Godkänd formcheck

Gårdagens lilla test av kroppen på Göteborgsvarvet passerade med betyget väl godkänt.

Min plan om att testa på en fart motsvarande en sluttid om 80min höll bra fram till ett riktigt gammalt hederligt håll satte in efter ca 15km. I tre kilometer höll hållet i sig och då min bästa gren inte är att springa dubbelvikt tappade jag här rejält med fart och den redan sega Avenyn blev till en rejäl plåga.

Men när hållet sedan släppte kunde jag höja farten igen och avsluta med en fin känsla av att det fanns mycket mer kraft kvar i kroppen och mycket mer att ge. Det tar jag med mig som något som bådar gott inför min nästa halvmara om två veckor - det borde finnas tid att kapa!

Jag tar också med mig att jag måste börja tro på mig själv. 

Efter många motgångar är självförtroendet inte riktigt på topp så när jag i det flacka partiet mellan de båda broarna borde försökt öka farten var jag istället feg och sparade kraft då jag var osäker på om jag skulle hålla hela vägen.

Klokt kanske, men med facit i hand och med massa krafter kvar i mål, mest fegt.

Att våga mer nästa gång hamnar på checklistan!

För övrigt vill jag säga att publiken och folkfesten på Göteborgsvarvet är fantastisk och outstanding mot många andra lopp. Hatten av för Göteborg, och hatten av till arrangören för ett trevligt och kul jippo!

Tyvärr innebär allt folk och trängsel att jag upplever att uppvärmningsmöjligheterna är väldigt begränsade, att komma åt en toalett i lagom tid innan startskottet blir till ett stressmoment, att få till sin egna vätskelangning är knepigt och logistiken runtomkring helt enkelt blir väldigt bökig. Svårt att kunna leverera några topplopp efter de förutsättningarna tyvärr. 

Efter att ha deltagit på prisutdelningen, ett väldigt trevligt initiativ där det alltså hölls en egen ceremoni för topp sex av SM-behöriga löpare (jag blev tredje svenska/13e totalt) for vi direkt hemåt och avslutade dagen med grillning och Mellokväll framför tv:n.

Bra dag!

     Prispallen för SM-behöriga löpare!

          

Perfekt med ny blomsterkvast, den jag hade på köksbordet från Strandmilen förra veckan började just vissna...

Götet

Hux flux hade jag visst plötsligt en startplats på Göteborgsvarvet. Jag bor ju nära, hade inget för mig den här helgen och behövde få prova ett längre lopp som ett litet test inför den halvmara jag ska springa i Tyskland om två veckor. 

Så varför inte?

Packade bilen efter jobbet och for till Göteborg tillsammans med min fina J redan idag trots att vi bara har knappa 90min bilresa till Götet. Skönt att kunna hämta nummerlappen idag, sova ut imorgon bitti och ta spårvagnen till starten och därmed slippa oroa sig för att missa hela kalaset genom att fastna i en bilkö.

Och så fick man ju en trevlig kväll i stan "på köpet" liksom. Ett varv på sportmässan klarades givetvis inte av utan inköp utan under det snabba 15min besöket då vi bara skulle hämta nummerlappen och dra vidare hann vi handla både kompressionsbrallor och svettband. 

Fortsatte därefter fredagsmyset på trevliga restaurang Incontro med en god middag och lite bra musik.

          

Bruscetta med getost, honung och fikon.

                         Magisk!

          

Risotto med vit sparris och rostad parmaskinka på tallriken och min fina J som sällskap. Fredagsmys!

Ska bli kul att kuta imorgon. Jag brukar tycka att Varvet mest är en jobbig och stökig tillställning med alldeles för mycket folk och en alldeles för tuff bana för att man ska kunna springa bra. Men nu när jag är där för att bara springa igenom loppet som ett bra träningspass, utan press eller förväntningar, tror jag att det kan bli en kul grej där man istället kan njuta och dra nytta av hela jippot!

Planen är att springa på ganska hårt och  om kroppen känns bra köra hela vägen. Känns det dock slitsamt eller segt på något vis ska jag inte riskera något inför nästa lopp (som jag alltså prioriterar högre) utan då blir det ett snabbdistanspass på 10-15km och sedan joggar jag ner till målet för att inte riskera något. (eller kliver av)

Inga tidsmål alltså utan förhoppningen är att hitta en bra känsla och ett bra upplägg att ta med mig till Tyskland.

Och att ha kul!

          

Om man inte är så snabb kan man ju i alla fall försöka vara snygg

Inhandlade ett par riktigt färgglada snygg-sockar tidigare idag som fick invigas på kvällens distansrunda.

Och nej, det är inte kompressionssockar och de är inte ens utrustade med någon som helst förstärkning på tå och hälar för att slippa skoskav eller öka bekvämligheten. När jag tänker efter fyller de nog egentligen ingen som helst bra funktion som löparsocka mer än att de värmer lite på benet och är riktigt, jäkla fulsnygga.

59kr på Team Sportia. Som hittat.

        

       

Hej hej väggen!

