Midsommar i fullt ös!

Midsommar är verkligen en fantastisk högtid.
Iklädd en tunn och fin sommarklänning är man ute i solen och plockar färgglada blommor till midsommarkransen, äter sill och potatis på altanen, leker lekar till sena kvällen, njuter av jordgubbar och glass innan man tar ett bad i en sjö eller havet och avslutar dagen med att tända grillen och sitta ute och prata och skratta med vänner till timmen är alltför sen.
Eller vänta nu, det är ju så vi varje år inbillar oss att det ska vara, innan vi vaknar upp till verkligheten på midsommaraftonens morgon och plockar på oss strumpbyxor under klänningen, packar regnkläderna och myggmedlet till lekarna, ringer runt till vännerna och ber alla ta med sig infravärmare till festen och letar efter locket till grillen för att kunna rädda de stackars stekarna från hällregnet. Koftan och filten åker fram på kvällen när värmen från infravärmarna inte längre räcker till men trots att man hackar tänder och håller på att bli uppäten av myggen sitter man där på altanen med sin sill och låtsas att varken vädret, myggen eller den äckliga maten spelar roll - för det är ju midsommar och då SKA man sitta ute, då SKA man njuta och vara glad åt att sommaren nu kickstartar.
Tror jag ska testa samma upplägg till jul, att sitta på altanen med infravärmaren och käka julbord. Det är ju liksom ändå samma väder och i princip samma mat.

Skämt åsido.
Min midsommar var verkligen supertrevlig, men inte lever den direkt upp till den där klassiska svenska midsommardrömmen som beskrevs ovan. Men det kan ju vara bra ändå!
Själva aftonen spenderades med ett stort gäng av goda vänner, en vänskapsskara som för varje år utökas med fler och fler barn vilket gör att firandet får en lite annan twist än för tio år sedan. I år rymdes utöver den klassiska sillunchen både ett besök på lekplatsen, fotbollsmatcher, blomplockning och tillverkning av midsommarkransen på schemat. Om än iklädda regnkläder och gummistövlar. Mitt kulinariska bidrag till dagen blev en jordgubbspaj till eftermiddagsfikat som gick hem hos alla deltagare och faten rensades till sista smula. Se recept här: 

http://tidningenhembakat.se/recept/jordgubbspaj-med-marsipan-2/

Efter kvällens avslutande grillning satte vi oss i bilen mot Landvetter för att övernatta på flygplatsen eftersom vi skulle med en flight till Hamburg redan klockan 07,00 på midsommardagens morgon.

Perfekt att vakna på flygplatsen i svinottan bara kunna krypa förbi frukostbuffen och plocka med sig några mackor och sedan vidare några hundra meter till säkerhetskontroll och gaten. Den där extra timmens sömn som detta innebar var guld värd då själva syftet med Hamburgresan var att jag skulle springa halvmaran där på söndagen och då kan det ju vara trevligt om man är lite utvilad.
06,15 lämnade vi Landvetter Airporthotel (ett hotell som för övrigt var på tok för sunkigt för de 1500kr som en nattsömn där kostade) och klockan 09,15 var vi på plats på Renaissans hotel i Hamburg. Nära och bra!
Personalen på hotellet var otroligt tillmötesgående och lyckades skaka fram ett hotellrum åt oss ganska omgående trots att vi kom så tidigt och fixade även sen utcheckning för söndagen så att jag skulle kunna komma tillbaka efter loppet och duscha och vila lite. Uppskattas.

Min föreställning var att Hamburg skulle vara en riktigt trist och ruffig stad, allt jag kände till var Repebahn och ryktet om den stadsdelens prostitution och kriminalitet gav ju inte en så positiv bild. Jag hade dock helt fel – stadskärnan var väldigt vacker och trevlig med sjön Alster som centrum. Joggade loss lite stelhet från flygresan just med en sväng runt denna sjö i strålande solsken och fick därmed möjlighet till sightseeng genom alla de parker som kantar sjön och var fulla av människor som joggade, spelade fotboll, hade picknick, barn som lekte i lekparker och på flera ställen utmed sjön låg trevliga restauranger precis vid vattnet. Centrum erbjöd också möjligheter till bra shopping för den som är intresserad av det och även en hel del trevliga restauranger.

           Promenad utmed sjön Alster.

På eftermiddagen tog vi oss till nummerlappsutdelningen och kollade samtidigt in målet som passande nog var placerat precis framför EY:s kontor. (revisionsbyrån jag ju är anställd på).

           Målområdet vid EY-Hamburg. 

Fortsatte med lite ytterligare sightseeing i närområdet där det fanns bla en stor tennisarena som varje år är en del av ATP-serien, ytterligare en vacker park och tog en fika vid rådhuset.
Kul när städer överraskar och visar sig vara trevligare än väntat, ger alltid mig en positiv känsla i kroppen och jag brukar alltid leverera bättre på själva tävlingen om man har fått njuta lite och kommit in i ett avslappnat semestermood där allt liksom bara är kul och trevligt.

På söndagen var det så dags för race och vi tog därmed tunnelbanan till de där ruffiga områdena jag hade hört talas om då starten gick just på Repebahn och det var verkligen precis så solkigt där som jag trodde. Det luktade urin överallt (vilket inte enbart berodde på nervöskissande löpare) och på den 5km slinga i området som skulle springas två varv i början av loppet chockades jag av den stora folksamling som befann sig under en bro vi sprang under och som inte bestod av påhejjande åskådare utan av femtiotalet uteliggare vars vardagsrum nu våldgästades av 9000 löpare. En udda upplevelse.

Kroppen kändes pigg och fräsch, första milen avklarades på ganska exakt 37 minuter vilket var helt enligt min plan och hoppet om att klara sub 79min (dagens målsättning) levde i allra högsta grad. Men så vid 13km hamnade jag ensam med alldeles för långt upp till framförvarande klunga för att kunna jaga ikapp och det dröjde ända fram till 18km innan jag lyckades få sällskap igen. Tog rygg på en blind löpare med följeslagare som höll perfekt tempo och som även hade en följecyklist med sig vilket innebar att jag fick fint vindskydd av denna trio. Men efter bara någon kilometer kände jag att jag ville spurta lite så jag lämnade dem, ökade farten och insåg att jag hade ett väldigt tryck i benen då klockan visade en fart på strax över 3,30min/km. En skarp vänstersväng väntade som ledde oss in på den långa raka som alltså var upploppet och jag skådade den uppblåsta målbågen i horisonten. Min fina J stod plötsligt vid sidan om och manade på mig att ta ut allt jag hade kvar sista biten mot mål och det gjorde jag verkligen. Jag kikade just på klockan och blev förvånad över hur bra tid den visade, jag trodde att jag tappat en massa tid och att hoppet om 79min var ute men såg nu målet och hade fortfarande god marginal kvar. I glädje över detta spurtar jag som besatt mot det hägrande målet.
Jag spurtade. Och spurtade. Och spurtade lite till. Mjölksyran började spruta ur öronen men fortfarande var målet väääääldigt långt borta. Jordens längsta upploppsraka var ett faktum.
Sekunderna tickade iväg och när jag äntligen närmade mig målbågen insåg jag dessutom att det fanns två bågar och den första bara indikerade att det var hundra meter kvar.
Ytterligare sekunder av mjölksyra och spurtande lades således till innan jag till slut äntligen fick korsa mållinjen. Men då hade tiden runnit iväg ända upp till 79,44 och det hopp som nyss tänts om att jag trots allt var på väg att klara målsättningen krossades. Suck.

         

     En tumme upp för godkänt lopp.  

   Två tummar om det hade blivit sub79... 

Efter en granskning av mellantiderna var det dock såklart inte det långa upploppet som bidrog till att jag inte klarade sub 79min, de sista två kilometerna sprang jag riktigt fort. Loppet gled mig istället ur händerna mellan 13-18km när jag sprang utan draghjälp och tappade kollen på vilken hastighet jag höll – visade sig efteråt att jag tappat nästan 10sek/km under det partiet. Onödigt och flummigt - särskilt som jag inte ens var särskilt trött!

Nåväl, nöjd i alla fall med att det inte var formen eller kroppen som inte kunde leverera utan att jag var full av kraft, att det fortsätter gå framåt för varje lopp och dessutom hade jag bestämt att om jag inte klarade 79min skulle sub 80 i alla fall få godkänt. Så godkänt blev det!
Nu väntar jag bara på ”proppen ur” som min Coach säger ska komma om jag har tålamod och som ska innebära att det verkligen lossnar på tävlingarna. Den som väntar på något gott…

Tillbaka på hotellet redan vid 12.00 var det guld värt att ha fått en sen utcheckning så att jag hann duscha och vila en stund innan vi avslutade den trevliga midsommarhelgen med wienerscnitzel på en uteservering vid sjön och sedan passade på att njuta ytterligare av det fina vädret genom att sätta oss på Rådhustorget med en kaffe och lapa sol.

Bra helg!