Plötsligt händer det!

Efter att ha deppat och delat med mig av mina sorger i gårdagens långa "tycka synd om mig" inlägg där jag beskrev hur jag plågats på alla pass sista tiden var kroppen som förbytt idag.

Dagens 40km pass avklarades utan minsta tendens till illamående, utan någon trötthet och med enbart njutning. Hade till och med så kul i spåret att det råkade bli en spontan fartökning mellan 25-35km när sockret från min Vitargogel kickade in och gav mig än mer spring i benen. Märkligt hur mitt allmäntillstånd påverkas av hur det går i löparspåret, men nu är plötsligt humöret på topp igen och livet är lite roligare att leva. Jag vet att jag inte ska jubla, imorgon kan det kännas risigt igen då jag fortfarande inte vet orsaken till magproblemen, men idag väljer jag att leva i nuet och inte tänka på hur kroppen ska må på morgondagens dubbla pass utan bara njuta av att allt är alldeles, alldeles underbart idag!

Efter avslutat pass lyckades jag, vilket jag lyckas med ganska ofta, tigga till mig käk av mina närstående.
Den här gången var det vännerna Nettan och Linda och bästisbäbisen Stella som offrade sig och hade maten klar när jag sprungit klart.
Så lyxigt att varva ner med god mat, prat med bästa tjejerna och lek och gos med lilla Stella. Efter en liten promenad med ovanstående i regnet knallade jag vidare till min gamle far där eftermiddagskaffet intogs tillsammans med Storebror med familj som är hemma från Stockholm och hälsar på. Ännu mera gos med ännu en gosig bäbis hela eftermiddagen, men vem orkar bry sig om dagisbaciller när man omges av dessa sötnosar? Är ju fullständigt omöjligt att låta bli att pussa och krama på dem!