Det är inte alltid som kroppen vill göra det som hjärnan vill att den ska göra. 

Idag stod det långpass på schemat och efter några intensiva dagar med tävling, träning och framförallt en massa lek, bus och gos med syskonbarnen som förgyllt helgen hos oss var jag rätt seg redan innan det var dags att börja kuta. Det var en sån där dag ni vet när det tar lite längre tid än vanligt att plocka fram träningskläderna, man går en extra gång på toa och knyter om skorna både en och två gånger för att man egentligen inte är särskilt pepp på att träna och omedvetet försöker skjuta det framför sig. Som om det skulle bli lättare bara för att man drar på det en kvart liksom. Lite som att kissa på sig för att värma sig när det är kallt ute - en väldigt tillfällig lösning.

Nåväl. Sent om sido kom jag ändå iväg och det kändes helt okej även om det blåste halv storm samtidigt som jag insåg att jag i mitt klädvelande tagit på mig på tok för mycket kläder. Underställ, tisha, regnjacka, pannband och vantar är väl att ta i den 17 maj (även om det blåser) så efter 5km dumpade jag min 1500kr jacka vid elljusspåret och bad en stilla bön att inga klåfingriga människor var ute och motionerade just idag så att den skulle ligga kvar när jag kom tillbaka om ett par timmar.

Efter ett par ganska trevliga inledande mil där jag till och med slogs av att livet som marathonlöpare är rätt trevligt när man myser runt på långpass i skogen och tuggar lite på en bar då och då började kroppen plötsligt protestera lite. 

Det blev rätt segt i benen och jag blev plötsligt lätt illamående. Försökte dämpa illamåendet med att ta ett bett till på den där energikakan som nyss var ganska god men det tog emot och plötsligt kom jag på att energibars faktiskt är rätt äckligt egentligen. Vid 25km började jag även få ont i huvudet, benen blev ännu tyngre, jag började ana ett litet skoskav på ena hälen och undrade också varför jag lagt så mycket krut på att plocka på mig massa kläder men inte tänkt på att ta med mig någon vätska? Hade kunnat göra nästan vad som helst för en mugg vatten i det här läget.

Vid 30km kom dödens motvind som gjorde att mina av trötthet väldigt vingliga ben knappt orkade hålla mig uppe i blåsten, jag började bli dimmig i huvudet och nästan lipfärdig av trötthet. Inte så himla mysigt och lyxigt att vara marathonlöpare längre nu inte. 

Hela kroppen skrek åt mig att ta närmaste vägen hem men det gick ju såklart inte för den där regnjackan som jag dumpat i början av passet skulle ju hämtas upp först och dessutom ska det mycket till för att min hjärna ska tillåta kroppen att avvika från den på förhand bestämda träningsplanen. Så det var bara till att försöka plocka fram något som liknade löpsteg och ta sig de där sista kilometerna via elljusspåret och sedan förnedras genom att springa i pensionärsfart genom hela samhället som därifrån är enda vägen hem.

Efter 35km med en snittfart om 4,43min/km varav de sista 5km på slöa 4,53min/km (jämför med exakt samma pass förra veckan med lätt känsla i 4,37 fart med 4,20 sista femman) stupade jag över tröskeln och reste mig inte från min fosterställning förrän min fina J levererat både vatten och Cola för att ge mig tillräckligt med kraft för att orka krypa uppför trappan till duschen.

Alla dagar är inte bra dagar.

Hej väggen.

     

En Nogger, en kopp kaffe och en etapp av Giro D'Italia efter passet. Lite mer lagom jobbigt.

Hemmafix, en roadtrip till Hultsfred och familjemys

Igår var det en röd dag och jag var således ledig från jobbet. Denna lediga dag sammanföll även med vilodag från löpning vilket är ganska sällsynt - lediga dagar från jobbet brukar jag träna som hårdast eftersom man då får chans till bäst återhämtning. 

Men efter en av mina tuffaste, och bästa, träningsveckor på länge både sett till mängd och kvalitet var jag sliten och vilodagen nödvändig.

Så plötsligt hade jag en hel ocean med tid denna lediga dag som jag bara tänkte nyttja till vila. Började således med en rejäl sovmorgon och årets första frukost i solskenet på altanen. Så när jag satt där på altanen, med en hel massa tid och en hel massa överskottsenergi som inte fick utlopp genom träning såg jag plötsligt hur smutsig altanen blivit över vintern. Den kan man ju passa på att skura tänkte jag, och gjorde det. När jag sen låg där på knä och skrubbade för glatta livet kunde jag inte undvika att notera att lite ogräs började kika fram i den bredvidliggande rabatten. Den måste ju såklart bort. 

Och då råkade jag även se mossan i stuprännorna, gräset mellan stenplattorna och spindelväven under tralldäcket. Måste bara fixas. 

Blir klar med trädgårdsfixet och nöjd med mig själv går jag in för att hämta mellis och kaffe i köket för att pausa en stund i solstolen. Men väl i köket ser jag ju att golven måste dammsugas, och nu när jag har så mycket tid kan jag ju även städa ur kylskåpet, skafferiet och slänga skräpet till återvinningen... 

Och så ser jag genom fönstret hur min fina J kommer hem från sitt långpass på cykel och jag rusar ut när han står och tvättar sin hoj och föreslår att han ju kan passa på att hjälpa mig spola av trädgårdsmöblerna när han ändå håller på? 

Det gjorde han men konstaterade också att det nog är bäst om jag ser till att fortsätta med den där löpningen några år till, det blir alltför jobbigt att hantera all min överskottsenergi här hemma...

Men så på kvällen dök storebror med barnen upp för att bo hos oss över helgen och plötsligt var jag inte den enda i hushållet med överskottsenergi. Jag, Nonno 2år och Hugge 4år spenderade kvällen i lekstugan, med fotbollar och diverse andra lekar som sedan tog vid direkt igen efter avklarat morgonpass på fredagen. Då blev det fotboll och promenad till parken för att mata ankorna och självklart titta på lite myror, plocka pinnar och kasta småsten på vägen.

       

Men sen fick jag lämna åt deras farmor att förvalta deras överskottsenergi medan jag gav mig iväg för att göra mig av med resten av min energi på Strandmilen i Hultsfred. Kvalitetspass stod på träningsschemat men med slitna ben efter den tuffa träningsveckan var jag inte sugen på att köra själv utan ville hellre springa ett lopp då kvalitetspass genast förvandlas till något kul och inte bara något plågsamt när man får en nummerlapp på bröstet och motståndare att tävla mot.

Så det kunde vara värt att åka 18mil till Hultsfred som var den närmaste tävlingen jag hittade. 

Fick med mig både min fina J som hejjarklack och min löparkompis B som tävlingssällskap vilket förgyllde roadtripen. Solen sken, banan var platt som en pannkaka och hade det inte varit för den kraftiga vinden och min något slitna kropp hade man nog kunnat springa riktigt fort.

Inledde första 5km på 18,15 och det kändes lätt, bra och kontrollerat men så vid 7-8km blev det rejäl motvind och jag hamnade helt ensam och fick en svacka. Tappade mycket fart och sa "hej då" till min förhoppning om en tid sub37. Men så vid 8km blev det fin asfaltslöpning igen och med vinden i ryggen blev det plötsligt lätt och farten ökade markant så att jag lyckades rädda situationen. Tyvärr hade jag tittat lite för mycket på min gps-klocka som inte mätte exakt samma som banan vilket gjorde att jag trodde att jag var på väg mot en tid nära 36,30 men vid 9km insåg jag att jag måste spurta för att gå sub37. Min klocka hade mätt 10,2km men den kontrollmäta banan var ju såklart 10km...

Men, det gick - segrade i loppet med en officiell tid om 36,53, en förbättring från Danderydsloppet med exakt 30sek trots att känslan i kroppen var betydligt tyngre och nedtränad än då. 

Ytterligare ett fall framåt alltså, fortfarande  fachineras jag över vilken kraft och kroppskontroll jag har sedan min naprapat fixat min kropp och gläds över att min skalle är med mig på ett annat sätt än på många år. Även när det går tungt kan jag plocka fram vilja att pressa mig och även se en fantastisk glädje i det och inte bara förtvivlan. Så härligt!

          

Jag klarade mitt mål, att förbättra mig från Danderydsloppet, och Biggan klarade sitt mål och gick precis sub 45min. En lyckad roadtrip!

Imorgon väntar långpass i härlig njutarfart innan jag ska busa och gosa ännu en dag med syskonbarnen - har visst utlovat pannkakskalas med jordgubbar och en tur till lekplatsen. Blir bra det.

Ensam hemma 3

Har varit ensam hemma hela veckan då min fina J varit iväg på jobb.

Att vara ensam hemma kan ju vara lite mysigt en dag eller två då man bara får rå om sig själv och till exempel äger fullständig kontroll över fjärrkontrollen och fritt fram får välja middag alldeles själv var dag. 

Igår unnade jag mig en riktig lyxmiddag: 

Min fina J hatar nämligen blodpudding så till den milda grad att han inte ens står ut med lukten av det så det gäller ju att passa på att käka denna godsak när man har chansen...

Mitt tips är att steka dem riktigt hårt och servera med riven morot blandat med keso och lingonsylt. Mums!

Toppade det tillfälliga singellivet med att läsa glättiga veckotidningar, lyssna på hög musik och kolla gamla tv-serier. 

Men efter ett par dagar vill jag inte vara själv längre. Inser att en vardag utan blodpudding, med fotboll på tv men med min fina J bredvid i soffan och som sällskap vid middagsbordet vinner över all egentid i världen med hästlängder. 

Ensam är inte stark.

Bra måndagsmugg!

God måndagsmorgon mina vänner!

Regnet öser ner ute, en lång arbetsvecka väntar och väckarklockan har ringt alldeles för tidigt.

Då är det viktigt att välja rätt mugg till morgonkaffet för att pigga upp sig.

Idag valde jag en mugg som påminner mig om den fina helgen som just passerat! 

Ha en bra dag!!