lördag 30 januari 2016

I Afrika

Nu har jag återigen lämnat Sverige och vintern till förmån för barmark och varmare temperaturer. Befinner mig sedan några dagar tillbaka i Marocko där jag under en vecka tillsammans med min lillebror och ett helt gäng löpare kombinerar löpning med äventyr och semester. Det är tidningen Spring som anordnar resan och med i gruppen finns därmed en härlig blandning av människor, både motionärer och elitlöpare, både gamla och unga, från olika delar av landet men med samma gemensamma mål - att få en härlig upplevelseresa kombinerat med vårt intresse löpning.

Då jag nyss kommit hem från ett två veckor långt träningsläger och har en lång period av hård träning i kroppen är fokus för min resa att få en vecka med lite lugnare träning på underlag som inte sliter lika mycket som snön och isen hemma, att slippa undan mörkret och även få vila upp mig mentalt genom att koppla av med lite andra skojigheter än bara löpningen och att få umgås med lite sköna människor. Imorgon avgörs Marrakech halvmarathon och marathon vilket vi såklart alla ska deta i och som för många är huvudmålet med resan. För mig blir det start i halvmaran och jag är taggad att ösa på för allt vad jag är värd och kommer att starta i en fart sub80 så får vi se hur länge det håller. Med den hårda träning jag har i kroppen och med den uppladdning jag har gjort med långa turistpromenader i stan och konstig mat bör det rimligtvis inte hålla för en sådan tid och jag kommer inte att bli besviken om klockan tickar iväg med många minuter mer än så - jag vill bara få ett bra och kul träningspass. Samtidigt ska man inte underskatta kroppens förmåga att återhämta sig - kanske kan de senaste dagarnas lugnare träning göra susen och kroppen leverera över förväntan. 
Men det blir som det blir helt enkelt!

Sen jag kom hit har jag i träningsväg hunnit med ett par lugnare joggpass med gruppen och ett lite hårdare distanspass ensam med lillbrorsan. En kväll anordnade BG Nilensjö ett fartpass om 6*500m + 1500m där jag överraskade mig själv med att springa riktigt fort - fantastiskt vad mycket lättare det går när man har sällskap! Passet var dessutom upplagt på ett skojigt sätt där fokus var gemenskapen i gruppen så femhundringarna kördes i par där man mellan varje intervall istället för vila körde styrkeövningar tillsammans och på den längre intervallen körde vi jaktstart efter beräknad förmåga där alla skulle ha någon framför att jaga och där målet var att alla skulle gå i mål samtidigt oavsett om din kapacitet på milen var 30 eller 60 minuter. 
Väldigt bra och kul upplägg!
Idag vilar jag dock benen, inget turistande i stan och bara en lättare jogg, för även om jag inte har några ambitioner om bra tid eller placering på loppet lär det ju bli en roligare upplevelse ju piggare ben man kan tänkas stapla runt på. 
Förhoppningen är sedan att jag inte ska bli alltför sliten av loppet så att jag ska kunna ta vara på de sista dagarna i värmen genom att få till några sköna träningspass på barmark innan det bär av hem till vintern igen.

Men som sagt, fokus på äventyret och semestern, så nu över till vad som händer när vi inte kutar!
Vi har såklart spenderat en massa tid i Medinan som är den gamla delen av staden Marrakech där det känns som om tiden har stått stilla sedan 1800 talet. Åsnor på gatorna, små gränder med tusentals små butiker där det säljs allt från hantverk till nystyckade hönor. På det stora torget Jamaa-el-fnaa finns ormtjusare, musiker och på kvällarna trängs lokalinvånarna kring dessa aktiviteter där det även finns sagoberättare, skådespeleri och annat spännande. 
Medinan är verkligen en plats som inte liknar något jag tidigare stött på och jag är glad att vi har upplevt den under dygnets alla timmar då den hela tiden ändrar skepnad. På morgonjoggen var det nästan folktomt och man kunde inte ens ana vad som gömmer sig bakom de stängda portarna. På dagen kommer ormtjusarna fram och det är full kommers på mattor, mat, juice och annat. Och på kvällen då som sagt - fullt med underhållning, mat och konstiga dofter, ljud och människor likt tusen och en natt. 
I torsdags tog vi en kvällstur efter middagen där jag hade bestämt mig för att inhandla en teservis och med mig som prutcoach hade jag min vän Frida som har rutin i sammanhanget. Hon inledde förhandlingarna där vi till en början (såklart) stod väldigt långt ifrån säljaren i pris - han ville ha 1600dhm och vi ville ge 400dhm men ju längre förhandlingarna pågick desto bättre blev priset. När Frida tog till taktiken att gå därifrån ropade säljaren 600dhm och jag, som ju var väldigt angelägen om att köpa, blev supernöjd och skyndade mig att betala då jag tyckte att det var en bra affär. Ända till Frida gav mig onda ögat och upplyste mig om att jag sabbat taktiken som inte vågat löpa linan ut. Hade jag hakat på och börjat gå därifrån hade jag förmodligen kunnat tjäna någon hundring till och plötsligt kände jag mig istället lurad, men samtidigt ändå nöjd med min nya fina servis till söndagsteet. 
Inget mer prutande för mig den här resan.


Vi har även fått en guidad tur i stan där ju besökte en mattaffär, ett örtapotek och det gamla palatset Bahia.

          
        Blev bjudna på te i mattbutiken!

          
         Handgjorda mattor i mängder! 

Vi blev även guidade till ett lunchställe som såg ut som ett hål i väggen men efter att ha vandrat fyra trappor upp i en smal gång öppnades en ny värld när vi hamnade på takterrassen där vi serverades den typiska marockanska rätten Tagine. 

                Tagine och couscous

Vi har även besökt Jardin Majorelle, en väldigt vacker trädgård och oas i den stora staden och under gårdagen tog brorsan och jag även ett besök på marathonexpot vilket inte direkt liknade de expon man tidigare besökt. Det fanns ett tält med sportgrejer, annars såldes mest hantverk, folkdräkter och annat som inte har ett dugg med löpning att göra. Brorsan fyndade dock ett löparlinne för 30 Dih (24kr)!

Det mest utmärkande med den här staden är dock alla kontraster. På den gata där vårt hotell ligger parkerar det porchar utanför hotellet medan det 2km bort alltså går åsnor på gatorna. Bredvid hotellet finns ett shoppingcenter med två våningar lekland och tivoli för barnen samtidigt som barnen i Medinan spelar fotboll med en tom PET flaska istället för boll. 


Ja, det här inlägget kan bli hur långt som helst känner jag, bättre att jag fortsätter berätta i ett annat inlägg. Nu ska jag njuta lite av en stund i solstolen innan det ska joggas, ätas lite och enligt brorsans bestämda önskemål letas reda på en tv där vi ska kolla på engelsk fotboll.
På återhörande!

söndag 17 januari 2016

Köldtips

Alltså visst är det väl vidrigt när termometern visar tvåsiffriga minusgrader? Jag har alltid hatat vintern men kan väl sträcka mig så långt att ett par minusgrader och strålande sol kan vara ganska fint. Men som det är nu är det bara för jäkla kallt.
Har dessutom haft väldigt svårt i veckan att vänja mig vid den stora kontrasten från värmen på Teneriffa till kylan här hemma. För en vecka sedan försökte man liksom tajma träningspassen till de svalaste timmarna på dygnet och undvika solen, idag såg jag till att köra långpasset mitt på dagen när solen stod som allra högst för att få så varmt som möjligt. Inte för att det hjälpte supermycket, 16 minusgrader är fortfarande för kallt för att det ska vara bekvämt.
Men, träningen ska ju ändå göras, så det var bara att ta till alla knep man kunde tänka sig för att hålla sig varm och jag är mycket nöjd över att jag efter mycket vånda innan passet ändå kunde klara av mina 30km i kylan utan att längta hem alltför mycket.

Tänkte dela med mig av ett par riktigt bra tips, ett par grejer jag testat för första gången denna vecka och som har underlättat köldträningen markant:


1. Tejpa kinder och näsa med textiltejp.

Har sett detta på skidåkare i tv många gånger men tyckt att det verkar lite overkill. Men efter att häromdagen haft ont i kinderna en hel kväll efter att bara ha varit ute på ett 75min pass bestämde jag mig för att testa.
Visst, man ser ut som en fjant men jäklar vad det värmer och tar bort den där svidande och bitande känslan i kinderna som man framförallt brukar få precis vid kanten av glasögonen! Körde med tejp idag och kände inget obehag alls efter hela 2 timmar och 20 minuter löpning i 16 minusgrader.
Så värt att se lite fjantig ut!

Bankrånare eller löpare?


2. Liners på händerna.

Mina händer är mitt stora problemområde när det gäller kyla och jag vill helst ha stora vinterhandskar även när det är 10 plusgrader ute. När temperaturen går ner på minusgrader brukar händerna börja värka efter tio minuter och sedan är det en plåga ända till jag kommit hem och då byter dock plågan bara skepnad till upptiningsfasen då det sticker, bränner och bultar till fingrarna har återställt temperaturen.
Har testat allt, köpt de varmaste hummervantarna i cykelaffären och använt både löparvantar och stickade vantar under dessa men inget har funkat. Till jag i veckan blev tipsad om Liners som är en ultratunn vante, typ ett extra skinn, som man använder under sina andra vantar. Köpte ett par i merinoull från Hestrahandsken för bara 249kr och idag när jag hade dem underst, ett par adidas clima cool vantar ovanpå följt av Crafts varmaste hummervante var det faktiskt helt okej. Visst, händerna var så stelfrusna att det var svårt att vrida om nyckeln i dörren när jag kom hem men då hade jag ju ändå varit ute på långpass och då frusenheten var på ungefär samma nivå som den brukar vara redan efter typ 30minuter kan jag inte annat än konstatera att mina Liners var ett riktigt bra köp! 


Liners, löparvantar med bra fukttransport och hummervantar.

3. Neoprensockar.

När jag skulle springa Tour de Tirol 2014 köpte jag på mig ett par neoprensockar som skulle vara bra att ha uppe på bergen om det blev risigt väder. Tack och lov kom de aldrig till användning eftersom det var underbart sommarväder, men igår när jag skulle ut och åka skidor kom jag på att dessa fanns i min ägo och grävde fram dem ur byrålådan. 
Sockan är av samm material som en våtdräkt och är helt sjukt varma och vatten/vindtäta. Dock något för tjocka för att passa under de flesta av mina löparskor men i skidpjäxorna var de perfekta! Två timmar ute i kylan och inte minsta tillstymmelse till kalla fossingar.
Mina sockar är av märket Oltech och är köpta på OL-Specialisten för 200 pix. 

Neoprensockar.



Det finns verkligen riktigt uselt löparväder, men det kan tydligen räddas av riktigt bra kläder... 

måndag 11 januari 2016

Teneriffa

Nu var det ju såklart inte meningen att bloggen skulle blir helt vilande till förmån för mitt Instagramkonto (som jag hänvisade till i föregående inlägg), men då hotellets wi-fi har varit under all kritik under de två veckor jag spenderat på träningsläger på Teneriffa har en blogguppdatering varit i princip omöjlig att bjuda på utan att surfa mig fattig på min telefon.




När jag sammanfattar lägret kan jag bara konstatera att det har varit två fantastiska veckor där jag fått till alla planerade pass, och lite till. Det enda misslyckade passet var backintervallerna i slutet på första veckan där jag fick avbryta efter fyra intervaller på grund av smärta i ena framsidan av låret. Det kändes som en bristning men visade sig bara vara en överansträning efter att ha sprungit första passet på bana på ett halvår, alltför mycket backlöpning (ön kallas "hell Island" av cyklister av en orsak...) och trampat betong på den en mil långa strandpromenaden som bjöd på otroligt fina men ack så för benen dödande morgondistanser. Men behandling med nålar och massage av fysion på hotellet direkt efter passet begränsade olyckan till att bara tvinga mig till en enda alternativträningsdag på crosstrainer innan jag var igång för fullt igen och under sista träningsveckan bjöd benen på närmare 19mil löpning varav fyra kvalitetspass vilket är i stil med den gamla Jossan.
Känns härligt att känna att kroppen svarar och pallar med lite tuffare träning, men det vågar jag ju knappt skriva för då vaknar jag väl med halsfluss och ett brutet ben imorgon bitti...
2*8*200m på bana med klubbisarna var ett av de skojigaste passen!



Kan verkligen rekommendera Teneriffa för träningsläger! Vi bodde i Las Americas och hade friidrottsanläggningen precis på andra sidan vägen från hotellet, ett bra gym vägg i vägg med hotellet och ytterligare ett gym på friidrottsanläggningen där det även fanns isbad för trötta muskler. Helpension på hotellet var kanon, jag har en tendens att tappa aptiten lite när jag tränar hårt och även när det är varmt så att få en buffé uppdukad på lunchen passade mig perfekt. Då blir det ju att man äter ordentligt till skillnad för om man själv ska ge sig ut och handla lunch då det för mig finns en överhängande risk att man i värmen väljer en svalkande sallad eller en macka vilket ju inte är tillräckligt med den stora mängd träning som ska avklaras. Dessutom är det ju skönt att slippa slösa tid på att leta efter lämpligt lunchställe och istället ägna tiden åt att vila middag. Efter ett tag började vi dock tröttna på hotellets mat som var ungefär densamma varje dag så både för att få omväxling på maten och för att komma ut och se lite annat än hotellets matsal började vi ganska snart att gå ut och äta middagarna på kvällen istället vilket blev en trevlig avslutning på dagarna och bjöd på lite semesterkänsla.
Gemensam middag för hela laget på ett argentinskt steakhouse.

Springer man mycket distans, som jag ju gör, krävs det dock att man är bra på att stänga av hjärnan och bara springa utan att bry sig för mycket om omgivningarna då variationsmöjligheterna är något begränsade. Springer man strandpromenaden bjuds man i och för sig på över en mil platt och fin löpning precis utmed havet, nackdelen där är att underlaget till stora delar är stenplattor och att man måste springa tidigt på morgonen om man inte vill behöva springa slalom mellan turister som flanerar i solen. Det finns också fina rundor utan bilar uppe mot bergen men då får man vara beredd på att plocka en hel massa höjdmeter vilket ju är bra träning för hjärta/lunga, på en av mina rundor lyckades jag ta 270 h.m på 6km, men man får stå ut med att farten blir lidande.
Om man som jag dock mest är ute efter att kunna springa på i bra fart och inte nödvändigt måste ha variation eller utsikt (även om det såklart är trevligt) går en perfekt runda på ca 4,5km runt golfbanan där man kan cirkulera och få ihop många kilometer och den går även att förlänga i en närliggande park eller på det avstängda vägnätet som av oklar anledning är byggt på ön men avstängt för biltrafik. Detta blev min favorit - gillar man asfalt är det helt perfekt då det där bjuds på många kilometer slingrande vägar helt utan bilar. Går att springa på de lite plattare delarna (där körde jag ett par riktigt fina tröskelpass) men man kan också snirkla sig upp på höjden där vägen upp bjuder på rätt trista vyer av bara grus, betong, buskar, en soptipp och något förfallet skjul men när man väl kommit upp på höjden bjuds det på en fantastisk utsikt över havet och byn!
Ett annat alternativ är att springa till någon av grannbyarna och ta bussen tillbaka, eller att hyra en bil och åka inåt landet där mer skogsvägar erbjuds.
På nyårsafton var det lägligt att coach planerat in långpass på cykel i mitt program.
Ett bra sätt att fira bröllopsdagen med min fina J!


Nöjd efter sista passet på lägret, lär dock varit sista passet i shorts och top på ett bra tag...

Vila i solstolen, trevliga middagar både på tu man hand med min fina J men också tillsammans med lagkamrater och ledare, yatzy och kaffe vid stranden, tupplur när man känner för det, extra tid för massage och stretch och som sagt massor med träning både i löparspåret, på gymmet och på cykelsadeln har gjort det till två härliga veckor och en bra start på 2016.
Gräddglass byggde denna kropp.