Nytt hem

Som jag tidigare berättat har vi dragit igång ett litet renoveringsprojekt här hemma med nya tapeter i sovrummet, nytt köksmöbel, ny soffa till tv-rummet, nya gardiner och planen var att även lägga lite krut på att fixa nya mattor och annat lull-lull för att fräscha till det lite grann. Anledningen till detta var att vi efter många års sökande inte har hittat något annat boende och därmed bestämt oss för att sluta leta och bo kvar i den lägenhet vi nu har på obestämd tid och tyckte därmed att det var läge att lägga lite energi på den lägenhet vi inte ägnat någon tid, engagemang eller pengar på länge.
Häromdagen fick dock renoveringen ett ganska abrupt slut.

Efter tre års väntande i kö utan minsta tecken på att en lägenhet i vårt ”drömhus” skulle bli ledig ringer plötsligt telefonen och vi erbjuds den lägenhet vi så länge har väntat på.
Min första spontana tanke var att det var ju typiskt att vi skulle få erbjudandet just nu när vi inte längre kan ta den. Efter allt jobb vi nyss lagt ner, alla planer vi nyss har skipat för vår nuvarande lägenhet och då jag nyss kommit till ro med beslutet att vi ska bo kvar där vi bor för all framtid kan vi ju inte flytta.

Men det är väl såklart att vi kan!
Men det är väl såklart att vi ska!
Men det är väl såklart att vi vill!

Nu blir det till att montera ner våra nya möbler igen, skruva ner den nya häftiga trådlösa belysning min man nyss lagt ett par dagar på att installera, vika ihop de nya fina gardinerna och återigen kånka soffan i trapporna. 

Hur vi ska få med oss de nyuppsatta tapeterna är dock fortfarande en olöst fråga och kanske något vi trots allt får acceptera att vi måste lämna kvar, men vad är väl ett par tusen kronor och en dags jobb i sammanhanget?

För nu väntar en flytt till ett radhus med vår första egna lilla trädgård där vi kommer att få en efterlängtad altan där vi kan sitta och grilla eller läsa en bok i solskenet om sommaren. Det väntar ett större boende över två våningar om fyra rum och kök, två badrum och egen tvättstuga och därmed plats att bjuda hem gäster utan att behöva trängas i köket vid middagen eller att tvingas låta folk sova på luftmadrass på golvet. Vi kommer att få känna lyxen av att kliva direkt in i vårt hem från markplan utan en vandring i trapphuset och jag ser redan fram emot att kunna stretcha på min egen gräsmatta efter avklarad löpning istället för på den stora allmänna parkeringens asfalt eller på golvet i tv-rummet. Jag längtar efter att slippa trafik som passerar utanför fönstret för nu ska vi bo på en återvändsgränd där endast cyklar passerar och jag jublar över att hinna flytta innan den stora livsmedelsbutik som ska byggas vägg i vägg med vårt nuvarande hus står klar och kommer därmed slippa väckas av varutransporter om nätterna och krocka med kundvagnar på dagarna.

Men bäst av allt, radhuset är inget eget hus utan en hyreslägenhet vilket alltså innebär att vi inte ens behöver sköta vår trädgård och uteplats själva utan gräset kommer att klippas, löven räfsas och landen rensas utan att vi behöver lyfta ett finger. Vi kan garva och ringa hyresvärden när tvättmaskinen pajjar och vi kan dricka varmt kaffe och läsa morgontidningen samtidigt som vi genom köksfönstret beskådar hur snön skottas bort från vår uppfart. Hyreslägenhet is the shit för alla lata människor med ont om tid.

Men visst är livet är rätt underligt, när man slutar söka finner man. Som om ödet liksom bestämde att när vi inte längre engagerade oss så kom lösningen av sig självt. Som att när man slutar fundera och slutar hoppas så slår önskningarna in.

Så enkelt allt kan vara liksom. Bara sådär.