måndag 27 juni 2011

Formtopp och filosofiska tankar...

Det är väldigt vad kroppen är mystisk. Inledde dagen med ett pass på gymmet, kroppen kändes matt och konstig och det blev ett ganska halvdant styrkepass. Spenderade därefter resten av dagen på jobbet i en dimma av migränliknande huvudvärk vilket gör att det ska bli mycket intressant att se hur resultatet av dagens jobb med en avancerad koncernredovisning ser ut när jag kommer till jobbet imorgon - känns inte som om det kan vara många siffror som blev rätt där i dimman... Som tur är jobbar vi nu enligt sommartid och får gå hem redan klockan 16 så jag hann proppa i mig ett par huvudvärkstabletter och lägga mig på soffan en stund innan träningen. Tyvärr satt dock huvudvärken kvar när klockan slog träningsdags och det kändes helt overkligt och omöjligt att genomföra mitt planerade 18km distanspass i halvhög fart.
Släpade mig motvilligt ut genom dörren och kunde inte ens förmå mig att springa till mötesplatsen där jag skulle träffa min träningskompis B utan istället tog jag en promenad dit - allt för att skjuta löpningen på framtiden. Men, till slut var det oundvikligen dags att börja springa och då hände något med min kropp. Plötsligt var all seghet och huvudvärk som bortblåst, benen var hur lätta som helst och löpkänslan helt fantastisk! Flög fram i solskenet och kilometer efter kilometer försvann i en rasande fart och innan jag visste ordet av var jag hemma igen, med ett kanonpass i benen! Den är allt märklig och lurig den där kroppen!
Nu har jag radat upp kanonpass varje dag sedan senaste vilodagen för 8 dagar sedan och då ingen vila finns i sikte förrän på söndag är jag medveten om att det snart kommer ett skitpass men just nu passar jag på att njuta av att formen känns fantastiskt bra och leva i tron att löpning alltid är så enkelt som just nu!

Nu över till något helt annat.
Igår var jag på affären och genomförde veckans storhandling och jag måste erkänna att det faktiskt är ganska kul när man tänker efter.
Jag brukar roa mig med att titta på personerna framför mig i kön och gissa vad de har i sin korg och sedan kolla vad de lägger upp på bandet och se hur många rätt jag har. Igår var det nästan för enkelt, inte helt otippat att mannen framför mig i kön iklädd Helly Hanssen tröja, för korta jeans och träskor skulle lägga upp ett 6-pack folköl och två påsar Gorbys Piroger på bandet så jag drog full pott. Hade varit mer av en skräll om hans korg innehöll mozzarella, fina charkuterier och lite balsamico...

Det är också rätt intressant att man ibland måste "fylla ut" med lite andra varor som man egentligen inte vill ha för att det ska se lite bättre ut. Ni vet, man har gått hela vägen till affären bara för att handla en påse chips, en säck karamellkungen och en pepsi men man kan ju inte lägga upp bara dessa skräpvaror på bandet och därmed erkänna hur desperat godissugen man är så man fyller ut med ett gäng äpplen, en påse morötter och en naturell yoggi också för att signalera att det egentliga ärendet faktiskt var att köpa äpplen och att man bara passade på att köpa lite godis också när man ändå var på plats...

Sen finns det ju de där pinsamma sakerna man ibland måste handla. Personligen tycker jag av någon anledning att det är superpinsamt att handla toapapper. Jag vet att alla männsikor måste gå på toa och jag vet att alla männsikor måste handla toapapper ibland men ändå skäms jag vilket gör att jag t e x aldrig kan vara sådär vuxet ekonomisk och köpa en hel bal toapapper utan istället inhandla de minsta förpackningarna som finns, de där med typ 4 rullar, då de går lättare att gömma. Brukar gå ganska bra att dölja dessa under andra varor så länge man har dem i vagnen men när man sedan ska packa ner sina varor i kassar efter betalning får ju märkligt nog aldrig toappret plats i kassen så man måste ta rullarna under armen istället och jag riktigt ser hur alla människor tittar på mig och vet precis vad jag ska gå hem och göra.
Undrar om man kan beställa toapapper på nätet och få det hemkört?

söndag 26 juni 2011

En midsommarnatts dröm...

...var det passande namnet på torsdagens tävling som därmed fick inviga min midsommarhelg.

I bilresan på väg till tävlingen kunde vi bara konstatera att vädret var som det brukar vid midsommar när vi knappt såg ut genom bilrutan genom regnet. Jul och midsommar har mycket gemensamt - samma väder och samma mat, alltså 15 grader, ösregn och svenskt smörgåsbord.
Men, tro det eller ej, ju närmre Lerum vi kom desto bättre blev vädret och väl framme på idrottsplatsen såg det faktiskt inte ut som om de hade fått en enda droppe regn och trots att himlen stundtals var svart som natten klarade vi oss hela kvällen utan några större skyfall, skönt!
Jag hade som jag tidigare nämnt laddat för att pressa mig rejält och mentalt ställt in mig på att våga ta ut mig genom att haka på någon snabb rygg då jag verkligen ville testa mina krafter för att lära mig att våga flytta gränser och inte vara för "bekväm". Jag har ju aldrig sprungit 5000m på en "riktig" tävling tidigare så jag var övertygad om att det skulle bli en rejäl utmaning för mig. Tyvärr utvecklade sig inte tävlingen på det vis jag hade hoppats.
Jag fick förvånande nog (anser inte att jag är särskilt bra på 5000m) göra loppet ensam från start till mål och även om det såklart var kul att få vinna och att putsa på perset kunde jag ändå inte känna mig 100% nöjd när jag kom i mål då det kändes som om det funnits mer att ge om jag kunde fått hjälp med farthållning och vindskydd.
Men, med ett nysatt pers kan man såklart inte vara alltför missnöjd, bara att ladda om och leta ny tävling!

Efter att ha hejjat fram mina lagkamrater på 1500m styrde jag kosan vidare mot sommarstugan i Falkenberg för en god natts sömn och efter en morgonjogg och en långfrukost med svärmormor och svärmorfar var det dags för midsommarfirande med goda vänner.
Dagen bjöd traditionsenligt på sillunch med tillhörande visor, (dock utan nubbe för mig då tränaren planerat in 25km distans på midsommardagen), tillverkning av midsommarkransar, bouleturnering och grillning.
Dagens mest exotiska inslag var att fira midsommar i en husvagn då jag aldrig spenderat någon längre tid på en camping tidigare. Bara tanken på att bo i en trång husvagn utan riktig säng, ordentlig toalett och fräsch dusch har alltid skrämt mig och frågorna var många; Har alla foppatofflor? Har man likadana träningsoveraller? Tar alla fram grillen samtidigt? Har man bara gemensam toa? Hur går det egentligen till när man duschar med myntautomat?
Spänningen var olidlig inför denna nya upplevelse och jag får erkänna att jag var rejält skeptisk, men när jag fått kläm på hur rutinerna på en campingplats går till (drog ner stora skrattsalvor när jag trodde jag skulle betala för att gå på toa) tyckte jag faktiskt att det verkade vara ett ganska trevligt sätt att semestra och vi hade en fantastiskt mysig dag tillsammans.
Ångrade dock inte mitt val att åka tillbaka till sommarstugan när det var dags att sova och kunde inte låta bli att le lite när jag vaknade kissnödig mitt i natten, hörde regnet smattra mot rutan och kunde konstatera att jag hade toadörren två meter bort...
                                           Sommarstuga vs camping, 1 - 0

Sillunch i husvagnens förtält. Nytt för i år var att snapsvisorna inte delades ut i häften, nu gällde App på Iphonen.
Jonne koncentrerar sig i bouleturneringen...
 
...Som togs på största allvar. Vilket klot är egentligen närmast??









onsdag 22 juni 2011

Tävlingsdags

Imorgon är det dags att återuppta tävlandet igen efter Stockholm Marathon med att åka till Lerum och springa 5000m på bana.
Det är inte en distans som jag lägger någon större vikt vid utan något jag springer för att det är så sjukt roligt att tävla och för att jag och Mr Coach har kommit fram till att det är bra för mig att springa lite kortare lopp då och då för att träna upp min snabbhet. Jag kör ju 99,9% av min träning ensam och även om jag är tjurig, envis och galet diciplinerad på mina träningspass har jag svårt att ta ut mig på samma sätt när jag är ensam som när jag har någon sparringpartner eller en nummerlapp på bröstet.

Förhoppningen med morgondagens tävling är således att det ska dyka upp en massa renodlade, duktiga 5000m löpare som drar upp en högre fart än jag själv vågat göra så att jag får kämpa för att följa deras ryggar. Hoppas att de på så sätt ska hjälpa mig till en bra tid (förhoppningsvis nytt pers) och framförallt ge min kropp en rejäl genomkörare.
Låter kanske lite konstigt att åka på en tävling och hoppas på att de andra ska vara bättre, men så är fallet denna gång då jag prioriterar tiden före placeringen. Tur är väl det förresten - som marathonlöpare ska man ju inte inbilla sig att man har en chans på några stordåd på en så kort distans.

Jag är dock aningen spänd över att se hur min kropp ska reagera, vet inte om den redan nu är redo att springa i så hög fart då det ju "bara" är 4 veckor sedan maran och av erfarenhet vet jag att min kropp kan känna av en tuff mara i 4 - 6 veckor.
Men träningen senaste veckan har gått väldigt bra, nytt träningspers på 300m och ett riktigt bra fartpass över 21km indikerar att formen trots allt är ganska god men det finns också spår av maran i kroppen. Återhämtningen mellan passen går inte lika fort, jag fick väldig mjölksyra senaste banpasset och jag tröttnade i slutet på ett lugnt distanspass häromdagen så det blir spännande att se om krafterna för 5000m i rekordfart finns just nu...

Den som lever får se....

måndag 20 juni 2011

Lite ditt och lite datt

Idag känns det skönt att vi börjat jobba sommartid på jobbet så att man plötsligt får en timme extra fritid (=träningstid) varje dag.

Idag är jag nöjd för att jag genomförde mitt 21km fartpass på ett mycket bra sätt, trots att maran fortfarande luras genom att bidra med extra trötthet och sämre återhämtning.

Idag är jag glad för att jag hade goda rödbetsbiffar med ugnsrostad färskpotatis blandad med selleri, avokado, coctailtomat och spenat som slungats i rödvinsvinäger, olivolja och salt toppat med en klick fetaostsås av yoghurt mixat med fetaost och honung i min lunchlåda.
Bland det godaste jag har lagat på länge och mycket festligt och uppiggande en regning måndag.

Idag är jag arg för att vi var slöa och inte storhandlade och städade i helgen när vi hade massor med ledig tid så att vi nu måste klämma in det i vardagsstressen alt. leva med smutsen till nästa helg och hoppas att det då plötsligt är kul att städa. (eh, föga troligt)

Idag är jag trött för att jag var tvungen att läsa ut Patrik Sjöbergs bok igår kväll och därmed fick alldeles för lite sömn i natt.

Idag är jag ledsen för att ovanstående bok tog slut så fort, vad ska jag nu läsa?

Idag var det trist att dagens största skyfall kom precis när jag tog en promenad på lunchen utan att ta med mig paraply vilket resulterade i att jag dels fick sitta och huttra i fuktiga kläder på jobbet resten av dagen och dels se bedrövlig ut med stripigt hår och kladdigt smink.

Idag känns det gött att tänka på att det bara är tre veckor till vi ska till solen på semester.

Idag blev jag tacksam när personalen i sportaffären omedelbart beställde hem ett nytt armband till min GPS klocka som pajjade igår. Oväntat bra service!

Idag är jag förbannad på den där konstiga varelsen som bor i tvättmaskinen och käkar strumpor. Har inte brytt mig så länge han nöjt sig med urtvättade, håliga Lindexstrumpor men när hans senaste offer var mina CEP strumpor för 650kr/paret passerade han gränsen. Nu är det krig! Någon som vet var han finns?
Misstänker att han är kusin med den minst lika mystiska varelse som smyger in de där äckliga godisarna som alltid på något underligt sätt finns kvar i botten på smågodispåsen.

Idag kändes det surt att läsa tabellen över div 2 fotbollen och inse att det verkligen inte ser bra ut för gislaveds IS. Framförallt är det surt för att min man blir så sur...

Idag är jag lycklig för att jag igår fick vara på trevligt släktkalas och träffa människor jag inte sett på länge, äta god mat och framförallt glädjas åt att alla verkade pigga och att vi nu förhoppningsvis kan lämna ett tråkigt sjukdomsår bakom oss!

fredag 17 juni 2011

Fredagsmys

Med risk för att verka lite knäpp måste jag berätta att jag blev helt lycklig när jag gick till jobbet i morse och regnet öste ner så att paraplyet nästan vek sig, det blåste så att jag nästan föll omkull och himlen var mörk som om det vore mitt i natten.
Självklart gillar jag, som de flesta andra, när det är fint väder men just idag sitter det som en smäck (eller som en krocketklubba i skenbenet som min far hade sagt) med lite ruggigt väder så att man kan unna sig lite fredagsmys inomhus med gott samvete.

Sista dagen för inlämning av deklarationer var i onsdags, vilket innebär att inledningen av veckan var grymt stressig då allt måste vara klart och inlämnat till Pappa Staten senast klockan 23,59 den 15 juni. Så nu när det magiska datumet har passerats har luften gått ur mig och mina kollegor lite grann och jag känner mig plötsligt jääääättetrööööött! Då arbetsbördan är betydligt mindre nu är det därför skönt att kunna unna sig att gå ner lite i tempo och även ta lite extra ledigt, vilket jag började med redan idag.
Packade undan datorn klockan 15.00 och packade istället ner badkläderna och åkte till simhallen. Smällde mina 3km i ett rasande tempo och unnade mig därefter en lång härlig bastu med inpackning i håret, en lättläst skvallerblaska i ena handen och ett äpple i den andra. Ingen stress, ingen tid att passa = perfekt avslutning på veckan!

10 minuter senare var dock inte allt lika perfekt längre...
Stod i duschen då en mamma och hennes 3-4 år gamla son kom in i rummet. Det var en livlig liten grabb som sprang runt och lekte och levde rövare i duschen, vilket inte störde mig nämnvärt förrän jag och även min handduk fick en rejäl dusch med iskallt vatten från en vattenslang han hade fått tag på. Inte särskilt skönt men den största kallduschen kom nog ändå när mamman säger till barnet att "så får man inte göra" och att han måste "be tanten om ursäkt".
Eh, TANT?! Menar hon mig eller?! När blev jag en tant?!
Okej visst, för ett barn på fyra år är kanske en kvinna på 28 år är en tant, men nu var det ju inte barnet utan mamman som kallade mig för tant. Skämmes!!
"Tant kan du vara själv din kärring, håll ordning på din stökiga unge så att han slutar förpesta omgivningen för oss andra", sa jag inte...Utan jag var typiskt tråkigt korrekt och kontrollerad, log istället lite ansträngt och hasplade ur mig ett vänligt "men herreguuuud nej, det är ingen fara" innan jag snabbt skyndade mig till spegeln för att se om jag helt plötsligt hade blivit gråhårig? Fått gäddhäng? Åderbrock? Kärlekshandtag?
Men spegelbilden visade ungefär vad den brukar visa - en ganska vanlig 28 åring med "bonnabränna", lite för lite kurvor på kroppen, en ganska stor potatisnäsa och ett risigt hår i stort behov av en klippning.
För första gången kände jag mig dock ganska nöjd med den bilden...

Nu ska tanten fullfölja planen med fredagsmys och göra en hembakad pizza, se en bra film och läsa några kapitel i Patrik Sjöbergs bok som för övrigt är mycket bra och rekommenderas starkt till alla - både friidrottsintresserade och andra "vanliga dödliga". Han är verkligen en mycket intressant person med mycket både positiva och negativa erfarenheter i bagaget.

Goodbye vardag - välkommen helgen!!!

onsdag 15 juni 2011

En pudel

Som rubriken antyder är det dags för mig att krypa till korset och göra en pudel.
I flera olika sammanhang och inför en mängd olika människor har jag klart och tydligt totalsågat idén med kompressionstights för snabbare återhämtning. Det kan väl ändå inte funka?
Jag har kallat de människor som använder dem för både galna och nördiga och dessuotom idiotförklarat dem som till råga på allt sover i dem - man behöver väl inte ta löpningen med sig in i sovrummet?!
Om tv i sovrummet tidigare var känd som den största romantikdödaren måste väl ändå ett par inbrottssäkra tights nu tagit ledningen på den listan?
Nej, kompressionstights är verkligen höjden av nördighet.

Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?
Jag har länge använt mig av kompressionsstrumpor när jag springer och tycker att detta är fantastiskt skönt. När min man skulle handla kompressionsskydd till mina vader för ett par veckor sedan lyckades säljaren övertyga honom om att tightsen var världens bästa uppfinning och att Jonne absolut borde köpa ett par sådana till sin löpartokiga fru.
Då Jonne kände till min skepsis inför denna uppfinning avvaktade han (klokt) och påbörjade istället en övertalningskampanj för att få mig att förstå vilken revolution detta skulle innebära för min löparkarriär.
Principfast som jag är stod jag ändå fast vid min åsikt och fortsatte hävda att detta skulle vara en fullständigt onödig investering, har människor i alla år klarat sig utan detta ska nog även jag göra det och att jag vägrar gå på varenda trend som spelar på vår osäkerhet och vilja att bli bättre.
Men efter ännu mera tjat började jag trots allt vackla i min övertygelse. Kanske är det inte så dumt ändå?
Kanske borde man testa? Men då jag sågat så många inbitna användare kunde inte min stolthet tillåta att jag plötsligt själv skulle dyka upp iklädd likadana tights...

Så kom min födelsedag och när jag pustar ut på hotellrummet efter Stockholm Marathon och det är dags att öppna mina födelsedagspresenter dyker de upp; i paketet från min käre far finns ett presentkort på ett par kompressionstights.
Nu har jag ingen ursäkt längre, nu måste jag ju testa, så en beställning gick iväg och igår väntade ett paket i postlådan när jag kom hem från jobbet. Jag måste nog erkänna att jag faktiskt var riktigt spänd på att testa dessa magiska, omtalade brallor.

Så ett första test genomfördes efter avslutat intervallpass igår kväll då jag spenderade hela kvällen i mina nya tights. Funkade det?
Svårt att säga, men grymt bekväma var de i alla fall och visst kände jag ett visst pulserande i benen och en ökad cirkulation men om det  innebär att jag är mer återhämtad idag än vad jag skulle varit utan tightsen vet jag inte. Jag får väl ge det ytterliggare några dagar innan jag lämnar ett slutgiltigt omdöme men efter att ha googlat och läst på lite om hur de ska fungera låter det trots allt ganska vettigt och vetenskapligt. Jag antar också att en viss del i om de kommer att fungera eller inte sitter i huvudet så nu ska jag intala mig själv att det funkar och bestämma mig för att allt som kan vara bra för återhämtningen är värt ett ärligt försök.

Vill dock att ni alla är vittnen på att det var min makes idé och hans övertalningsförmåga som ledde till att jag nu har sunkat ner mig genom att glida runt i lägenheten iklädd fula tights, mer lik Janne Långben än Real housewifes of Beverly Hills, så han kan inte använda detta som ett argument till en framtida skilsmässa...


Bildbeviset...

För övrigt vill jag bara tillägga att mitt otroliga löpsug och min glädje att springa håller i sig.
Igår var det dags för 300m intervaller på bana, vilket normalt sett inte hamnar högst på listan över mina favoritpass. När sista intervallen var genomförd på nytt träningsrekord och jag låg och kippade efter andan medan en träningskompis spydde och en annan hade kramp i båda benen kunde jag ändå inte annat än känna total lycka, glädje och tillfredsställelse och mellan flåsningarna skrika till de andra att "Åh, vad roligt detta är!!!!..." 

måndag 13 juni 2011

Äntligen!

Klockan är 05.00 när jag väcks av livlig musik från klockradion.
Med tanke på att Vägverket asfalterar vägen utanför vårt hus på nattetid och vibrationer i golvet och våra fönster kombinerat med bullret från deras maskiner har hållit mig vaken hela natten borde jag vara den trötta Jossan som svär åt väckarklockan och vill ligga kvar, men inte idag.
När första löppasset på en vecka väntar är det inga som helst problem att motivera sig att ta sig ur sängen!
Löpabstinensen är enorm, är nog tur att jag har fått alternativträna hela veckan annars hade jag väl klättrat på väggarna likt en pundare på torken.

Tittar ut genom fönstret och ser morgonsolens sken och en klarblå himmel. Termometerns kvicksilver har klättrat upp till måttliga 6 grader - kallt, men perfekt väder för ett morgonpass!
Öppnar skoskåpet och ögnar igenom utbudet av löparskor, vilka ska få följa med mig ut idag?!
Lunarglide 2 är givet men ska jag ta de rosa, finaste skorna?! Eller kanske de svarta sprillans nya?! Eller kanske de lila som är väl insprungna och de mest bekväma men på gränsen till utslitna?!
Lagom till att jag har velat färdigt har GPS klockan fått tillräckligt med tid i laddaren för att klara en timmes distanslöpning så jag snörar på mig de rosa skorna (maj fäjvorits) och skuttar glatt ut i solskenet för en löptur på lätta ben!

Älskar att springa tidigt på morgonen och se staden vakna. Eftersom jag bor mitt i centrum inleds rundan mitt i stan som vid den tidpunkten är tom på människor och bilar och tystnaden är total. Kanske möter jag ett tidningsbud eller möjligtvis någon skiftarbetare på väg hem från jobbet men oftast får jag ha staden alldeles för mig själv.
Efter några inledande kilometer byts asfalten mot fina skogsvägar och byggnader mot grönskande träd. Jag drar in den friska luften och sluter till och med ögonen någon sekund för att njuta av varje steg jag tar och skänker samtidigt en tracksam tanke för var dag jag får vara frisk och skadefri och kan springa obehindrat.
Måste erkänna att det faktiskt verkar ha varit riktigt nyttigt att vara ifrån löpningen några dagar för att bli påmind om hur viktig del den är av mitt liv, hur mycket jag älskar att springa och för att ladda både kropp och knopp med ny energi.
Benen känns oerhört lätta och kroppen full av kraft vilket resulterar i att var gång jag kikar på min klocka ser jag att farten är för hög och jag måste verkligen anstränga mig för att hålla ner farten och följa tränarens rekomendationer.

En hare hoppar över vägen, ett spindelnät fastnar i mitt hår och jag blir fuktig om fötter och underben av morgondaggen. Jag passerar en å och ser morgonsolen spegla sig i vattnet och strax möter jag den första hundägare som är ute och rastar sin bästa vän.
Åh, låt aldrig denna stund och denna fantastiska löprunda ta slut!
Men det gör den, underbart är kort och när jag tittar på klockan nästa gång ser jag att jag snart har nått min distans och att det är dags att ta sig hemåt. Ökar farten något sista biten, lyfter steget lite grann och känner hur otroligt mycket kraft jag har att trycka på lite extra. Jag vet, jag borde inte, men det är så underbart att känna att kroppen kan och att kroppen vill.

Nästan hemma igen möts jag av en annan stad än den jag lämnat bara någon timme tidigare. Nu är staden full av liv med människor på väg till jobb och dagis, trafiken har tätnat och ljudnivån har stigit.
Stackars de människor som bara får se staden från den här sidan, missar verkligen något!
Svänger in på gården, knäpper av klockan och unnar mig några sköna minuters avkoppling på en bänk i solskenet granskandes en and som pickar på någon kvarglömd brödbit innan jag går in och avslutar med mitt bålstyrkeprogram.
Stretchen fuskas busigt nog bort för när träningen är avklarad lockar en stillsam frukost med bärsmoothie på färska jordgubbar, kaffe och morgontidningen betydligt mer än ytterliggare en kvart på yogamattan.
Men jag får ju en ny chans efter löpningen imorgon, eller i övermorgon, eller dagen efter det för nu är ordningen återställd och dagarna ska fyllas med löpning.
Mums!

söndag 12 juni 2011

Hissar och dissar

Hiss 1
Har just sett "Fotbollens sista Proletärer", en dokumentärfilm om IFK Göteborgs storhetstid på 80-talet.
Härliga tider, innan pengar och glamour tog över idrotten och folk ägnade sig åt idrott just för att man älskade sin sport.
Härligt när Torbjörn Nilsson får frågan om han skulle vilja bli heltidsproffs i Barcelona istället för att arbeta som kock (vilket var hans yrke vid sidan om fotbollen i IFK) och han svarar "nej, det är för roligt att laga mat". Underbart också när han blir IFK:s enda proffsspelare och säger att "jag tränar cirka tre timmar om dagen. Resten av dagen känns som bortkastad tid, jag skulle kunna utnyttja tiden bättre om jag kunde få ha ett riktigt jobb också".
Undrar vad Zlatan hade svarat på samma fråga?!

Hiss 2
Imorgon får jag ÄNTLIGEN börja träna som vanligt igen!!
Ställer med glädje klockan på 05.00 för att ge mig ut och köra morgonpass och hoppar så snart jag kan i säng så att det snart blir måndag och jag får ta på mig löparskorna igen.
Ingen söndagsångest här inte!!

Diss 1
Är ingen miljöaktivist men jag förundras över hur mycket onödiga förpackningar det finns.
Har för sista gången i mitt liv inhandlat crabsticks (heter det så??!). Köpte en förpackning med typ 20 "Sticks" där var och en var förpackade i egen plast. Dessa 20 "sticks" låg därefter inplastade i ytterligare en förpackning runtomkring.
Förpackningen var dels helt inbrottssäker (tog aplång tid att ta sig in till "stickorna"), dels dålig för miljön och dessutom är ju faktiskt crabsticks inte särskilt gott.
Hamnar direkt i Sverker Olofssons soptunna!
Samma sak med Ballerinakex förpackade två och två i någon form av utflyktsförpackning. När slutade vi vara tänkande människor som kunde köpa en vanlig kexförpackning och ta med oss på utflykten, äta två kakor och ta med resten hem igen till nästa utflykt?!
Även dessa förpackningar hamnar i Sverkers tunna.

Diss 2
All heder och ära till alla duktiga tjejer som cyklat Tjejvättern i helgen och all heder och ära till alla tjejer som kört Tjejvasan och övriga delar av Tjejklassikern.
Det är verkligen kanon att det finns en light-variant av klassikern men varför, varför, varför ska det kallas för TJEJklassikern bara för att det är kortare?! Finns väl många män som också skulle föredra den kortare varianten av klassikern, det handlar väl inte om huruvida man är man eller kvinna utan snarare om hur bra tränad man är om man vill köra 10- eller 30 mil på cykel, eller om man vill åka 3- eller 9 mil på skidor?!
Usch och fy för sådana stenåldersfasoner!!!

Så det så...

torsdag 9 juni 2011

Löpning vs gymmet, 1-0

Viloveckan fortsätter och den ena exotiska träningsformen avlöser den andra.
Idag var det dags att besöka gymmet för att köra Bodystep och Bodypump. Ska börja med att säga att jag faktiskt har varit en gymtjej en gång i tiden och att jag till och med har jobbat extra som spinninginstruktör. Ska också sägas att jag faktiskt tränar styrketräning på gym ett par, tre gånger i veckan men då går jag på det komunala gymmet i anslutning till simhallen där vi "vanliga" människor tränar. Idag var jag på det "riktiga" gymmet, alltså ett sådant gym med gruppträning, fräcka lokaler och en reception där man kan köpa konstiga mellanmål som heter saker som "super mega fat burner" eller "ultra mega big muscles quick" eller något liknande och har förpackningar som pryds av supermuskliga Belgian Blue killar.
Hade nästan glömt hur det är att vara på "riktigt" gym. Fullt av vältränade människor överrallt, discomusik i högtalarna och alla är så himla snygga - solbrända iklädda häftiga kläder i trendiga färger.
Överrallt finns det speglar så att man kan beundra sina växande muskler medan man tränar och vi som inte har några muskler att beundra får istället titta på de andras - det finns fullt av putande biceps överrallt.

Får väl erkänna att jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna när jag klev in i studion (ja, det heter ju faktiskt så - inte gymnastiksal som vi vanliga dödliga skulle kalla det) iklädd korta löpartights, löparlinne och utan en enda tendens till putande biceps att visa upp utan istället får visa upp en hel del putande benkotor.
Men när väl Bodypump passet drog igång kände jag mig hemma igen och kroppen mindes precis hur man genomför rodd, frivändningar och bicepscurls. Allt var nästan som förr, dock med den väsentliga skillnaden att jag på skivstången idag hade ungefär en tredjedel av vad jag brukade lyfta och ändå sitter jag här och skvimpar ut kvällskaffet över datorn då mina armar darrar av utmattning...
Efter Bodypumpen följde Bodystep vilket är superkul! Jag är vanligtvis ingen danstjej utan snarare den som gärna undviker dansgolvet när det är dags för fest, men det här är en annan sak. Här finns det ju någon som hela tiden visar hur man ska göra och man ska köra "apmetoden", alltså härma efter, vilket passar mig perfekt. På dansgolvet måste man ju hitta på rörelserna själv vilket är värre. Jag stannade liksom i utvecklingen när jag var 10år och man kunde vara kung på disco genom att bara flytta sina fötter fram och tillbaka i sidled i en hel låt, lite synd att inte den dansen går hem fortfarande...

Visst var det kanonroliga pass och visst flög tiden iväg. Visst var det skönt att vara inne när regnet vräkte ner ute och visst är det skönt att stretcha till någon lugn och skön musik med någon som ser till att man gör det man ska. Visst är det trevligt att inte bli smutsig och visst är det kul att ha folk att prata med.
Men ärligt talat...
Inget slår ett långpass i skogen, ensam i tystnaden med vacker natur runtomkring.
Inget slår ett snabbdistanspass när kroppen känns outtröttlig, man flyger fram i hög fart och känner sig som en raket.
Inget slår ett morgonpass i solen innan samhället har vaknat och att därefter komma hem till en god frukost full av energi för en ny dag.
Inget slår ett backintervallpass när benen bränner backens sista meter men man lagom hinner återhämta sig till nästa intervall och kan känna att man kan trycka på för fullt igen.
Inget slår 5*1000m på bana när man springer till kroppen värker, en kräkning är nära och det känns som om lungorna ska explodera... (Eh, okej där ljuger jag, just detta kanske inte vinner över gymmet - men känslan efter avklarat grispass är oslagbart)

Nej, snälla Mr Coach nu vill jag ha ett riktigt grisigt träningsschema i mailboxen inom kort för nu har jag vilat färdigt.
Måste... Springa... Nu...

Muggen som jag sitter och surplar kaffe ur och som utöver den underbara svarta drycken även bjuder på positiva vibbar från härliga löpardagar. Har numera tre likadana; två av dem har jag vunnit på Stockholm Marathon och en på Stockholm halvmarathon. Please, please snälla tävlingsarrangörer, behåll samma pris till höstens halvmara så jag får chans att samla ihop ett set om fyra...

måndag 6 juni 2011

Ågårds lantcafé

Två människor i min omgivning gör mig lite mer imponerad än andra och det är min kompis Malin och hennes kompis Alexandra. Dessa två människor verkar liksom ha några fler timmar på dygnet än oss andra och hinner med precis hur mycket som helst! Båda två är otroligt sociala människor med enorma sociala nätverk och det är inte bara det att de har många vänner, de är fantastiska på att vårda dem också genom att ta sig tid att träffas och hitta på roliga saker tillsammans. Det ordnas fester, cateringevent och vinprovningar samtidigt som Malin b l a är engagerad i kvinnojouren och politiken och Alex dessutom är tonårsmamma.
Deras stora gemensamma intresse är matlagning, bakning och goda viner och nu har de därför (utöver alla andra engagemang) öppnat ett litet lantcafé.
Alla finare matställen måste ju proffsrecenceras och betygsättas så jag och min fina Jonne tog på oss ansvaret för detta och lät gårdagens utflyktsmål styra oss till Ågård.
Väl på plats möttes vi av en fin liten röd stuga omgärdad av en stor grönskande trädgård fylld av trädgårdmöbler och runtom oss syntes åkermark, hästgårdar och skog.
Inne i den lilla stugan möttes vi av de båda värdinnorna som glatt visade oss till buffén, och vilken buffé som hade dukats upp!!
Ett helt bord av blandade fikasorter; Vaniljbullar, kanelbullar, sockerkaka med vit choklad, chokladdoppade marshmallows, rabarberkakor, bondkakor, minikladdkakor, chokladbollar, nougatbräck...
Allt hembakat av dessa båda fantastiska tjejer vilket gjorde det hela ännu bättre, det känns verkligen genuint att äta kakor som är bakade från grunden och som serveras i en gammaldags miljö med kaffekopp på fat och med kaffemjöken ur liten kanna.
Det enda problemet var vilken godsak man skulle börja med och hur man skulle kunna få i sig allt gott man ville äta...
Okej, jag kanske inte är en helt opartisk recencent men jag måste ändå ge fiket fem chokladbollar av fem möjliga. Måste testas om ni har möjlighet!


Så efter första veckan av två där jag blivit uppmanad av tränaren att träna försiktigt och fika mycket har jag i alla fall uppfyllt fikadelen så långt.
Hur går det då med träningen?!
Där har vi ett problem, det är ju så himla kul att träna och när jag är still för länge blir jag vansinnigt rastlös och får myror i brallan. Begränsningen från tränaren i hur många och hur långa löppass jag får köra följer jag till punkt och pricka, men nu när det finns tid över för annat än löpning finns det ju så mycket annan kul träning som man vill passa på att hinna med under dessa två viloveckor. Det är spinning, bodystep, simning, wet-west, tennis, styrketräning och cykling för all träning som inte är löpning är väl vila, eller?!
Faktiskt tror jag ändå det. Det är träning på andra villkor än annars; jag gör det jag känner för just för dagen utan någon direkt planering, jag lägger ingen superfokus på det jag gör, ställer inga krav på att prestera och jag undviker sådant som sliter på mina löparmuskler och leder. Tror ändå att detta erbjuder en bra vila för löparkroppen och framförallt för knoppen då man fokuserar på annat än träning för några dagar.
Men jag måste dock säga att EN vecka hade räckt, nu börjar jag bli galet sugen på lite hårdträning igen...

För övrigt har jag just klarat av årets första utomhusbad, nu är det sommar på riktigt!

lördag 4 juni 2011

Softish

Är det vila så är det. Hur vilar man bättre än att boka in sig på Spa?!
I torsdags morse packades bikinin, mysbyxorna och en bra bok i väskan. Med bra bok för detta ändamål snackar vi genren mer åt tuggummiroman  än Dostojevsikj - stora bokstäver, kvinnlig författare och mycket kärlek.
Mötte upp Malin och styrde kosan, eller snarare makens nya Volvo mot Hagabadet i Göteborg. Eller, jag ska väl i ärlighetens namn säga att det var Malin som körde. För er som inte vet är jag inte mycket till bilförare så upplägget när jag och vännerna ska iväg på äventyr brukar vara att jag gärna står för fordonet om jag slipper köra. Ett upplägg som mina kära vänner gärna går med på då de är likna osugna på att åka med mig som jag är osugen på att köra...

Hagabadet var verkligen en underbar plats! Ett mycket gammalt stenhus med högt till tak, ett underbart fint gym, massa olika bassänger med varierad temperatur, massa behandlingar och en supertrevlig liten restaurang. Möttes i dörren av en kvinna som visade oss runt och gav oss varsin badrock med tillhörande tofflor. Är så najs det där när man får en One-size badrock som man typ kan vira ett par varv runt kroppen. Högerfickan hamnade liksom fram på magen som en kängurupung vilket framkallade rejäla gapskratt vid påklädnaden av dessa.
Det var ju en vilodag men ändå är det ju kul att få gå på gruppträning, något som jag aldrig har möjlighet att göra en vanlig träningsvecka så vi kollade schemat efter ett lugnt pass. Muskelpass utan redskap lätt perfekt och lagom softish. På med träningskläderna och in i studion som var full av äldre damer i snygga gymkläder, såg inte särskilt skräckinjagande ut. Inledde med lite skutt och hopp (sånt som ni andra kallar aerobic...) och sedan drog det igång. Och som det drog igång. 35min av blandade former av utfall, knäböj och tåhävningar följt av diverse övningar innehållande mer armhävningar än jag sammanlagt gjort tidigare i hela mitt liv, balansövningar och träning för rygg och mage. Jag trodde aldrig det skulle ta slut och när jag tittade på de äldre damer i salen som genomförde passet utan problem kände jag mig inte särskilt mycket som en elitidrottare...
Benen skakade när vi lämnade salen för att iklädda badrockar gå till restaurangen och käka lunch, hmmm vila och avkoppling på Spa?! Tjena...
Men sedan började softandet med en trevlig lunch och därefter några timmar på en vilstol vid badet och en välgörande massage. Helt underbart.  Efter att ha funderat fram och tillbaka om vi skulle ta vara på möjligheterna som finns i en storstad och spendera kvällen på en trevlig restaurang bestämde vi gemensamt att mosiga och trötta var smink och snygga (=obekväma) kläder det sista vi var sugna på så istället hoppade vi i mysbyxorna, åkte hemåt och spenderade kvällen med tacos och smågodis framför tv:n i sann barnfamiljs fredagsmys-anda.
Lunch på Spa ska givetvis intagas iklädd badrock i strl XL.
Pigg och utvilad men med en ohygglig träningsvärk (fantastiskt egentligen, hade inte ont någonstans efter maran men efter en dag på Spa kan jag knappt gå...) för ännu en härlig dag som inleddes med 10km morgonjogg i strålande solsken tillsammans med Biggan och fortsatte med shopping i Jönköping med Nettan och lilla fina Stella. Målet med resan till Jönköping var egentligen att jag skulle vara gäst i ett radioprogram och prata om löpning och vad passar då bättre än att förena nytta med nöje och samtidigt få en heldag med sin bästis?! Shoppade skor, shorts, en klänning och ett linne innan vi begav oss till Seriges Radios studio.
Superspännande att få vara med och göra radio och fantastiskt kul att någon är intresserad av att höra vad lilla jag har att säga om löpning. Har fortfarande svårt att ta in uppmärksamheten jag får från alla håll efter vårens framgångar; radio, tidningar och massor av människor som vill prata löpning på stan - en mycket ovan känsla men givetvis fantastiskt kul! Det bästa med uppmärksamheten är att jag helt plötsligt möts av en annan förståelse för att jag alltid är ute och tränar, varför jag alltid går hem först från festen och varför jag ibland måste tacka nej till andra aktiviteter för att träningen måste gå före mycket annat. Nu förstår alla att det inte är någon form av "träningsmani" utan faktiskt en seriös satsning på min idrott. Skönt att slippa försvara sig!
Kvällen avslutades med att ytterligare två vänner anslöt för middag hemma hos mig som slutade med att vi blev sittande på balkongen och prata långt in på natten. Det är kvalitet!!
Min underbara bästis-bäbis satte guldkant på min heldag med bästis-Nettan! 

I studion fanns utöver mig även en man som ordnat en fotoutställning och en man som samlade på lås och saxar samt en programledare såklart!

onsdag 1 juni 2011

The marathon hangover

Som ni har förstått av den senaste tidens blogginlägg kräver ett viktigt marathon fokus och uppladdning, både fysiskt och psykiskt, under en ganska lång tid innan loppet. Sedan flera månader har man någonstans i bakhuvudet att ett marathon är på väg och att man ska toppa formen, men de sista veckorna innan loppet gäller full fokus och man tänker inte på särskilt mycket annat.
När det är "race day" är det sedan bara att släppa loss alla känslor och spänningar, omforma dem till energi och få ut allt som finns i kroppen för en maximal prestation.
Som mitt lopp utvecklade sig i lördags tog jag givetvis ut allt fysiskt men känslan efteråt är att jag verkligen även tog ut mig fullständigt mentalt - att mobilisera tankekraften att fortsätta springa trots smärtan i magen gjorde att jag var helt slut mentalt efter loppet.

Så nu några dagar efter loppet när jag har smält allt som hände och faktiskt börjar inse att jag troligen gjorde mitt livs (hittills) bästa marathon, infinner sig samtidigt som känslan av tillfredsställelse och lycka även en känsla av tomhet. Helt plötsligt har man inget som kräver full fokus. Vad ska jag nu göra?! Man blir lite vilsen.
Jag hade ett möte med min tränare i måndags för att prata igenom loppet och samtidigt planera resten av säsongens träningar och tävlingar vilket kändes bra, jag gillar att direkt ha nya mål att se fram emot! Efter att ha pratat om allt kul som väntar är jag full av iver att träna ännu hårdare för att bli ännu bättre, ännu starkare...
Vad är det då för kul som väntar?!
Tanken är att vara med och tävla fullt ut hela den svenska säsongen med en hel del småtävlingar både på bana och landsväg under sommaren - kortare lopp som ska springas i första hand i träningssyfte för att förbättra min snabbhet och helt enkelt för att det är så himla kul att tävla!
De stora målen är dock en halvmara i Danmark i augusti, SM i halvmarathon i September och sedan förlänga säsongen ytterligare med att springa en mara utomlands i slutet av oktober/början av november med förhoppning om nytt pers!
Då min säsong inleddes redan den 6 mars med succén i Barcelona har tränaren nu ordinerat 2 veckors säsongshalvtidsvila med "lugn träning och mycket fika" för att låta lite småskavanker läka ut, ge kroppen och knoppen lite välbehövlig återhämtning och för att kunna hålla kroppen skadefri och i toppform i ytterligare några månader. Så den där träningsivern får jag konservera ett tag och istället göra vad jag kan för att hålla mig i skinnet.

Men vad sjutton ska jag göra med all tid jag får över om jag inte får träna som man jag brukar?? Nu när det dessutom är långhelg?!
Planen är att hålla myrorna ur brallan genom att träffa mycket folk och hitta på en massa roliga saker;  SPA-dag i Göteborg med Malin innehållande träning på gym, lunchbuffé, massage och relax i badet och bastun, morgonlöpning med Biggan och en dag på stan i Jönköping med Nettan samt radiointervju i radio P4 och tjejmiddag hemma hos mig med tre vänner på fredag. Och fika på Ågårds Lantcafé. Och gå på bio. Och läsa någon av alla de bra böcker jag fick i födelsedagspresent. Och städa. Och kanske plantera om lite blommor. Och gå på fotvård. Och byta gardiner. Och simma. Och baka lite bröd. Och...

Och just det ja, ta det lugnt och återhämta mig...