Vinter??

För en vecka sedan publicerade jag ett inlägg där jag häpnade över att hösten plötsligt var här. Jag fick då se mig besegrad och inse att vädergudarna inte spelade mig ett spratt, det är oktober och då får man acceptera lite mörker, regn och rusk. Men i morse när jag snörade på mig skorna för dagens 35km pass var det 3 MINUSGRADER ute. Det är INTE okej när det är den 9 oktober och jag vägrar acceptera vinterkyla redan nu. En sak är säker, kommer det snö innan oktober är slut köper jag en enkel biljett till Kenya och kommer inte tillbaka förrän den där växthuseffekten med förhöjd temperatur som alla forskare pratar om har blivit verklighet.

Bortsett från kylan fick jag ett riktigt fint långpass i solsken med bra fart och pigga ben. Blir förundrad var gång jag springer långpass över vad jag lyckats vänja min kropp vid och hur jag har flyttat gränsen för vad som är långt och vad som är snabbt utan att jag egentligen vet hur det har gått till. Känns som igår när ett långpass var 25km, nu har jag ibland fartpass på den distansen. Känns som i förrgår det var en utmaning att ta sig runt skoljoggen på 10km, nu återhämtningsjoggar man på samma distans. Kroppen är verkligen fantastiskt formbar och går tydligen att vänja vid nästan vad som helst!
När jag startar klockan inför veckas längsta pass kan det kännas lite tungt mentalt att veta att man ska springa i flera timmar, men väl ute känns det inte särskilt långt och oftast flyger tiden iväg. Det är som om jag går in i en bubbla där jag inte tänker på någonting utan bara springer, som om en autopilot kopplas in och styr min kropp. Mycket märklig känsla, men jag är lycklig för var dag jag får bocka för ett väl genomfört träningspass i dagboken och och är oerhört tacksam att jag fått en hel och frisk kropp som ger mig möjligheten att uppleva allt det fina med löpning.

Dagens "grej of the dej" var dock syskonbarnet Arvids 4års kalas. En 4årings ögon när paketen öppnas, hans jubel när tårtan dukas fram och hans kamp för att hinna leka med alla leksaker på en gång gör att man blir varm inombords.
Det är verkligen äkta glädje!

Utfallet...

Fullt ätbart, trots många kockar blev det ingen dålig soppa...

Varmrätten

Lasse fick specialbröd format som hans initialer, L A.

Min grupp lagade förrätt.

Aptitretaren.

Kick off

LiveBloggar från köket på Sofiero slott där matlagningskurs pågår för Ernst & Young Gislaved/Värnamo.
Då jag hamnade i samma grupp som Cissi, vars bror är känd tv kock, finns det tid för mig att blogga...

Menyn;
Aptitretare: citronbröd och potatisblinis med löjrom.
Förrätt: jordärtskocksoppa med höstrulle
Huvudrätt: hjortsadel med potatis och rotselleri, calvadossås samt säsongens svamp.
Dessert: Päron Folie med mjölkchokladbrulee.

Mycket spännande att se om ett gäng revisorer och konsulter kan skaka fram något ätbart...

Återkommer med resultatet.

Brödbakarstationen

Cissi och Lisa från min grupp. Lisa rör för fullt i Jordärtkocksoppan
medan Cissi steker kantareller till höstrullen.

Intervall

Synd att det är så himla bra och viktigt att springa intervaller. Synd att det är just intervaller som kan ge mig den snabbhet jag saknar. Synd att det är den sortens träning jag är i störst behov av. För det är verkligen löpning när den är som värst.

Inledde dagen med underbara 13km morgonjogg. Visserligen i höstmörker och visserligen i ösregn men det är ändå härligt att lugnt och stilla få utöva sin underbara sport och samtidigt kunna njuta av omgivningar och frisk luft som piggar upp efter en natt i ett instängt sovrum.
Kvällspasset var raka motsatsen. 22km styrkeintervall med 6*1500m i 3,30 fart stod på schemat. Inte särskilt behagligt. Inte särskilt trevligt. Inte särskilt underbart. Bara ont, ont och ont överallt, men ack så bra träning...

Men när det värker i hela kroppen på den sista intervallen, och när man nu ligger här i soffan och inte ens orkar gå till sängen för att sova är det inte utan att man undrar varför man utsätter sin kropp för denna behandling gång på gång?

Men, man glömmer fort. Imorgon väntar lång lugn distans igen och då återfår löpningen sin glans å sin självklara plats som nummer ett i mitt liv.

God natt.

Höst

Gav mig ut på morgonpass i morse. Klockan var 7.30 och dimman låg tät. Termometern visade 8 grader, luften var kylig men frisk och det kändes som om lungorna hade plats för flera liter extra luft.
Klädd i långa tajts, keps och långärmad tröja (dagen till ära i illgult för att försäkra mig om att inte bli misstagen för ett rådjur av någon av alla skjutgalna jägare som vid den här tiden på året tror att de har ensamrätt till skogen) gav jag mig iväg genom den söndagssovande staden.
Efter två kilometer byttes asfalten mot skogsväg. Samma skogsväg som jag springer på flera gånger i veckan, men idag såg den annorlunda ut på något sätt. Jag kunde först inte sätta fingret på vad det var som inte stämde men sakta men säkert började jag inse vad som hade hänt.
Det hade blivit höst.

Vägen som nyss var härligt sommargrön och kantad av vackra blommor var nu täckt av hala höstlöv och växtligheten vid vägkanten hade ersatts av bladlösa kvistar. I morgondimman var dessa kvistar täckta av mängder av vita spindelnät och varannan minut fick jag torka just spindelnät ur ansiktet efter att ha krossat någon stackars spindels verk med min framfart.
Passerade utflyktsplatsen och det kändes som igår då jag hade sommarfrukost på en filt i solen med mina bästa vänner. Platsen var idag öde och glasskiosken igenbommad.
Passerade badplatsen som nyss var full av liv, stojande barn och solande vuxna. Bryggan var nu undanplockad och grillplatsen tömd.
Passerade den lilla gölen som för inte länge sedan var härligt blå och gnistrade i solstrålarna kantad av grön vass och full av näckrosor. Nu såg den bara skräckfilmsaktig ut, mörk och kall och med tjock dimma över vattenytan.
Passerade liljekonvaljkullen där jag i våras trippade försiktigt förbi för att inte trampa sönder det vackra, vita täcket av hundratals liljekonvaljer. Nu trippade jag förvisso lika försiktigt, men enbart för att undvika att halka i lövhögarna och på de fuktiga trädrötterna.

Det är oktober. En höstmånad. Hur kunde sommaren försvinna så snabbt?! Vill liksom klamra mig fast, vill inte inse att mörkret är på väg med kyla och rusk i släptåg för att hålla sig kvar så länge att man glömmer allt vad solsken och kortbyxor heter. En höstdepression slog till med full kraft, åt upp all min energi och placerade mig under en filt där jag försökte drömma mig bort med hjälp av en bra bok.

Depressionen blev dock mycket kortvarig. Hösten har ju många goda sidor också.
Den godaste fick jag uppleva bara ett par timmar senare då jag satte mig till bords för söndagsmiddag hos min fina svärmor och blev serverad min absoluta favoriträtt som bara hon kan laga. Hennes älggryta slår knock-out på alla fina restaurangmiddagar jag någonsin har smakat. En riktigt mustig gryta med alla tillbehör man kan tänka sig på en söndagsmiddag hos en svärmor och den här gången kröntes kalaset dessutom med en dessert bestående av äppelpaj med nyskördade höstäpplen direkt från trädgården.
Detta är inte en middag man serveras på terrassen en solig sommardag, det är en middag som kommer med hösten och då vete sjutton om det inte är värt lite mörker och ruggigt väder...

Dagens outfit

Man har ju hört talas om flashiga människor som tjänar grymma pengar på att modeblogga och dagligen lägga ut sin outfit på nätet. Hur svårt kan det vara? Tänkte att det var dags att haka på trenden och försöka utöka hushållskassan lite...

Dagens outfit:



På huvudet bär jag en urtvättad buff i ett material som inte transporterar bort någon svett överhuvudtaget utan alltid är dyngsur i slutet av varje pass vilket ger en härlig wet-look. Den fungerar utomrodentligt bra till att skydda örgångarna från kalla vindar och undvika öroninflammationer. Buffen ramar in ansiktet på ett mycket bra sätt och ger även frisyren ett stort lyft. (den döljer allt det rufsiga och svettiga håret)

På överkroppen bär jag en mycket trendig underställströja av det exklusiva märket Craft. Tröjan är av mycket hög kvalitet och är alltid i tiden så har man väl investerat i den kan man ha den säsong efter säsong. Tröjan fungerar lika bra till vardags som till mer festliga tillfällen, som t e x stora viktiga tävlingar - ett måste i alla modemedvetnas garderober.
Det är ett utmärkt basplagg då den går att variera i all oändlighet, idag livar jag upp den med en blå tisha med trendigt tryck i vitt, men den kan även med fördel kombineras med liknande tishor i varierad kulör och kan även bäras precis som den är om man vill ha en mer neutral, klassisk och elegantare look.

Tightsen på bilden är av yttersta kvalitet och smiter åt på precis de rätta ställerna. Framhäver på ett mycket tydligt sätt kroppens alla kurvor och lämnar inget åt fantasin. Helt klart ett plagg för den lite mer vågade och för den som söker en utmanande stil.

Dagens pricken över i är dock de helt sprillans nya skorna som anlände till mig idag från den  mycket heta och trendiga boutiquen Runners Store. Det var inte lätt att komma över dessa klenoder, då dessa Lunarglide 2 har ersatts av en nyare modell, så de är mycket exklusiva. Hade ingen aning om vilken färg de skulle levereras i denna gång, har tidigare haft både rosa, svarta och mörklila i min ägo så det var med spänning jag öpnnade paketet. Och med skräckblandad förtjusning jag konstaterade att det var ett par bleklila skor (not maj fäjvorit) - en oerhört svårmatchad färg varför dessa skor endast passar en mycket trendkänslig publik.
En modebloggare som mig kan ju givetvis hantera detta på bästa sätt, antar att ni alla ser hur bra de bleklila skorna gör sig mot min blå tisha, men det är ju inte alla som har lika bra känsla för trender som jag så tänk till en gång extra innan ni lägger lönen på skor i denna färg.

Då har vi gått igenom dagens outfit. Om ni känner att ni vill ha trendtips från mig får ni gärna höra av er, jag ska givetvis lämna mina allra bästa råd om allt från hur man uppnår den där perfekta doften av inpyrd svett och linement på topparna till hur man får sin buff att få den där perfekta urtvättade looken eller hur man lagar hål i armhålan på sin ovärderliga underställströja.
Men bli inte besvikna om ni inte uppnår samma klass och stil som jag på en gång, det kräver många års erfarenhet och en viss talang att hitta den där perfekta looken. Lycka till!

Lätt de fulaste löparskorna jag någonsin haft i min ägo. Men sköna. Och snabba.

En vecka i en löpares liv

I min tagline har jag ju texten Josephine Ambjörnsson – om livet som marathonlöpare.

Mitt mål med den här bloggen är att ni ska få inblick i hur livet som elitsatsande löpare ser ut och hur jag kombinerar löparlivet med livet i övrigt. Men mitt mål är samtidigt att bloggen inte ska bli alltför nördig och bara tilltala andra löpare utan jag vill även att mina vänner och bekanta som faktiskt inte lever för löpning inte ska avlida av uttråkning när jag rabblar mellantider och antal löpmil senaste månaden varför jag även försöker ge er en inblick i annat som händer i mitt liv.

Häromdagen var det dock en läsare som bad mig skriva ett inlägg där jag beskrev hur en vanlig vecka i mitt liv som löpare ser ut så här kommer det efterfrågade inlägget. En varning utfärdas härmed till er som inte är löparnördar, ni kan sluta läsa nu och komma tillbaka till nästa inlägg (jag lovar, det kommer vara roligare!), till er andra kommer här en beskrivning av en helt vanlig vecka i mitt liv:

Idag har jag inlett en lite längre träningsperiod som förberedelse inför Florens Marathon den 27 november. Efter flera månader där tränandet har ”störts” och anpassats efter tävlingsprogrammet ska jag nu alltså fokusera på träning i lugn och ro.

Min tränare delar in träningsveckor i tre olika kategorier:

1.    Lugn återhämtningsvecka

2.    Halvtuff vecka (normalvecka)

3.    Grisvecka

Idag har jag inlett en halvtuff vecka vilket är en helt vanlig vardagsvecka under en träningsperiod för mig, varken supertuff eller superlugn utan bara helt vanlig:

Måndag:        Pass 1: 12km morgonjogg

                      Pass 2: 20km styrkeintervall (8*3min)

Tisdag:          25km lugn distans

Onsdag:        Pass 1: Styrketräning på gym

                      Pass 2: 15km fartlek (15*1min)

Torsdag:        3km simning (intervall)

                      10km jogg, mjukt underlag (alt. vila)

Fredag:         35km lugn distans

Lördag:          Pass 1: Styrketräning på gym

                      Pass 2: 18km halvsnabb distans

Söndag:        20km morgonpass innan frukost.

Min dag idag har således sett ut enligt följande, övriga vardagar följer typ exakt samma mönster:

05.30: Träningspass 1: Morgonjogg 12km

07.15: Frukost nummer ett (Smoothie)

8.00: Börjar jobba.

9.30: Frukost nummer två (mackor och kaffe)

12.00: Lunch (Middagen från igår i lunchlåda)

15.00: Mellanmål (fil och flingor)

17.00: Slutar jobbet

17.30: Träningspass 2: 20km Styrkeintervall + bålstyrka

19.15: Återhämtningsmål (Swebar, banan)

19.30: Laga och äta middag (pasta med kyckling och senapssås) diska, tvätta.

21.00: Ledig tid. (läser bok, bloggar, ser på tv)

22.00: God natt.

Så ser en vanlig dag i mitt liv ut – inte mycket utrymme för så mycket annat än jobb och träning på vardagarna men eftersom jag älskar både mitt jobb och min löpning känns mitt liv ändå roligt och innehållsrikt. Sociala aktiviteter med vänner och familj är vigda åt helgerna och där gör jag allt jag kan för att maximalt utnyttja dagarna till att ta igen förlorad tid och få tid att träffa alla jag tycker om så mycket som möjligt.

För mig är den ultimata återhämtningen inte nödvändigtvis att jag vilar från träningen utan att jag gör något annat en liten stund – får jag en fika med en kompis, en promenad med mamma eller hyra en film med maken laddas mina batterier och jag känner mig som en ny människa full av energi, även om det råkar vara en dag då jag kört långpass eller dubbla träningspass.

Dags att sova nu alltså, imorgon väntar en ny, härlig löpardag… J