onsdag 11 juni 2014

Ung och fräsch...?

Jag har just varit på den årliga kontrollen hos tandläkaren vilket ju är ett nödvändigt ont som inte brukar vara särskilt skoj. Men just idag var det dock riktigt trevligt av två anledningar.

För det första hade jag inga hål vilket både resulterar i att man slipper obehagliga återbesök med smärtsam borrning och lagning och att kostnaden för årets tandvård blev betydligt lägre än vad som annars skulle varit fallet. Dessutom känner jag mig alltid sådär barnsligt duktig när jag lämnar tandläkarstolen utan anmärkning och saknar nästan det där klistermärket man fick när man var liten som belöning för att man hade varit duktig på att borsta tänderna. Nu fick jag med mig en ask tandstickor och en räkning på 500 pix. Vackert så.

På tal om barnslig kommer vi så osökt in på anledning nummer två, och kanske den största anledningen till att det var så ovanligt trevligt hos Tandis idag:

När jag sitter i väntrummet kommer en man i femtioårsåldern in och sätter sig på stolen bredvid. Mannen är väldigt pratsam och har uppenbart utsett mig till sitt samtalsoffer för dagen vilket uppskattas föga eftersom jag just då njuter som allra mest av det faktum att väntrum är enda platsen där "se&hör - läsande" är en accepterad sysselsättning. Lyckas dock uppenbart väldigt bra med att dölja min irritation och ovilja till kallprat eftersom mannen glatt konverserar som om vi vore bundisar från förr. Så plötsligt frågar han, på fullaste allvar, om jag ser fram emot skolavslutningen och det stundande sommarlovet nu när det har blivit så härligt väder ute?
Plötsligt känner jag hur mina känslor gentemot denna man blir betydligt varmare och med ett extra stort leende och med en betydligt trevligare ton än tidigare under samtalet upplyser jag honom om att med nyss fyllda 31 år var det ett tag sedan man fick uppleva den där sommarlovskänslan.
Förvånad och nästan generad tittar han på mig och hasplar fram att "det är ju svårt att avgöra någons ålder, att jag ju var en väldigt snygg tjej och att det väl var för väl att han tagit fel på det hållet..."
(Här bör det tilläggas att han faktiskt, även om ni kanske inte tror mig, så vitt jag kunde avgöra varken var blind eller särskilt efterbliven vilket annars hade kunnat förklara misstaget)

Man tackar, efter den lilla fadäsen hade han min fulla uppmärksamhet och en tillgiven samtalspartner ända till mitt namn ropades upp och jag fick lämna väntrummet mycket nöjd över hur detta tandläkarbesök utvecklade sig.

Vi kan väl bortse från att just det faktum att man blir så in i själen lycklig över att bli tagen för tio år yngre än vad man är egentligen är ett väldigt tydligt ålderstecken...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar