner och inte bara som arbetskamrater.

Nu är dock ordningen återställd, världens bästa Jonas har kommit hem igen, och den tråkiga tomma lägenheten har plötsligt blommat upp till världens bästa lägenhet, det är plötsligt världens mysigaste att slappa i soffan framför tv:n när man har någon annan som slappar i andra änden av soffan, det är roligare att laga mat när det är någon annan som ska käka den och det är till och med roligare att tvätta när tvättkorgen fylls upp av någon annans kläder än bara mina.

Men det känns bra att veta att världens bästa vänner och världens bästa familj inte är långt borta och funkar alldeles ypperligt som Jonne-substitut.

Lyllo mig.