Periodare

När man hör ordet periodare får man kanske inte så positiva vibbar utan tänker väl i första hand på en person som har alkoholproblem. Jag har hört någonstans att antingen har man en beroendegen eller så har man det inte vilket alltså innebär att det inte är alla människor som kan utveckla beroenden. Jag verkar själv ha fått en liten lätt släng av den där genen, tur då att jag inte är det minsta svag för alkohol utan är en periodare vad gäller något som har mindre allvarliga följder än alkohol. Jag är en maträttsperiodare.

Det hela brukar börja med att jag kommer på någon maträtt eller matvara som jag inte ätit på länge, alternativt aldrig ätit tidigare, inhandlar/tillagar denna och inser hur väldans gott det är och börjar därför äta detta så ofta och mycket att jag efter ett tag inte vill komma i närheten av det på flera år igen. De här perioderna håller oftast inte i sig särskilt länge men är desto intensivare när de väl pågår.

Ta till exempel min havrefras-period för något år sedan. Blev bjuden på havrefras till frulle hos min brorsa, något som jag inte ätit sedan jag var liten och en ”maträtt” jag totalt glömt bort. Upptäckte hur duktigt gott det var med havrefras varför jag redan på väg hem inhandlade mitt första egna paket av de frasiga kuddarna och sedan var jag fast.

Åt havrefras till mellanmål var dag i ungefär en månad innan jag till slut var så less på det att jag aldrig mer ville se en liten havrekudde och har faktiskt inte ätit det sedan dess. (men nu när jag tänker efter kanske det är dags att inhandla ett paket, även om det innebär en risk att fastna i träsket igen… )

Jag minns också min avokadoperiod. Efter att verkligen ha hatat avokado i hela mitt liv gjorde plötsligt mina smaklökar en tvärvändning efter att jag kommit över ett recept på en helt underbar guacamole och hux-flux var avokado det godaste jag visste. Jag åt dem mosade på mackan, hackade i sallad och mixade i smoothie. Mitt avokadoätande nådde dock aldrig den punkt att jag ledsnade på dem så mycket att jag aldrig ville se dem igen varför det fortfarande är något jag kan äta med glädje, dock under mer kontrollerade former.

Eller okej, med ett ständigt avokadoförråd likt detta kanske
jag inte helt kan anses ha tagit mig ur beroendet...

Och nu är det dags för en makrill i tomatsås period.

Jag har länge tyckt att rökt makrill är supergott men att de där konservburkarna där filéerna ligger i tomatsås verkat ganska läskiga och påmint mer om kattmat än något jag velat släppa in i min kostcirkel. Jag har trots det varit och nosat på dem i butikshyllan ett par gånger men alltid kommit fram till att jag inte vågar låta dem följa med i min kundkorg ut från affären. Men så härom veckan var jag på jobb i Oskarshamn och på hotellets frukost fanns just makrill i tomatsås (dock snyggt upplagt på fat, ej direkt ur kattmatsburken) och således dök det perfekta läget upp att få testa en macka med detta som pålägg. Det skulle jag inte ha gjort. Sedan dess är jag fast djupt nere i makrill-träsket och kan inte komma upp. Har käkat detta dagligen, antingen på mellanmålsmackan eller till frukosten, tio dagar i sträck och har fortfarande inte tröttnat. Nu när min fina Jonne har varit i Ukraina några dagar har jag ju helt fritt fått välja vad som ska stå på menyn. Man kan ju tro att man då skulle passa på att käka sådan mat som han inte är så imponerad av och som därmed inte brukar serveras här hemma. Inför kvällens betydelselösa EM-match på tv funderade jag länge på vad jag skulle laga för gott att äta framför matchen för att liva upp stämningen lite som inte var på topp dels eftersom Sverige är kass och dels för att jag är ensam hemma. Valde länge mellan en sallad med mozzarella och parmaskinka eller en getostlasagne (Jonne hatar ost, medan det är något jag inte kan leva utan)

Men hur mycket jag än kände efter där långt ner i djupet av min hungriga marathonlöparmagsäck var det enda jag var sugen på en rejäl macka med ägg och makrill.

Hej, jag heter Jossan, och jag är maträttoholist.

Såhär när plasten på burken lossnat ser det ännu mer ut som kattmat.