Löparkonferensen

Jag är ganska van att stiga upp tidigt, har inga problem med att ha morgonpass innebärande uppstigning vid fem- halvsexsnåret på schemat flera gånger i veckan, men när man måste ställa klockan på 04-någonting är det inte längre okej.
Igår hade jag tyvärr inget val. Trots att jag sparade in tiden för frukost genom att packa en smörgås i väskan och trots att jag valt det icke så klimatsmarta men ack så tidseffektiva färdsättet att flyga från Göteborg var jag tvungen att låta klockan ringa redan 04,15 för att hinna i tid till den utbildning som började i Stockholm klockan 9,30. Straffet för att man bor i ödemarken.

Under de två dagar konferensen har pågått har jag, utöver att jag lärt mig en massa om årsredovisningar såklart, kommit på en ny affärsidé, "löparkonferensen". Där ska jag sälja konferenspaket som är anpassade för löpare/idrottare för det är sannerligen inte dagens konferenser. (fast vem passar det egentligen?)

För det första, hela kroppen blir konstig av att sitta blick-stilla en hel dag. Okej, man rör sig inte mycket på kontoret annars heller men man tar åtminstone en tur till skrivaren några gånger i timmen. Framförallt har man en ergonomisk stol och ett höj- och sänkbart skrivbord, i en konferenslokal sitter man på hård, obekväm stol och det vore ju fullkomlig jackpot om det visade sig att bordet var lagom högt. Med stela ben, öm nacke och uppsvälld mage ska man sedan efter avslutad konferens försöka träna, ofta med mindre lyckat resultat ur ren träningssynpunkt men i och för sig otroligt välgörande för den stela kroppen och det trötta huvudet som efter en dag instängd i dålig luft skriker efter att få vara utomhus. På löparkonferensen finns bara ståbord och till det har alla varsin höj- och sänkbar stol. Dessutom erbjuds 5min avbrott för gemensam pausgymnastik varje timme där alla får chansen att förebygga stela ryggar och ömma rumpor och se till att kroppen är igång inför kvällens träning.

För det andra, varje gång jag är på konferens slås jag av frågan om verkligen alla "vanliga" människor äter som myggor? Idag bjöds det på ett havreflarn (obs ETT havreflarn var) till frukostfikat och en Mini Marabou dark (obs typ 10 g) till eftermiddagsmellis. Jag vet att jag som löpare har ett ovanligt stort energibehov, och då jag vet att menyn brukar se ut såhär på konferenser erbjuder innehållet i min handväska alltid ett utbud likt en mindre närbutik med både bananer, energibars, nötter och wasaknäcke när sådana dagar står på schemat. Det hade varit skönt att slippa bunkra som om en dag i fält väntade.
På löparkonferensen kommer det bjudas på välfyllda frallor på frukosten och härligt krämig yoghurt med bär och müsli till mellis på eftermiddagen så att alla depåer är fulla inför kvällens träning.

För det tredje, på tal om träning, finns det oerhört få konferenshotell som är anpassade för bra träning. Den här gången bodde vi inte på något konferenshotell utan på Scandic Anglais vilket förvisso är ett mycket trevligt hotell och förvisso har ett mycket attraktivt läge mitt på Stureplan. Men för att bedriva löpning är det knappast optimalt att behöva springa zickzack mellan alla stilettklackar, shoppingkassar och kostymer som möter en utanför dörren. Att hotellets hiss dessutom är placerad mitt i restaurangen/baren som verkar vara ett mycket hett ställe för alla affärsmän/kvinnor att hålla möten gör inte saken bättre. När jag och klubbkamraten Hanna klampade igenom restaurangen efter gårdagens träningspass med svetten rinnande, håret på ända, smutsiga löparskor och oformliga reflexvästar tittade folk på oss som om ett ufo hade landat.
Att hotellet har ett mycket välutrustat gym som är så trevligt att till och med löparbandshatande jag med glädje körde intervaller där en timme i morse är ett plus och gör att jag hade kunnat tänka mig att ta med mig just den delen till mitt eget löparkonferenshotell. Men det hotellet ska vara förlagt med närhet till grönområden, fina belysta motionsspår och gymmet ska vara öppet dygnet runt så att man slipper kasta i sig frukosten för att hinna träna innan man börjar jobba klockan halv nio för att gymmet inte är tillgängligt förrän efter klockan sex på morgonen. Dessutom ska alla hotellrum innehålla en installation (läs tvättlina) där man kan hänga svettiga träningsläger på tork och samtliga papperskorgar ska vara försedda med lock så att man kan slänga bananskal utan att hela rummet luktar skunk.

Nu låter det som om mina dagar i Stockholm varit pest, men det har de absolut inte, tvärtom! Jag fylls alltid av värme och glädje när jag får vara i denna fina stad och nu när jag även springer för en Stockholmsklubb och därmed kan få sällskap av klubbkamrater på mina löprundor i storstadsdjungeln blir ju jobbvistelserna än trevligare när även den lediga tiden fylls med skojigheter.
Då jag verkligen trivs med mitt jobb, bland annat just för att man får åka på lärorika utbildningar ibland, är det knappast aktuellt att realisera min nya affärsidé.
Men man kan väl få drömma lite?