Dagen därpå hoppar man in i bilen tillbaka mot Gislaved men inte för att åka hem utan för att efter bara någon timme ta farväl av sin familj, checka in på nästa hotell i ensamhet och byta skepnad. Från löpar-Jossan med uppdrag att svettas till redovisningskonsult-Jossan med uppdrag att leverera tre dagars effektivt bokslutsjobb på Ernst & Young kontoret i Nyköping.
Båda saker har ju sin charm, dock på mycket skilda sätt...
Att kliva av i Nyköping och vinka farväl till både Jonne och min SM-medalj, som han fått det viktiga och ansvarsfulla uppdraget att transportera hem till prishyllan, var jobbigt. Vem av dem jag hade svårast att skiljas ifrån, Jonne eller medaljen, låter jag vara osagt men jag kände mig i alla fall ensammast i världen när jag klev in på mitt hotellrum och möttes av total tystnad. Från full fart till total ensamhet.
Snörade på mig löpardojjorna för en återhämtningsjogg och efter en mil i underbart vackra Nyköping kändes allt bättre och jag häpnade över vilken otroligt vacker stad det var och kände direkt att jag skulle komma att trivas. Att kroppen dessutom kändes helt oberörd av gårdagens mara gjorde ju inte saken sämre, lite ömma benhinnor och lite klassiska skavsår i armhålorna var det enda som skvallrade om vad jag nyss utsatt min kropp för. Av de 14 marathonlopp jag har sprungit är det här första gången jag kunnat sova natten efter race utan att väckas av kramper i magen och första gången jag kunnat återhämtningsjogga utan att springa dubbelvikt. Så det är såhär ni andra har det därute? Underbart!
Efter att den värsta ensamhetskänslan lagt sig har dagarna flugit iväg i en rasande fart. Många och intensiva timmar på jobbet där allt har flutit på och jag har fått mycket gjort, haft roliga arbetsuppgifter och träffat många trevliga kollegor. Kvällarna har såklart varit lite ensamma men att kunna spendera dem med lätta joggingturer och promenader utmed ån och hamnen, äta kvällsmat i sol och värme på hotellets uteservering med utsikt mot havet och att ha tid att läsa böcker och somna tidigt har ändå gjort det till riktigt fina dagar.
Självklart fanns det ju en tanke med att åka hit och jobba direkt efter maran eftersom dessa dagar är vigda åt nödvändig återhämtning och begränsat med träning varför mer tid till arbete finns. Samtidigt var det nästan lite synd att inte få tillryggalägga fler löpmil på alla de vackra gång och cykelvägar som så strategiskt placerats utmed stans vackraste platser i underbar miljö. Jag får nog ta och komma tillbaka igen någon gång, då med mer träning och mindre jobb på agendan.
Men även om dessa jobbdagar på något udda sätt samtidigt känts nästan som en semester i någon vacker semesterort är det obeskrivligt skönt att sitta på bussen och veta att jag är hemma om en timme.
Fick en liten avundsjuk fråga när jag avstod morgonkaffet på kontoret i morse om jag hade njutit rejält av den lyxiga hotellfrullen? "Absolut", svarade jag, men kände i samma sekund att jag faktiskt ljög. För sjätte dagen i rad känns det inte särskilt lyxigt längre utan då vill jag hellre hem till min vanliga trista frulle, vid mitt eget köksbord, med min lokala morgontidning och framförallt med min underbara, fina, bästa Jonne på andra sidan bordet.
Borta bra, men hemma är jäkligt mycket bättre.
hamnområdet i Nyköping.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar