Varför revelj 06,00 en lördag? Kanske någon där ute tänker, för så tänkte jag egentligen själv när starttiden spikades. Nu faller det sig så att ibland måste man klämma in träningen på de konstigaste av tider för att hinna med allt annat som ska göras. Livets pussel som alltid ska gå ihop och där man ibland måste träna på inte helt optimala tider för att ta hänsyn till övriga familjemedlemmar och inte alltid sätta sig själv i första rummet. För brorsans del handlade det om att springa innan barnen vaknade av hänsyn till sin nyförlösta fru som absolut inte förtjänar att ensam ta hand om två småbarn medan maken är ute och luftar löparskorna. För mig handlar det om att vi är på roadtrip för min makes skull som ska åka Vasaloppet och ska vi denna lördag hinna både träffa min bror med familj med en alldeles nyfödd brorsdotter, köra till Mora, hinna till vasaloppsmässan innan den stänger för att hämta nummerlapp, checka in på hotellet och låta min man få lite ro att ladda är det inte läge att egoistiskt kräva att dagen ska anpassas efter att jag ska få in 30km löpning på bästa träningstid. Den här gången är det Jonas som är i fokus och dags för mig att kompromissa och betala tillbaka för alla gånger då vårt liv styrs enbart av mitt träningsschema.
Jag brukar sätta en gräns om att inte springa längre än 25km innan frukost, dels för att det känns som om det sliter onödigt mycket på kroppen men framförallt för att jag inte brukar lyckas hålla blodsockernivån till att orka längre än så och för att min mage brukar krampa när den är tom.
Men nu verkar det som att magmedicinen underlättar även här, inga magkramper i sikte och enda missödena under det ovanligt långa morgonpasset var att den energibar jag packat med för att rädda blodsockerfallet frös till is och inte gick att bita itu och att jag halkade och spräckte läppen vid 25km och fick springa med blodet rinnande på hakan och en svullen läpp likt en boxare sista 5km hem till hotellet.
Men, en fin och bra 30km runda på samma bana som jubileumsmaran blev det, en härlig pratstund med min fina storebror och som grädde på moset avslutades denna morgonutflykt med en ljuvligt välsmakande rejäl frukostbuffe på hotellet.
Efter att ha frossat i Brieostmackor med marmelad och typ femton koppar kaffe checkade vi ut och åkte hem till storebror med familj och fick chansen att träffa underbara lilla Hugo (1,5år) som ivrigt visade faster alla sina leksaker och fick snusa lite på den alldeles nybakade lilla brorsdottern Nora. När båda barnen sov middag fick vi vuxna en stund att prata ikapp i lugn och ro och samtidigt titta på skid-VM på tv innan klockan flugit iväg alltför långt och det var dags att ta farväl och fortsätta vår roadtrip norrut.
Suck, tiden går för fort ibland och det gjorde allt lite ont att skiljas åt så snart.
Nu sitter vi i bil på väg mot Mora där min Jonne ska byta sin startplats i halvvasan på tisdag mot en start i öppet spår innan vi ska checka in på nästa hotell. Ett hotell i Rättvik som utlovar både spaanläggning, gym, skidspår runt hörnet och fin restaurang. Lite lyx som jag för en gångs skull kan passa på att njuta av då det ovant nog inte är jag som ska prestera på något lopp utan bara är med på semester där jag kan träna i lugn och ro, käka vad jag vill utan att ladda för tävling och där jag dessutom ska få en spa-behandling med både kroppskrubb och massage.
Men först, en 3 timmar seg och dryg bilresa, tack Gud för radiosporten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar